Varningssignaler redan då dubbelmördaren var fyra år

Då pojken var fyra slogs det första larmet om hur våldsam han var.

Att han 16 år senare åtalas för sitt andra mord är inget gott betyg för samhället.

Mannen var dömd till rättspsykiatrisk vård efter att ha knivmördat Mahmoud Alizade 2017.

En 20-årig man åtalades i dag för knivmordet på sjubarnspappan Joakim Forsberg vid en bankomat i Sundbyberg för ett par månader sedan.

Den misstänkte har erkänt att han högg mannen och då övervakningsbilder och annan teknisk bevisning binder honom till brottet bör åklagare Maria Hävermark ha en okomplicerad resa fram till en fällande dom.

Att den åtalade är ung hindrar honom inte från att ha ytterligare mord och en hel del annat i sitt dystra bagage.

Missbruk, stölder, knarkförsäljning, det vill säga de gamla vanliga ingredienserna som socialsekreterare och poliser stöter på i tröstlösa sammanhang som detta.

 

I just detta fall har dock varningssignalerna varit tydligare och mer frekvent förekommande än vad vi är vana vid och det rättspsykiatriska utlåtandet är ett sorgligt vittnesmål om myndigheters brister och tillkortakommanden.

Redan då pojken var fyra gjorde förskolan en orosanmälan till socialtjänsten om att han slog andra barn.

Det visade sig att han fick stryk hemma och trots att en person anställdes bara för att ta hand om honom blev ingenting bättre.

Pojkens våldsamhet var lika vanligt förekommande som orosanmälningarna och då han började lågstadiet sattes han i en särskild undervisningsgrupp som hade egen lärare och assistenter.

Men han fick sällan delta i undervisningen, då skolan inte kunde garantera övriga elevers säkerhet.

 

En av anmälningarna gjordes efter att det visat sig att det då sjuårige barnet gömt saxar för att skada andra elever och hotat slå ihjäl en kompis med yxa.

Det fortsatte på samma sätt. En flytt till en skola för elever med olika slags problem och funktionshinder gjorde ingenting bättre.

I yngre tonåren började pojken bära kniv, göra inbrott och sälja droger.

Man behöver varken vara socionom eller kriminolog för att undvika att bli förvånad över att den första domen kom samma år som han fyllde 15 och blev straffmyndig.

Domarna fortsatte att rada upp sig. Fyra fall av narkotikabrott, skadegörelse, stölder, misshandel, vållande till kroppsskada.

Den åtalade mannen fångades på övervakningskamera vid bankomaten där sjubarnspappan höggs ner.

Och på Lucia 2017 högg den nu 17-årige pojken ihjäl en klasskamrat på Enskede gårds gymnasium. Något begripligt motiv stod inte att finna och ynglingen dömdes till rättspsykiatrisk vård.

Inte heller denna vård tycks ha fungerat och den 14 december i fjol rymde han från en rättspsykiatrisk klinik.

– Jag ville fira 20-årsdagen i frihet, som han senare skulle uttrycka saken.

Livet på fri fot var dock ingen lek. Han sov i ett ödeshus och var för det mesta pank, frusen och hungrig.

Den unge mannen hade varit på rymmen i tre veckor då Joakim Forsberg förlorade sitt liv och sju barn sin far.

Jag vet inte vad som borde ha gjorts annorlunda. Men samhället har onekligen haft möjligheter att förhindra tragedin.

Berättelsen om denne unge man är också en berättelse om en nation som inte saknar brister.

Följ ämnen i artikeln