Presskonferensen om Palmemordet ett totalt fiasko
Ett fullständigt fiasko.
Den utlovade lösningen på mordet på Olof Palme var inte ens nära att presenteras på dagens presskonferens.
Ursäkta, men vad var det vi bevittnade?
Att en åklagare och polischef höll vad som har haussats som århundradets presskonferens via länk var märkligt att uppleva, men egentligen inte konstigare än mycket annat vi har tvingats vänja oss vid denna virusets vår.
Mer egendomligt var innehållet i showen.
Chefsåklagare Krister Petersson höjde redan för ett halvår sedan förväntningarna till ovanför skyarna genom att inför årsdagen i intervjuer säga att han skulle kunna ”presentera vad som har hänt kring mordet och vem som är ansvarig för det”.
När det så var dags att infria löftet tvingades nationen först att genomlida spaningschefs Hans Melanders evighetsrekapitulation av de där meningslösa spåren som har plågat oss i alla dessa år.
Det var 33-åringar hit och PKK dit och då Melander ändå var igång passade han på att förtala en avliden som han inte tror har med mordet att göra, nämligen ”en blandmissbrukare från Sollentuna”.
Klockan 09.52, efter 22 minuters uppsnack, tog så åklagaren över och en förhoppning tändes hos i varje fall mig.
Den började lovande. Skandiamannen namngavs. Stig Engström. Den egendomlige mannen som kontaktade polisen redan morgonen efter mordet och berättade att han var ett vittne och som senare hörde av sig till diverse medier och lät sig intervjuas.
Men optimisten i mig fick sig snart en törn. ”En konspiration kan inte helt avfärdas”, sade åklagaren.
Det är ett uttalande som inte bara är tillräckligt för att få en någotsånär hängiven privatspanare att babbla här ifrån till evigheten om att mordet inte är det minsta löst. Det var också en första indikation på att åklagaren alls inte har hittat lösningen.
Och det skulle bli värre. Det finns inget mordvapen. Det finns ingen teknisk bevisning i övrigt som binder Engström. Det finns i ärlighetens namn inte mycket alls.
Indicier saknas för all del inte. Vittnen till mordet har gett olika signalement, men mörk rock, keps och någon form av handledsväska återkommer. Det passar in.
Så långt är det intressant. Alla dessa sydafrikanska agenter, 33-åringar och kurdiska terrorister har en besvärande sak gemensamt, nämligen att de inte har gått att binda till Sveavägen.
Men vad bevisar egentligen vittnesmålen?
Det är ju inte som att Skandiamannen har förnekat att han befann sig på mordplatsen. Tvärtom, han tjatade hål i huvudet på den snabbt krympande skaran människor som orkade lyssna på hans utläggningar om den saken.
Och hur är det med övriga indicier?
Visst, han rörde sig i Palmefientliga kretsar. Men det var han inte ensam om. Jag är uppvuxen på Lidingö, dagen efter mordet stod grannar och skrapade loss dekaler med nidteckningar av Palme från sina vindrutor.
Okej, han hade militär bakgrund. Men Engström levde i en epok med allmän värnplikt och med lite god vilja går det att misstänkliggöra var och varannan man ur hans generation på den grunden.
Ja, det kan ha varit smart att redan dagen efter skotten på Sveavägen kontakta Svenska Dagbladet och träda fram. På så sätt brändes hans utseende.
Men i princip alla andra vittnen har ju också ställt upp i tidningar, radio och tv. Folk kan tänkas medverka i pressen av andra skäl än att rädda sig själva.
Allt detta hade hursomhelst, som åklagaren påpekade i dag, räckt till att få Engström häktad. Inte minst dennes ivriga försök att få polisen att strunta i signalement som påminner om honom är bestickande.
Men vägen till fällande dom med detta material är längre än sträckan mellan Stockholm och vad det nu är för ort i Nya Zeeland som ligger så långt bort från Sveriges huvudstad det över huvud taget är möjligt att komma.
Nu var dock inte presskonferensen rakt igenom hopplös.
Partierna där en uppgiven åklagare frågade sig hur världens största mordutredning alla kategorier kunde vara så usel piggade onekligen upp oss som har utrustats med de mer dystra formerna av humor.
Och det är en lisa för själen att utredningen nu läggs ner och att våra skattemiljoner framöver används till vettigare saker än detta elände.
Återstår så frågan om varför Krister Petersson, en mycket rutinerad åklagare som har fått såväl Lasermannen som Anna Lindhs mördare fällda, en av de bästa i branschen, gick ut så hårt i de där intervjuerna för ett halvår sedan.
Rimligen visste han redan då ungefär var han skulle hamna. Med för all del en huvudmisstänkt och en uppsättning indicier med hyfsad substans. Men också med ett Palmemord som var lika olöst efter presskonferensen som före.
Jösses, vilket fiasko.
PODD Frågorna som kvarstår efter Palmeutredningen
Efter 34 års ovisshet, en uppsjö av olika teorier och konspirationsteorier och ett underlag som kallats för världens största mordutredning så skulle vi till slut få ett svar på vem som mördade Olof Palme. Åklagaren gav oss ett namn, men innebär det att historien nu är över? Vi går igenom den historiska dagen i det här avsnittet av Aftonbladet Daily.
Lyssna: iPhone Acast Spotify
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen
