Tänk om jag hade vetat det här tidigare

”Livet som pensionär kan vara riktigt bra, även ekonomiskt”, skriver Britta Svensson.

Trots pandemin njuter jag varje dag av livet som pensionär.

Det blir bättre av att jag jobbar några dagar i veckan.

Den kombinationen ger guldkant.

På onsdag är det dags igen. Den 19:e i månaden tickar det in pengar på kontot, utan att jag behöver göra ett dugg.

Att få pension varje månad är ett mirakel. Jag njuter varje gång.

En del håller på med trisslotter för att vinna en summa pengar varje månad. Men man kan också jobba, betala skatt, och så plötsligt händer det!

 

De flesta artiklar om pension handlar om att vi pensionärer får för lite pengar. Det blir snedvridet.

Det finns inget likhetstecken mellan pensionär och fattig. Bland pensionärer finns superrika personer, en massa människor i mitten, och så en liten grupp som har svårt att klara sig.

Precis som bland övriga åldersgrupper.

Det är ungefär 15 procent av Sveriges 65-plussare som räknas som fattigpensionärer. Jag har skrivit om det tuffa livet att inte ha råd att klippa sig eller gå till tandläkaren. 

Man kan hamna i den situationen om man jobbat deltid, arbetat få år i Sverige eller inte haft tjänstepension.

Men 85 procent av Sveriges 65-plussare är inte fattigpensionärer. Det kan vara bra att skriva om det någon gång också. Att vi har ett system som ger så många möjlighet att leva tryggt som äldre.

 

Kjell mejlar: ”Jag är 72 och får ut 14 300 kronor och kan faktiskt spara några tusen i månaden”.

Ibland låter det som att pengarna som kommer in på kontot varje månad är en skymf. Jag tycker att de är en välsignelse.

Väldigt många får en pension som de klarar sig på. Dessutom gör en hel del som jag och fixar en rejäl skjuts på ekonomin genom att fortsätta arbeta. Det kan man göra samtidigt som man tar ut sin allmänna pension.

En tredjedel av alla i min ålder fortsätter att jobba i någon grad, vilket är mycket fördelaktigt skattemässigt. Att jobba ger guldkant för pensionären.

Inte minst folk med vårdutbildning har varit eftertraktade under pandemin. Ni har väl läst om det coola gänget på 50 pensionerade sjuksköterskor som sköter vaccineringen i Hallsberg, den äldsta 77 år.

Och i veckan skrev lokaltidningen om ”två fantastiska pensionärer och före detta distriktssköterskor” som vaccinerar 300-400 personer om dagen på Ystads vårdcentral.

”De är så grymma”, är omdömet från deras chef.

 

Som många andra bekymrade jag mig väldigt mycket i förväg över pengarna som pensionär. Det var ett räknande och ett funderande över staplar. 

Hade jag förstått hur bra ekonomi jag kunde få genom att jobba deltid och ta ut pension samtidigt hade jag kunnat sluta oroa mig.

Alla kan inte fortsätta jobba, av olika skäl. 

En 79-årig kvinna skriver till mig att hon jobbar extra, för att ha råd med sin lägenhet. Hon skulle vilja sluta när hon inte orkar mer, men det bostadstillägg hon då kan få räcker inte.

Att lösa situationen för den mindre grupp som inte klarar sig på pensionen är viktigt. Men också att förstå att livet som pensionär kan vara riktigt bra, även ekonomiskt.

 


Hässleholm slutar använda ordet ”brukare”. Det tycker jag är bra. Många äldre avskyr det bisarra ordet som sägs betyda ”äldre person som får kommunal omsorg”.
I Stina Gardells ”Corona film club” bryts den 82-årige filmkritikern och författaren Stig Björkmans ensamma liv i karantän av Zoom-samtal med underbara Isabella Rossellini, 68, och andra.
Elsie Johansson, 90, har kommit med vad hon själv säger sin sista bok, ”Bladet från munnen”. Måste-läsning för mig som älskar parallellerna mellan Elsie och ett år yngre kollegan Sylvia Plath.

Följ ämnen i artikeln