Att värna om våra äldre är att värna om vårdpersonalen

Vi blir äldre och äldre men både platser och personal på äldreboendena blir färre och färre.

Alla verkar överens om att det måste göras mer men alla säger att de gör allt de kan. Så vad gör vi? Och vem ska göra det?

Det här är inte ytterligare en artikel som skriker att svensk sjukvård bara är skit. Jag hatar såna artiklar, låt mig berätta varför.

 

Det stör mig innerligt att så många väljer att göra det så lätt för sig beträffande en så komplex och känslomässigt laddad fråga som vården. Vi behöver faktabaserade, nyanserade samtal framför kategoriska rena tyckanden. Här måste vi försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt.

På det stora hela har Sverige en välfungerande sjukvård. Den är bra. Däremot fungerar vissa delar sådär och några skitdåligt. Men istället beskrivs ofta hela Sveriges sjukvård som katastrofal understött av individuella skräckexempel för att vinna väljare, pengar, bidrag eller klick på artiklar.

Inget gör mig mer förbannad än när någon försöker utnyttja människors rädsla för egen vinning på det här sättet. För det är definitivt inte våra äldre som vinner på detta.

Samtalsklimatet, politikerretoriken och rubriksättare underblåser människors oro inför att bli sjuka och äldre och det är totalt oansvarigt för att inte säga osympatiskt.

 

Så håll nu två tankar i huvudet. Det finns mycket som är bra: fantastisk vårdpersonal, fungerande boenden, engagerade politiker och nöjda gamlingar. Men vi måste prata om vissa delar som är ohållbara: vi behöver fler äldreboenden och mer personal omedelbart!

Arbetsvillkoren inom vården har länge varit undermåliga. Nu säger undersköterskorna gemensamt ifrån. De samlades i torsdags för att demonstrera utanför riksdagen och på flera platser runt om i landet under parollen Undersköterskeupproret. I samband med
demonstrationerna lämnades en namninsamling över till regeringen. Listan har i skrivande stund över 18 000 påskrifter för deras krav på bättre arbetstider och fler kollegor. En av undersköterskorna som demonstrerade säger att de ofta får höra att det ska sparas och sparas, men de får aldrig höra vad det ska sparas till. En sak är i alla fall säker: vi har inte råd att ignorera undersköterskornas krav.

Om vi värnar om våra äldre måste vi värna om vårdpersonalen. På många håll har vi oerhört kompetent personal som brinner för sitt arbete och som utifrån de givna förutsättningarna lyckas trolla med knäna om och om igen för att ge våra gamla ett bra bemötande. Men med en allt större personalbrist blir de anställda, jobbet och resultatet ofrånkomligen lidande. De äldre
får inte lika bra omsorg som de förtjänar när personalen sliter för att hinna med scheman som redan från början är dömda att krackelera. De gamla mår dåligt, de anhöriga mår dåligt och dessutom mår personalen dåligt. Det fungerar helt enkelt inte. Det är för få undersköterskor på för lite tid och i kombination med tunga arbetsuppgifter gör det att för få söker sig till yrket
och för många lämnar. Vi måste inse allvaret i detta innan det är försent.

 

Undersköterskorna bär våra äldre och vårt samhälle in i framtiden. Politikerna måste på riktigt förstå hur oumbärliga och viktiga de är. Det är dags att lita på att de vet vad som behövs. När de pratar måste vi lyssna. Och de talar klarspråk: nu räcker det. Jag vill se att politikerna slutar stå och tjafsa i TV om vems felet är och istället gör allt de kan för att tillgodose kraven.

Genom att respektera vårdpersonalen respekterar vi samtidigt våra äldre och det finns ingen anledning att avvakta. Våra äldre har inte tid att vänta på bättre tider. De måste prioriteras – nu!

Följ ämnen i artikeln