Äntligen får vi ta bilen för att paddla kajak
Nu börjar vår lockdown lättas – med fler regler
Sedan jag var ett litet barn har jag regelbundet fantiserat om att vara en skogsmus. Det verkar så härligt att vara näpen och söt och bo under en mysig trädrot i en djup skog, omgiven av snälla tomtar och troll. Man vet liksom att rovdjur är farliga men bara man håller sig hemma i boet är man trygg.
Men det har sina uppenbara nackdelar förstås, att vara skogsmus, åtminstone när det regnar. I Bryssel där jag bor går vi in i åttonde veckan av confinement (karantän). Visserligen var det ovanligt vackert väder under den första corona-månaden, men nu regnar det på tvären mest hela tiden. Så det är klart att jag är ganska glad för att vi bor i ett hus, och inte under en trädrot. Trots att vi har fått myror i köket, massvis av dem.
Myrorna kommer från ingenstans och de är överallt, det är en regelrätt invasion. När jag vaknade i morse och skulle äta upp resterna av dotterns födelsedagstårta, ja, utan att gå in på några detaljer kan jag sammanfatta det hela med att nej, det blev ingen tårta till frukost och ja, om det går att dra några slutsatser av hur våldsbenägen en människa är utefter hur hen behandlar små insekter som till exempel myror, då är jag en blivande, hyfsat sadistisk seriemördare och inte det minsta lik en liten söt mus.
Men det är väl bra att jag kan ta ut min frustration någonstans?
Avregleringen av vår lockdown ska börja nu. När det var dags för premiärminister Sophie Wilmès att berätta hur det ska gå till samlades hela familjen framför tv:n. Den första punkten handlade om munskydd. Efter tio minuter (det kändes som fyra timmar) hade vi fått veta, först på flamländska, sedan på franska och till sist på tyska, att munskydd hädanefter är obligatoriskt i kollektivtrafiken, det vill säga att avregleringen inleds med fler regleringar. Små tygstycken ska skickas ut till alla medborgare, så att vi kan tillverka våra egna skydd. Jag brukade låta min mamma göra alla mina syslöjdsuppgifter. Det lär bli svårare att organisera den här gången.
Sedan gjorde statsministern ett stort nummer av att man nu kan få ta bilen för att utöva utomhussporter som exempelvis tennis (jag spelar inte tennis) eller för att paddla kajak (jag har ingen kajak). Skolorna ska börja öppna så smått igen, från och med den 18 maj, men det gäller bara de två första årskurserna och avgångsklasserna. Varje skola måste också se till att inte fler än tio elever befinner sig i samma klassrum samtidigt. Hur ska det fungera i praktiken? Ska lärarna, förutom att fortsätta med distansundervisning för de fortsatt hemmavarande ungarna, springa mellan tre olika klassrum (där eleverna sitter tio och tio) för att undervisa en klass? De gick inte in på det.
I övrigt ska vi även fortsättningsvis stanna hemma, jobba hemma, hålla avstånd och tvätta händerna. Inte ta bilen i onödan, inte gå på restaurang... Träffa kompisar? Fortfarande förbjudet. Om min mellandotter, som tar studenten i år, vill fira sin ljusnande framtid, då får hon göra det med högst två kamrater, men bara om de joggar under tiden. Eller spelar tennis. Kanske kan de ta en tur med varsin kajak, bara de håller avstånden och tvättar händerna ordentligt.
Men handla mat går fortfarande bra. När jag stod i kö för att bli insläppt i livsmedelsaffären häromdagen fick jag syn på ett par äldre-äldre (till synes ungefär dubbelt så gamla som världens äldsta blogg-Dagny) som stod lutade över sina rullatorer. Den ena sög igång en gauloises utan filter på sin egen cigarett och räckte över den nytända till sin väninna. Bägge två hade dragit ner sina munskydd så att de satt under dragspelshakorna. Jag ville le vänligt mot dem, men det syntes inte under mitt felsydda munskydd och jag blev insläppt i affären, fick en desinficerad kundvagn och körde in för att handla max två paket mjöl, max ett paket toapapper, men hur mycket vin som helst. Skål?
I går sa jag till min lillasyster att jag längtar till landet. Hon svarade med att skicka foto på råttfällorna hon satt ut kvällen innan. I dem låg fyra stycken stendöda skogsmöss, feta som spädgrisar. De såg ut att ha levt ett gott liv.