Samiras dotter försvann i kaoset

Victor Stenquist

Istanbul. Västeråsfamiljen hade många timmar att fördriva under sin mellanlandning.

Då hamnade de mitt i terrorattacken – och Samira Mohamed, 34, skildes från sin 13-åriga dotter Aisha.

– Först hörde vi människor som skrek, sen hörde vi skott. Sedan såg vi männen med vapen i händerna, säger Samira till Aftonbladet.

Mer än ett dygn har gått när vi träffar familjen från Västerås på deras temporära hotell i central Istanbul.

Resan skulle egentligen gå till föräldralandet Somalia för Samira Mohamed, 34, med barnen Aisha, 13, och Mariama, 10, och med morfar Mohammed Hawad, 58.

Mohammed fastar, men övriga familjen hade köpt fika i en kafeteria. Då bröt helvetet lös.

Från säkerhetskontrollen in i ankomsthallen, en kort bit därfrån, springer människor i panik.

När de sedan hör skotten och ser beväpnade män förstår de att de också måste fly.

– Det blev panik. De som satt i kafeterian välte stolar och bord. Alla försökte ta skydd. Vi gick in i ett litet förråd där de hade mat. Vi var över 20 personer i det lilla förrådet och jag höll fast i dörrhandtaget, säger Samira Mohamed.

Flera explosioner

Då hördes en stor explosion.

– Alla började gråta och vi frågade runt om alla var där, men då förstod jag att min dotter saknades. Min pappa sa att vi måste gå ut och leta.

Då exploderade det igen.

Först efter det lämnade de förrådet och gav sig ut i kaoset.

– Jag gick bara runt och skrek efter Aisha. Skrek att min dotter var försvunnen.

Säkerhetsstyrkor hade då fått någorlunda kontroll på situationen. Två av terroristerna var döda.

Mitt i det kaoset tappade de också bort morfar Mohammed Hawad, som desperat letade efter Aisha.

– Jag gick längs väggarna och ropade efter henne, säger han.

Även Aisha var begripligt nog skräckslagen.

– Jag grät och skrek. Ingen visste vad de skulle göra. Till slut kunde jag låna en telefon och ringa min mamma.

Efter en kort stund fick mor och dotter kontakt och med hjälp av mannen som lånade ut telefonen kunde de hitta varandra. Aisha hade fått hjälp att gömma sig i en lounge där paniken var lika stor. Snart kom resten av familjen dit.

Då hörde de en tredje öronbedövande explosion – precis utanför fönstret till loungen.

Och än en gång splittrades familjen då folk sprang och kastade sig i rummet.

– Folk gömde sig bakom soffor och växter och plantor. Jag var bakom ett träd, säger Aisha.

Denna gång var de inte långt ifrån varandra, men morfar Mohammed skulle inte ansluta förrän efter ytterligare en stund.

– Det var en riktig nära döden-upplevelse. Det var hemskt. När Aisha var borta såg jag framför mig att hon blivit träffad och inte levde längre. När jag letade så tänkte jag bara att det inte spelar någon roll om jag träffas av en kula så länge jag hittar henne.

Tappat tofflor

Långt efteråt var det oroligt på flygplatsen och familjen fick barfota försöka ta sig ut. Tofflorna hade de tappat i kaoset.

Samira fick använda sin sjal för att lägga över glassplitter och blod så barnen kunde ta sig över.

Det hjälpte inte helt.

– Jag gick och fick in en stor glasbit i foten. Den satt fast hårt, säger 10-åriga Mariama.

Till slut fick de lämna Atatürk och ta sig till ett hotell. Först på rummet förstod de att de var trygga och nästan oskadda.

– Barnen är traumatiserade över vad som har hänt. De kräktes på hotellet under natten. Sedan drack vi bara vatten, åt mat och sov, säger Samira.

I efterhand är de tacksamma att de alla lever och hittade varandra så snabbt.

Minnet av bårar med döda och skadade kommer de bära med sig resten av livet.