Svenskar kan bli sommarens paria

Inga svenskar välkomna på chartersemester – eller ens till sina nordiska grannländer? Det kan bli resultatet av hur olika smittspridningen ser ut i Europa. Berra (Sven Melander) och ”Partille” (Weiron Holmberg) som ikoniska svenska turister på Gran Canaria i filmen ”Sällskapsresan”.

Svenskar riskerar att bli sommarens paria.

Ingen i Norden verkar vilja släppa in oss på grund av coronasmittan. Delar av Europa tvekar.

På ett sätt förståeligt men vad hände med den heliga fria rörligheten?

Regeringarna i Norge, Danmark, Finland och Island funderar som bäst på om de ska porta svenskar från sina länder i sommar eller ännu längre. Signaler från de nordiska smittskyddsmyndigheterna tyder på att Sverige kan särbehandlas även om de öppnar sina gränser för turister från övriga Norden.

Skälet är att Sverige ligger bland de högsta i världen när det gäller dödsfall i corona i förhållande till folkmängden. Svenskarna ses helt enkelt som en smittorisk. Covid-19 är mer allmänt spridd här än hos våra nordiska grannar och man tycker vi haft en alltför slapp inställning.

På ett plan kan jag förstå hur våra nordiska grannar resonerar. De har till hög kostnad ekonomiskt och socialt stängt ner sina samhällen under en längre tid för att få stopp på smittan och verkar till stora delar ha lyckats. Åtminstone är deras dödstal många gånger lägre än de svenska.

Om de betydligt högre svenska dödstalen beror på vår öppnare strategi eller att vi från början hade fler smittade spelar egentligen ingen roll i sammanhanget. Våra grannar är rädda att på nytt få en ökad smittspridning.

Mot det står att Norden under mycket lång tid haft öppna gränser mellan länderna. Långt före EU.

Att som Danmark, Norge och Finland stänga sina gränser under coronapandemin även för nordiska medborgare är en extrem åtgärd som kan motiveras under en kort period men annars riskerar att slå sönder den särskilda relationen mellan länderna.

Tull- och polis kontrollerar riksgränsen mot Sverige vid Magnor i Norge.

Undantag för skåningar

I dag har vi den märkliga situationen att danskar kan åka till Sverige på besök medan Danmark är stängt för svenskar som inte arbetar där. Sverige har bara stängt sina gränser för icke EU-medborgare.

Om de nordiska länderna utesluter svenskar från att resa in men välkomnar övriga nordiska medborgare riskerar det att skapa en tagg i det nordiska samarbetet som kan utvecklas till ett djupt och långvarigt sår.

Någon förståelse från ansvariga i Sverige verkar det inte finnas. Ander Tegnell säger till DN att svenskar som reser till Norge inte utgör någon smittorisk. Det är norrmän som varit utomlands som tar med sig covid-19 hem. Oklart hur han tänker sig att det bara smittar i en riktning.

Riktigt absurt blir det när vissa danska politiker tycker att man kan släppa in svenskar från Skåne eftersom smittspridningen där till och med är lägre än i Köpenhamnsområdet.

Men hur skulle det gå till? Ska det utfärdas särskilda lokala Skånepass? Blir det dialektkontroll vid gränsen? Ska norrlänningar också få carte blanche?

Nu när Europa så sakta börjar öppna upp ställs frågan på sin spets. Går det verkligen att plocka russinen ur kakan och bara släppa in ”säkra” länders medborgare?

Pengarna talar

Enligt EU-kommissionen är det ett klart brott mot EU:s grundlag. Öppnar ett land sina gränser för ett annat EU-land så måste man välkomna alla EU-medborgare. Den fria rörligheten är en av EU:s mest omhuldade grundpelare.

Kommer den att återhämta sig efter först flyktingkrisen och nu coronapandemin?

Tyskland, Österrike och Schweiz diskuterade tidigare om man kunde öppna gränserna bara mellan sina länder och skapa någon slags tyskspråkig resebubbla. Nu verkar det som gränserna kommer att öppnas mer allmänt i mitten av juni.

Men fortfarande är det en öppen fråga om exempelvis italienare tillåts att resa in i dessa länder. Italien är ett av de mest drabbade länderna. Även för svenskar kan det att bli restriktioner.

I slutändan är det kanske ändå pengarna som kommer att tala. Medelhavsländerna är extremt beroende av turism för sin ekonomiska överlevnad. Det är därför Italien öppnar upp för turister i början av juni trots riskerna.

Paria eller godkända?

Men om varje land fattar sina egna beslut utan någon EU-samordning riskerar sommaren att bli ett lapptäcke av olika regler där ingen riktigt vet vad som gäller.

Här har de ansvariga regeringarna haft och har problem att hålla sig till en tydlig förklaringsmodell. För samtidigt som alla bedyrar att de vill ha öppna gränser och att stängda gränser inte är något bra svar på pandemin så går det inte att bortse från det faktum att coronaviruset spridit sig så snabbt runt världen på grund av det globaliserade resandet.

Och när det väl gällde så var den åtgärd som nästan alla vidtog att stänga sina gränser.

Så hur ska vi ha det? Öppna gränser för alla nordbor och EU-medborgare eller ska vi delas in i paria och godkända?