Mordrättegång i HD – utan misstänkt
Offrets blod på den misstänktes jacka och dna på tomhylsor.
I dag inleddes förhandlingen där Högsta domstolen ska ta ställning till om indicierna är tillräckliga för fällande dom för mord.
En 24-årig man blev ihjälskjuten då han stod och väntade på bussen i oktober 2020 i Märsta, livstids fängelse i tingsrätten, friande dom i hovrätten, marginalerna i straffrätten kan vara lika små som stora.
Fallet väcker frågor av principiell betydelse för det framtida dömandet och i en bättre värld än denna hade svaren börjat få kontur i den vackra sessionssalen i Bondeska palatset, hemvist för rikets högsta jurister.
Men denna snömoddiga tisdag i slutet på november befann vi oss i säkerhetssalen i Nacka tingsrätt, en trist och modern byggnad av det där slaget som bara moderna och trista byggnader kan vara.
Eva Bloch, byråchef hos Riksåklagaren, började sitt anförande med att argumentera för att det ska gå att genomföra rättegången i den misstänktes frånvaro.
Den unge mannen släpptes ur häkte i samband med den friande domen, satte sig på ett plan till Sierra Leone, landet han föddes i, och har sedan dess varit försvunnen.
Anders Eka, ordförande i rätten, meddelade att han och de övriga justitieråden skulle dra sig tillbaka och fundera, 20 minuter senare var de tillbaka.
Det är långt ifrån självklart att en förhandling med livstid i potten ska kunna genomföras utan att den misstänkte kan försvara sig, det strider mot Europakonventionens bestämmelser om allas rätt till en rättvis rättegång.
Men den åtalade är svensk medborgare och känner rimligen till att han är eftersökt, Högsta domstolen har redan ställt in förhandlingen en gång, nu fick riksåklagaren grönt ljus för att fortsätta.
Åklagaren visade rörliga bilder från övervakningskameran i en buss som stannade vid stationen precis då mordet skedde, en man i grön jacka skjuter offret bakifrån.
En likadan grön jacka hittades hemma hos den misstänkte. På den fanns stänk av offrets blod och tändsatspartiklar från den typ av ammunition som användes vid mordet.
Om vi lägger till att den åtalades dna fanns på tomhylsor på brottsplatser, så förstår ni varför en och annan åklagare med hög svansföring på twitter har orerat över hovrättens friande dom.
Eva Bloch, byråchefen, fortsatte det som på juridiska heter sakframställning. Obduktionsprotokoll, fem skott i kroppen, exakt var de tre vittnena vid busstationen befann sig, en cigarettfimp.
Indicier saknas sannerligen inte, samtidigt finns brister. En identifierad alternativ gärningsman har presenterats, men någon utredning kring den figuren har inte gjorts.
Beviskraven har blivit orimligt höga, hävdar vissa och pekar på friande domar som denna.
Snarare är det så att målen har blivit annorlunda.
Förr gick det att klara av ett mord på någon dag i domstol. Vår tids gängmord kan pågå i veckor, månader, bevisningen är komplicerad.
Riksåklagaren argumenterade för att mordet i Märsta, ännu en av alla dessa uppgörelser inom den organiserade brottsligheten, borde tas upp av HD eftersom det saknas moderna vägledande avgöranden om hur kriminaltekniska bevis ska värderas.
Utgången kan få stor betydelse för en hel del andra gängmord.
Byråchef Bloch var färdig vid lunch, advokat Martin Persson påpekade att hans klient nekar till brott, förhandlingen fortsatte under eftermiddagen, den avslutas i morgon.
En hel del är udda i det här fallet.
Det är ovanligt att Högsta domstolen tar upp ett mål över huvud taget.
Det är ännu ovanligare att justitieråden tar sig an ett fall för att fastställa hur bevis ska värderas, då varje ärende är unikt och måste få bedömas utifrån sina omständigheter.
Mest ovanligt är att en rättegång om mord avgörs utan att den åtalade är på plats.
Men det saknas anledning att bli förvånad över att han inte dök upp.
Det skulle säkerligen vara skönt att en gång för alla bli friad. Men det är med rättegångar som med livet i största allmänhet. Det finns inga garantier.
Risken för livstids fängelse är inte obefintlig.