Förödande kritik mot regeringen
Men ingen kommer behöva avgå för att så många gamla dött i covid
Framför allt den här regeringen, men också tidigare, får förödande kritik av coronakommissionen.
Det otydliga ansvaret för äldreomsorgen förvärrade smittspridningen till de äldsta och bräckligaste. Beslut under pandemin var för lama och kom för sent.
Men trots det kommer ingen att ställas till svars.
Man kan väl säga att presskonferensen om coronakommissionens första rapport inleddes symptomatiskt. Nämligen med att socialminister Lena Hallengren (S) berättade vad regeringen tänker göra med anledning av rapporten, bland annat utreda en ny äldreomsorgslag.
Det kallas skademinimering. Eller åtminstone ett försök till det, att ta udden av kritiken.
Intrycket av den bleknade dock när kommissionens ordförande, förre chefs-JO Mats Melin, drog kommissionens slutsatser när det gäller haveriet i vården av de äldsta och sjukaste under coronapandemin.
– Regeringen styr riket, citerade Melin ur regeringsformen, en av grundlagarna.
Därmed stod det klart att det huvudsakliga ansvaret för missförhållandena står den för, enligt kommissionen. Men inte heller tidigare regeringar har skött sig.
Nio av tio av dem som dött av covid-19 i Sverige är 70 år eller äldre. Närmare 75 procent av dem har antingen bott på särskilda boenden för äldre eller haft hemtjänst och kanske också hemsjukvård.
Det är förfärande siffror. Särskilt med tanke på att den svenska strategin gick ut på att skydda de äldsta och sköraste. Den misslyckades kapitalt.
En förklaring är det otydliga ansvaret för äldreomsorgen. Regeringen, liksom centrala myndigheter som Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen, har ett övergripande ansvar.
Regionerna, 21 till antalet, har ansvar för den medicinska behandlingen. 290 kommuner och ett antal privata utförare har hand om resten. Enligt devisen ”ju fler kockar desto sämre soppa” fungerar det ganska illa även under vanliga förhållanden. När coronan kom blev det förödande.
En annan förklaring är personalen vars status måste höjas, enligt kommissionen. Det brukar också innebära högre lön vilket borde gå att fixa i en huvudsak politikerstyrd sektor.
Personalen är inte ett problem för att de saknar ambitioner, för det har säkert de allra flesta. Utan för att deras arbetssituation helt enkelt är ganska svårbemästrad, för att inte säga omöjlig.
Fyra av tio saknar utbildning till undersköterska, den största personalgruppen inom äldrevården. En fjärdedel är timanställda. De är för få.
Ändå förväntas de fatta svåra, kanske livsavgörande, beslut utan tillräckligt stöd. På många boenden finns bara medicinskt ansvariga sjuksköterskor under kontorstid, alltså ungefär en tredjedel av dygnets timmar. Läkare som skulle kunna stärka upp den medicinska delen av äldrevården, får av någon underlig anledning inte anställas av kommunerna.
Till det kan läggas coronaspecifika problem som brist på skyddsutrustning, vilket uppmärksammades för sent. Och att det kom olika direktiv om vad som skulle användas från Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket. I förvirringen införde huvudskyddsombud en rad så kallade skyddsstopp vilket såklart inte heller var optimalt.
Kommissionen slår också fast att det besöksförbud på äldreboendena som regeringen införde 1 april och inte hävde förrän ett halvår senare var dåligt (och sannolikt också olagligt men det sade inte Mats Melin). Dels för att ett sådant förbud starkt begränsar de grundläggande fri- och rättigheter som omfattar alla, även de äldre. Men också för att det sannolikt påverkade de gamlas hälsa negativt. De blev ledsna och oroliga. Det är mycket bra att det påpekas – igen.
En kort sammanfattning av kommissionens förödande kritik skulle se ut ungefär så här:
- Ansvaret för äldrevården är så otydligt att ingen riktigt tar det – men regeringen har det övergripande ansvaret.
- Ingen regering har gjort tillräckligt för att skingra dimman.
- Personalen är underutbildad och har låg status och attraktionskraft.
- Det är för få anställda, även sjuksköterskor och läkare.
Men trots det kommer ingen att tvingas ta det politiska ansvaret, avgå, för missförhållandena. Eftersom det finns på så många inblandade från kommuner, regioner till regering – och självklart även riksdagen – samt flera statliga myndigheter är det ingen som känner sig särskilt träffad. Det är en kökkenmödding.
Strilen blöter ner alla lite, men ingen blir sjöblöt. Därför kommer Lena Hallengrens ”anfall är bästa försvar”-strategi att lyckas. Kanske får hon lite kritik av KU. Men vem bryr sig?
Den stora skandalen är att missförhållandena fått pågå så länge utan att något rejält gjorts. Först nu, då allting ställdes på sin spets av coronan, kanske det händer något. Vi får hoppas på det.
Coronakommissionen tillsattes tidigare i år av regeringen för att genomlysa hur svenska myndigheter hanterat coronapandemin och vilka lärdomar man kan dra för framtiden. De ska publicera flera rapporter varav den om äldrevården är den första. Ämnet kommer att återkomma i senare rapporter.
Tidigare har Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, sågat den medicinska vården av de äldre, som regionerna ansvarar för, jäms med fotknölarna. Inte ens tio procent av de boende på äldreboenden som insjuknat i covid-19 fick ett fysiskt besök av en läkare.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Inizios undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällefrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.