Tre anledningar till att må fantastiskt

Även under en pågående flygbombning tror jag att svenskar skulle ha svårt att inte må om det sker i solsken och plusgrader, skriver Jonatan Unge.

Trots att allt just nu är förfärligt så mår jag toppen!

Bättre än på länge faktiskt.

Ja, jag mår till och med bättre nu än vad jag gjorde före coronan. Hur kan det komma sig undrar man ju då? Jag gissar att det är på grund av tre anledningar.

 

För det första: vädret.

Fastän jag vet att allt är åt helvete kan jag bara inte helt och fullt ta in det när solen skimrar på en klarblå himmel. Jag skyller det på att jag är svensk.

Även under en pågående flygbombning tror jag att svenskar skulle ha svårt att inte må bra om det sker i solsken och plusgrader.

 

Anledning nummer två är: andra personers rädsla och ångest.
Inget, inte ens Xanor, stillar min själ när jag är orolig så som en person som mår ännu sämre. Ta till exempel den gången jag snedtrippade på svamp.

Det var på ön Koh Phangan utanför Thailands östkust.

Allt kändes fel, inget var bra och vad jag än gjorde så ökade bara oron och till slut började jag närma mig paniken. Men innan jag helt hade förlorat kontrollen snubblade jag gudskelov på ett par ben. 

Dessa ben tillhörde en israel som kollapsat på marken. Han visade sig också ha ballat ur på svamp men ännu hårdare än jag. Vilken tur man kan ha ibland!

 

Resten av kvällen valsade jag runt israelen medan jag sa saker som: ”Ingen håller på att förvandlas till monster”, ”nej, sanden vi går på har inte en dold och illvillig agenda”, och ”klart du inte har myror under skinnet!”

Egentligen tyckte jag också att folk såg bra skumma ut, även min hud kliade och jag kände verkligen inte något större förtroende för sanden.

Men hans ångest fick mig att skärpa till mig.

 

Och samma sak hände häromdagen när jag besökte en närstående.

Hon har insjuknat i corona, eller kanske har hon inte det, vem vet. Men trots att hon inte ens är i närheten av att tillhöra någon riskgrupp har hon nu panikångest på grund sin dödsskräck. Fruktansvärt och stackars, stackars henne men oj vad fjäderlätta mina steg var när jag gick därifrån!

Nu när jag tänker efter funkar detta lifehack bara om ångesten ifråga är obefogad.

Så om ni vill prova själva rekommenderar jag att ni undviker nyheterna och istället ringer upp någon dramaqueen eller hispig typ i er bekantskapskrets.

 

Den tredje anledningen till mitt superhumör är: långpromenader.
En vän sa åt mig att gå en två timmar lång promenad varje dag. Detta för att jag skulle bli mindre tjock. Mindre tjock har jag inte blivit eftersom flanerandet gör mig hungrig men det har haft en väldig effekt på mitt psyke.

En positiv sådan.

Vilket ju bara är bra på alla sätt och vis. Det enda som skaver är väl bara det att det funkar. Jag vet inte hur många gånger jag beklagat mig över hur olycklig och deprimerad jag är inför vänner, familj och läkare och då fått rådet att jag kanske skulle kunna prova med att ta och röra lite på mig.

Vilket alltid gjorde mig rasande!

 

Jävla sätt att påstå att mina känslor, som flyter som tjära i mig, skulle försvinna genom lite gympa. Så trots att jag nu mår mycket bättre på grund av mina promenader så kommer det också med den bittra eftersmaken av att dom haft rätt hela tiden.

Sen känns det även himla fjuttigt att det inte behövdes mer. Att allt jag kände bara kunde strosas bort. Att en promenad verkligen var svaret på hur man ska hantera allt.

Till och med världens undergång.