LKAB och Cementa har bedrövliga jurister

Jättarna LKAB och Cementa har två intressanta saker gemensamt.

De är lika duktiga på att dupera politiker och medier som de är usla på juridik.

Har ni hängt med i turerna sedan Miljödomstolen i Umeå tidigare i veckan gjorde tumme ner på LKAB:s ansökan om att bygga ut gruvan?

Anders Lindberg, gruvkoncernens skickligaste spinndoktor, en presschef värd vad det nu än är för lön han kan tänkas ha, slängde sig så snart beslutet blev känt ut på twitter för att bilda opinion.

LKAB hade gjort allt som stod i sin makt för att finna nåd hos domstolen, hela koncernens miljöavdelning ställdes till förfogande, den ena experten efter den andra kallades in och det ordnades till och med fika för hundratals personer "för säkerhets skull".

Men de fyrkantiga paragrafryttarna till jurister lät sig icke bländas och därför, lät Lindberg ampert meddela, hotas en investering på 400 miljarder som skulle ha sänkt hela Sveriges utsläpp av koldioxid med två tredjedelar.

LKAB fick nej från Miljödomstolen när de ville bygga ut gruvan.

Presschefens harang tog skruv: ledarsidor från vänster till höger gick i taket och politiker av olika kulörer förlorade besinningen.

”Snart kollapsar allt”, röt Aftonbladet i en dystopi så mörk att den sannolikt skulle imponera lika mycket på twittraren Gösta_SD22 med tre följare som på de åklagare som dagarna i ända gnäller över att straffrätten ger dem för få verktyg.

”En juridisk hjärtinfarkt”, kontrade Svenska Dagbladet i en text författad av en skribent som av allt att döma själv var på väg att kola vippen.

”Ett helt bedrövligt besked”, ropade Centerledaren Annie Lööf.

”Som Kirunabo blir man orolig”, flämtade den socialdemokratiska riksdagsledamoten Emilia Töyrä.

Det finns dock ett problem med klagosången. Den bygger på presschef Lindbergs skickliga spinn. Och denne Lindberg har utelämnat allt annat än oväsentliga detaljer.

Sanningen är nämligen att LKAB, en miljardkoncern med ansenliga muskler, inte har gjort sitt jobb ordentligt.

Bolagets ansökan, som inkom för tre år sedan, ansågs på viktiga punkter vara oklar och bristfällig, domstolen begärde kompletteringar och efter fler turer än vad jag orkar räkna till var det till slut äntligen dags för beslut.

Domarna tycker att LKAB inte gjort tillräckligt. De som bor i närheten av gruvverksamheten måste enligt lag kallas till möte för att informeras om viktiga förändringar och få ge synpunkter.

Att ha samråd är en väsentlig del av miljöprövningen. Bolaget nöjde sig med sätta in en allmänt hållen annons i en lokaltidning, delade ut en tidning med information samt lade ut information på sin hemsida.

Vilket onekligen är problematiskt, inte minst med tanke på att den senaste ordentliga juridiska prövningen av verksamheten gjordes på 1970-talet och aldrig har gjorts enligt miljöbalkens över 20 år gamla regler.

Kort sagt: Om LKAB följt lagen hade den här historien slutat lyckligare.

Det är inte svårt att förstå varför politiker nu larmar och gör sig till. De vill helst inte ha en debatt om sitt eget ansvar för att ha stiftat en krånglig och byråkratisk lag.

Cementas fabrik i Slite.

Svårare är att begripa varför pressen så enkelt låter sig luras.

Visst, det finns roligare saker än att läsa sida upp och sida ner om hur "domstol i rättsfallet MÖD 2002:15 avvisat en ansökan om tillstånd till uppförande av vindkraftverk utan att förelägga bolaget att avhjälpa bristerna genom ett kompletteringsförfarande".

Men det är mediers uppgift att bilda sig en egen uppfattning och inte nöja sig med att tugga i sig ett aldrig så frestande köttben till partsinlaga som slängs fram.

Visst låter hela den här historien bekant?

Det var exakt samma sak då Cementa, en annan megakoncern, nyligen fick nobben för sin kalkstensbrytning på Gotland.

Medierna fylldes av mörka berättelser om hur byggsektorn skulle lamslås, sektor efter sektor slås ut, massarbetslöshet, i horisonten skymtade en skenande inflation vi inte sett sedan Tyskland på 1920-talet.

Att Cementa gjorde en så undermålig ansökan om fortsatt brytning att juristerna inte ens kunde ta upp den till prövning, nämndes bara i förbigående.

Den gången löste regeringen problemet genom att stifta en tillfällig lag som rundar domstolen. En kreativitet som torde göra Viktor Orbán, den ungerske ledaren som Sverige så ofta kritiserar, avundsjuk.

Det trixet går knappast att upprepa. Men jag tror att LKAB ordnar detta på ett eller annat sätt. Beslutet kommer att överklagas, än finns tid att ställa det till rätta.

Visst, miljöbalken behöver ses över. Sätt i gång att arbeta, lagstiftare.

Under tiden borde vissa koncerner använda en del av budgeten för skickliga spinndoktorer till att anställa ett par vettiga jurister.