Trots vapenvila – nästa krig är inte långt borta
Vapenvilan stoppar det akuta dödandet men är egentligen som att ge morfin till någon som brutit benet.
Det lindrar smärtan men gör inget för att läka skadan.
Frågan är inte om utan när nästa krig mellan Israel och Hamas bryter ut.
Efter hård press från USA och med hjälp av Egypten blev det ett eldupphör efter 11 dagars krig. En väntad och förutsägbar utveckling.
Krigen mellan Israel och terrorstämplade Hamas på Gaza följer ett känt mönster från de tre tidigare drabbningarna mellan parterna sedan 2008.
Hamas inleder fientligheterna med ett raketregn som terroriserar Israels civilbefolkning. Israel svarar med ett ännu kraftigare våld. Den här gången blev det över 230 döda i Gaza och 12 i Israel.
När båda parter känner at de kan utropa sig till segrare blir det vapenvila.
Men ingenting har gjorts för att lösa någon av de grundfrågor som ligger bakom konflikten. Palestinierna är fortfarande ett ockuperat och förtryckt folk som kämpar för en egen stat. Israel har fortfarande inte uppnått någon långsiktig säkerhet.
Dessutom har det här kriget lett till gatuslagsmål mellan arabiska israeler och judiska israeler inne i Israel och en ökad antisemitism i världen. Gaza är fortsatt satt under blockad av Israel.
Det enda vapenvilan gör att ge båda parterna tillfällig paus för att slicka såren. Hamas tvingas nu återuppbygga sitt tunnelsystem och sina vapenfabriker för nästa drabbning med Israel. Raketer som för varje gång får längre räckvidd och kan nå allt djupare in i Israel.
Hamas har på en dryg vecka skickat över 4 000 raketer mot fienden men deras arsenal är långtifrån tömd. Hur lång tid det tar till nästa krig går därför inte att säga. Det kan ta ett år eller fem beroende på händelseutvecklingen i övrigt.
Under tiden förväntas världen åter bidra med miljardbelopp för att ännu en gång bygga upp förstörda kontor, bostäder och annan infrastruktur. En rätt tröstlös form av bistånd som bara går att motivera med att det är de vanliga palestinierna som annars drabbas av ett ännu större lidande.
Att båda sidor omedelbart utropar sig som vinnare är en annan förutsägbar del av vapenvilan. Den här gången finns det ett visst fog för de påståendena.
Hamas verkar inte ha några problem med att bortse från alla civila offer på den egna sidan, därav över 60 barn. De firar att de i och med motståndet mot Israel framstår som den handlingskraftiga och modiga rörelsen bredvid de mer moderata Fatah som förhållit sig tämligen passiva under konflikten.
Därmed är det fördel Hamas i maktkampen mot Mohammed Abbas som styr på Västbanken. Men på vilket sätt de ska kunna omsätta detta ökade förtroendekapital i politiska framgångar är oklart. De palestinska val som skulle ha hållits i maj och juni har Abbas ställt in.
Däremot blir det ännu svårare för de mer moderata palestinierna att göra eftergifter i eventuella framtida fredsförhandlingar. Vilket gynnar Hamas vars egentliga mål är att utplåna Israel snarare än att nå en förhandlingslösning.
Israel är segrare i så motto att man nu kan räkna med en period av lugn åtminstone när det gäller raketeld från Gaza.
Den verklige segraren är dock premiärministern Benjamin Netanyahu som kan ha förlängt sitt politiska liv.
Kriget gjorde det omöjligt för oppositionen att bilda en koalitionsregering och frågan är nu om Netanyahu får en ny chans eller om det blir nyval för femte gången på drygt två år. Vilket det än blir så ger det Netanyahu välbehövlig respit.
Han är mitt uppe i en korruptionsrättegång som kan sluta med ett fängelsestraff men så länge han kan klamra sig kvar vid makten går han säker.
För omvärlden blev det korta kriget en påminnelse om att konflikten mellan Israel och palestinierna fortfarande har potentialen att sätta hela Mellanöstern i brand.
Nu är den åter högt på dagordningen. Frågan är dock om USA:s president eller någon annan tycker det är mödan värt att göra ännu ett allvarligt försök att få till en varaktig fred mellan parterna som står så oerhört långt ifrån varandra.
Men som det senaste kriget visar så har det sina risker att låta bli också.
Om inte förr så kommer den bittra sanningen att gå upp för alla när stridigheterna återupptas nästa gång.
