Sluta tjura och kalla vänstern rasister
En vinnare kan aldrig vara underdog.
Det här är en av få nackdelar, kanske den enda, med att vinna.
Flera av de som kämpade för maktskifte har visat att de inte känner till denna sanning.
När Magdalena Andersson avgick fylldes sociala medier av högerpolitiker och högertyckare som gnällde över att hon inte var tillräckligt glad.
”Fullständigt ovärdigt” tyckte sverigedemokraten Jessica Stegrud om Anderssons avskedstal, medan kristdemokraten Thomas Nordvall kallade henne för dålig förlorare.
I tisdags skrev tre Sverigedemokrater en debattartikel i Expressen om hur det är vänstern som är rasister, inte Sverigedemokraterna och att det största problemet mot ”svenska gemenskapen” är vänsterns identitetspolitik och de låga förväntningarnas rasism.
Och Isabella Löwengrip, den gamla provokatören, postade ett sårat inlägg på Instagram om hur hon och hennes blå vänner blivit kallade för rasister och tappat följare. Ett inlägg hon dessutom la upp efter valdagen! Efter att de vunnit!! Jag förstår att man bölar när man är i minoritet. Men läget har förändrats.
Sluta tjura och kalla vänstern rasister. Ge inte bort ett vinnande koncept.
Maggan om någon kan väl tjura. Hon har blivit av med jobbet. Precis som ni ville. Hurra! Och vad gör det om du är en moderat influencer och förlorar miljöpartistiska följare? Jag kan ändå inte tänka mig att de är en särskilt köpstark målgrupp, med sina klimatmål hit och klimatmål dit.
Vägrar man acceptera att ingen som går på denna jord kan vara både vinnare och underdog är risken stor att man gräver sin egen grav.
Att vara en kränkt, god ton-polis samtidigt som man är nummer ett är nämligen allergiskt, beta-beteende.
Ta Lea Michele som exempel.
Skådisen och musikalartisten mest känd för att ha spelat Rachel Berry i high school-serien Glee. Under några år var Glee en astronomiskt stor tv-serie som vecka efter vecka levererade hysteriska musikal-covers på alla hitlåtar i modern historia.
I, och utanför, rutan var Lea Michele den självklara stjärnan. Tills 2020, då det visade sig att Lea Michele var mer än en diva. Gamla kollegor vittnade om att hon var en mobbare med rasistiska böjelser och karriären verkade omöjlig att återuppliva.
Men eftersom cancelkultur egentligen aldrig funnits fick hon i somras huvudrollen i en stor musikal på Broadway, i New York.
Ändå kunde Michele inte låta bli att gnälla, i första stora intervju sedan skandalen.
Istället för att skratta åt ett galet internetrykte om att hon inte kan läsa sa hon gravallvarligt att ryktet var sexism. Ett rykte som är roligt bara för att hon är en streber som inte kan ta ett skämt, vilket hon återigen bevisade.
Om man som Lea Michele får en ny chans, trots att man hotat med att bajsa i en kollegas peruk, borde man hålla tyst om att känna sig kränkt.
Hennes tråkiga pekpinnar i intervjun satte såklart turbospinn på analfabetskämtet.
En vinnare kan aldrig vara en underdog. En vinnare ska inte gnälla och känna sig kränkt. Särskilt inte om det är en vinnare som gjort en karriär på att kränka andra.
Högernationalister och moderata influencers, lär er av Lea Micheles misstag.
Ingen gillar en snowflake. Ta en nyckel, ett järn och var lite glada.