De usla och falska vann i riksdagen i dag
.
Vem som var uslast i riksdagen i dag är en fråga om tycke och smak.
Den nya spionlagen debatterades och det krävdes starka nerver för att lyssna på politiker som slingrande bytte fot eller plötsligt försökte lansera sig som heroiska försvarare av det fria ordet.
Kammarens läktare var osedvanligt välbesatt, en gymnasieklass, pensionärer, men så har det också varit en hel del upprördhet i pressen de senaste veckorna om förslaget.
Något som i sin tur beror på att det nya brottet utlandsspioneri i värsta fall kan göra viktiga journalistiska granskningar brottsliga och leda till att visselblåsare slängs i fängelse.
En av få politiker som har lyssnat på varningarna är miljöpartisten Jan Riise.
Som han under debatten kämpade. Ukraina! Ansökan till Nato! Pressen måste få granska och avslöja!
Gott så, men den nya lagen kräver ändringar i grundlagen och sådana kan inte genomföras utan två riksdagsbeslut med val emellan.
Var höll Miljöpartiet till den 6 april, förra gången frågan diskuterades och voterades i riksdagen?
Den gången knystade partiet inte ett ord. Miljöpartiet utgjorde på den tiden ännu en del av regeringsunderlaget och viftade i stället glatt på svansen för att behaga sin socialdemokratiska husse.
Miljöpartist Riise har i intervjuer försökt lura i världen att omsvängningen inte är ett resultat av avsaknad ryggrad utan på att Sverige numera har ”mångdubbelt större antal relationer med andra stater och organisationer.”
Mångdubbelt större än i våras? Ursäkta, men det är faktiskt inte så att Sveriges relationer med FN, EU, Nato och allt vad det nu kan tänkas vara för organisationer som är av betydelse i sammanhanget plötsligt ingicks under sommaren.
En annan stjärna i talarstolen var liberalen Malin Danielsson.
Lagen behövs! Samhällsintresset är uppenbart! Spioner ska inte kunna gå fria från straff!
Så lät det dock inte i våras. Den gången tyckte hennes parti att lagen var så otydlig att människor kunde bli rädda och inte längre vågade utöva sin grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet.
Men nu ingår Liberalerna i regeringen och kappan har vänts i en hastighet som hade imponerat på Usain Bolt.
Danielsson lovade att hon kommer att agera om lagen får negativa konsekvenser och lät ungefär lika trovärdig som en bilhandlare som försöker kränga en rostig Volvo från 1961.
Det var ändå ingenting jämfört med vad hennes chef, Johan Pehrson, hade att säga härom dagen:
– De som står bakom lagen har försäkrat att det inte kommer att tillämpas på fel sätt, och då litar jag på det.
Som om det är lagens konstruktörer och inte domstolar som ska tolka och använda de nya paragraferna.
Tanken är att utlandsspionage ska stärka skyddet för hemligheter inom internationella samarbeten som FN, Nato och EU.
Petandet i grundlagen beror på att paragraferna ska ingå i yttrandefrihetsgrundlagen.
Vilket inte nödvändigtvis är en orimlig idé, då stater och organisationer som vill Sverige illa kan skaffa sig utgivningsbevis och under journalistisk flagg sprida hemligheter som äventyrar nationens säkerhet.
Möjligen finns här luckor som behöver täppas till, även om befintliga paragrafer om brott mot rikets säkerhet är användbara.
Den förra regeringen tog visst intryck av remissinstansers kritik och införde en ventil i form av ett så kallat försvarlighetsundantag.
Men ventilen är vag och oprövad. Och det kommer att vara staten, inte ansvarig utgivare, som avgör vad som är försvarligt.
Talare kom och gick och representanter för Socialdemokraterna och Moderaterna, de två traditionella maktpartierna, försökte lugnande förklara att pressen inte hotas av inskränkningar.
De låtsades inte känna till vad Mikael Ruotsi, lektor i konstitutionell rätt, betydligt mer insatt i lagprodukten än den genomsnittlige riksdagsledamöterna, har dragit för slutsatser.
Han bedömer att publiceringarna för några år sedan om att Sverige planerade att hjälpa Saudiarabien bygga en vapenfabrik kunde ha lett till att ansvarig utgivare blivit utredd för brott om de nya paragraferna varit på plats.
Endast Vänsterpartiet har varit konsekvent i sitt motstånd. Partiets representant i Jessica Wetterling for upp och ner i talarstolen, argumenterade, vädjade, bråkade.
Hon har tillsammans med Miljöpartiet lämnat in en begäran om att förslaget ska vila ett år och utredas noggrannare.
För att få gehör måste en sjättedel av ledamöterna, 58 stycken, hålla med.
Men oddsen var dåliga. Den genomsnittlige riksdagsledamoten förstår sig inte på så här pass komplicerad juridik. Bäst är att följa partiviljan.
Klockan 16.03 skedde så omröstningen. 270 gjorde tumme upp till spionlagen, 37 sa nej, 42 var frånvarande.
Utanför kammarfoajéns panoramfönster lystes Stockholm upp av gatlyktor och bilarnas strålkastare.
Solen hade demokratiskt nog gått ner över såväl de rakryggade politikerna som de falska.
