Mer och mer avlyssning utan att någon bryr sig
Regeringens ohälsosamma förtjusning i hemlig avlyssning har de senaste dagarna gjort sig påmind.
Som till exempel genom en hopplöst virrig presskonferens under fredagsförmiddagen, där en utredning om ”utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel” presenterades.
Utredaren Barbro Thorblad talade från sitt köksbord, bildspelet där nyheterna presenterades sköttes av någon jeppe på justitiedepartementet och till slut fattade ingen om det var bild fem eller nio eller tolv som visades.
Justitieminister Morgan Johansson såg dock nöjd ut över att än en gång ha fått visa handlingskraft, vilket jag antar var syftet med showen.
I korthet handlar det om att bättre kunna utnyttja hemliga tvångsmedel, det vill säga alla dessa former av avlyssning, buggning och spionkameror som polisen har att tillgå.
Det är i grund och botten en rimlig, för att inte säga nödvändig, förändring.
Kriminaliteten blir grövre, gangsters använder modern teknik, tystnadskultur brer ut sig, brottsbekämparna måste kort sagt ges en ärlig chans att hänga med i utvecklingen.
Men det är inte omöjligt att den som låter budskapet i bild fem, nio och tolv, eller om det nu var två, fem och sju, sjunka in blir en smula beklämd. Eller rent av förskräckt.
En del hinder för polisen ska slängas i papperskorgen. Hinder som har funnits av en anledning, nämligen att garantera att staten inte utan goda skäl ska få snoka i människors privatliv.
I dag krävs det exempelvis en brottsmisstanke av visst allvar mot en person för att polisen i smyg får rota i dennes mejl och sms.
Nu ska det bli andra bullar. I ”angelägna fall”, vad nu det kan tänkas betyda, ska det inte krävas misstanke.
Är du anhörig till en person som möjligen kommer att bli föremål för brottsutredning av viss dignitet? Intressant, dig kanske vi ska bugga.
Med en sådan gummiparagraf blir det onekligen möjligt att avlyssna många. Liknande regler föreslås för övrigt för andra former av övervakning och buggning.
Och det räcker inte med det. Utredarna suckar lite över att det i dag förekommer att brottsoffer buggas. Bör det förhindras? Nej, är slutsatsen.
”Våra förslag innebär vissa ökade integritetsrisker”. Ett medgivande som mycket väl kan hamna på tio i topp då årets underdrifter ska listas.
Dessa förändringar ska dessutom ses i ljuset av gårdagens besked från Morgan Johansson om en utvidgning av inhämtningslagen, de paragrafer som ger polisen, tullen och Säpo rätt att begära uppgifter från operatörer om teletrafik.
Detta sedan diverse myndigheter har grymtat och muttrat om att den lagen inte är tillräckligt generös.
Jag tänker inte avsluta den här kolumnen med någon alarmistisk kliché om att George Orwell ler i sin himmel. Vissa förändringar av paragraferna är såvitt jag kan förstå nödvändiga.
Men det är inte ett vidare gott betyg för vare sig politiken eller kommentariat att dessa och andra lagändringar klubbas utan nämnvärd debatt av en i princip enig riksdag.
Det är inte svårt att tänka sig hur paragraferna kan komma att utnyttjas i en framtid vi inte vet någonting om.