Han har det farligaste jobbet i distriktet med snabbast smittspridning

Inte nog med att Bahran har ett av de just nu mest utsatta jobben.

Han arbetar dessutom i den delen av Stockholm där antalet smittade av corona enligt dagsfärska siffror ökar snabbast.

Att vara busschaufför på Värmdö innebär med andra ord att vara högt placerad i två mindre lustiga grupper av statistik, men Bahran har redan legat nedbäddad tre veckor och hoppas att han är immun.

– Det gick upp och ner. Varje gång jag trodde att febern hade släppt kom den tillbaka. Och jag hade ont i öronen.

Bahram, 65, kör buss i Värmdö. Han har redan varit sjuk i corona.

Det är onsdag eftermiddag. Bahran har en kortare paus. Vi träffar honom i Gustavsbergs centrum.

Just i dag rattar han linje 422 mellan Slussen och Styrmannen på Värmdö. Han har varit igång sedan halvsju.

På en bänk i en av busskurerna sitter en äldre dam som livet inte tycks ha varit vänligt mot och röker och rosslar. Hon gör en viss ansats att resa sig, men sjunker tillbaka igen och tar upp flaskan med vin.

Kanske var det inte meningen att hon skulle ta just denna buss. Kanske fick blotta tanken på övriga passagerares ogillande blickar mot en hostande tant henne att resignera. Kanske läser jag in för mycket i situationen, det vore i så fall inte första gången.

Värmdö är en av kommunerna i Stockholm där Smittspridningen av corona går uppp just nu.

TT har just kablat ut Smittskydds Stockholms senaste statistik över virusspridning och dödsfall. Ökningstakten är som störst i länets södra delar. Södertälje, Salem, Botkyrka.

Samt i Värmdö kommun, som gått från 14 till 22 smittade per 10 000 invånare. Siffror som inte är ens i närheten av Rinkeby-Kistas 74, men ändå.

Utvecklingen är intressant. Varför just Värmdö? En pressnisse på Region Stockholm förklarar i mejl att smittskyddsläkare Per Follin dessvärre är upptagen och tidigast i morgon har tid med intervjuer.

Bahran har en teori.

Folk här rör sig mycket. Reser hit och dit. In till stan och tillbaka. Och det var ju just Värmdöbussarna som under ett par morgnar var överfulla för någon månad sedan.

Minns ni vilket liv det var? Intervjuer med resenärer som på goda grunder var förbannade. Pressade höjdare på SL som svettades i tv-intervjuer.

Och trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamson med sitt rytande: "Kör allt ni kan - det är en order".

Samme Tamson som bara en vecka tidigare hade bröstat upp sig och myndigt förklarat att det var nödvändigt med inskränkningar i kollektivtrafiken, men så är ju inte gott minne alltid en politikers mest framträdande egenskap.

Nu råder dock lugn. Enstaka passagerare. Några utspridda pensionärer. Ungar på väg hem från skolan. En man i kostym som skriver i sin dator. Tid är pengar även i coronans tid.

Bahran rattar vidare ut mot Värmdö. Fotograf Lotte Fernvall och jag tillåts hålla honom sällskap längst fram, innanför avspärrningsbandet.

– Jobbet har blivit annorlunda. Vi har inte kontakt med passagerna längre. De stiger ju på därbak.

Han tillhör en drabbad yrkesgrupp, Minst fyra busschaufförer har dött hittills i Sverige. I England över 20.

– Jag smittades innan framdörrarna stängdes. Men nu är jag frisk sedan två veckor.

Arrbetsgivaren, anser Bahran, har skött sig. Åtgärder vidtogs tidigt. Varje dag läggs ny information upp på intranätet. Gymmet och biljardrummet i bussgaraget har stängts.

– Ändå var vi 90 sjukskrivna samtidigt.

Han har en universitetsexamen i matematik och ekonomi i bagaget. Men det är med honom som med så många andra invandrare. Sverige drog inte nytta av hans akademiska meriter.

Han kom till Sverige 1985. "Jag kom inte överens med regimen". Lägenhet i Årsta, skild, en vuxen dotter som pluggar på högskola.

– Jag har bott mer än halva mitt liv i Sverige. Jag trivs.

Vi är tillbaka i Gustavsberg. Resenärer har stigit på och av. Det ser ut som att det ska börja regna.

Busschaufför har denne lågmälde man varit i tio år. Innan dess arbetade han inom vården. Han fyllde 65 i förra veckan men tänker inte gå i pension, "jag tar ett år i taget".

Han tar sin lilla ryggsäck med kaffekoppen och handspriten och smörgåsen och skyndar mot en annan buss. Ett par turer kvar innan dagen är över.

– Jag har hört att det inte är säkert att vi som varit sjuka är immuna. Usch, jag vill verkligen inte bli sjuk igen.