Svåra diskussioner väntar i skakat Frankrike

helskärm

När vreden över det bestialiska lärarmordet i Frankrike lagt sig väntar en svår debatt om var gränsen ska dras mellan religion och yttrandefrihet.

Hur stor hänsyn ska den sekulära staten ta till troendes känslor?

Vänlig, rolig, besjälad av sitt arbete. Vittnesmålen om den mördade läraren Samuel Paty i tidningen Le Monde är entydiga.

Lika entydigt är det offentliga Frankrikes stöd för Paty, som knivmördades i Parisförorten Conflans-Sainte-Honorine i fredags och därefter fick huvudet skiljt från kroppen, kort efter det att han visat Muhammedkarikatyrer under en lektion om yttrandefrihet. President Emmanuel Macron har beskrivit det brutala dådet som ett angrepp på republiken och lovar konkreta åtgärder mot extremistisk islamism i landet.

Även från muslimskt håll hörs stöd för Paty. Islamiska nättidningar som Oumma och Saphirnews har publicerat texter som hyllar honom och i måndags lade imamer ned blommor framför skolan där han arbetade.

Långtgående yttrandefrihet

Men med tiden kommer en diskussion att ta vid om konflikten mellan å ena sidan den av tradition långtgående franska yttrandefriheten, å andra sidan minoritetsgruppers krav på en större respekt i hanteringen av religionsfrågor, tror Frankrikekännaren Tomas Lindbom. Efter terrorattacken mot tidningsredaktionen Charlie Hebdo 2015 växer oron för att en självcensur redan har blivit verklighet.

– Tänk dig själv om man är lärare i historia och ska prata om yttrandefrihet nästa vecka, och ser att en kollega blir halshuggen för detta. Då kanske man tänker ett varv till innan man går in i klassrummet och langar fram Muhammedsatirteckningar, säger Tomas Lindbom.

– Journalister och opinionsbildare är oroade för just det, och det är i ljuset av det man måste se den enorma kraften i försvaret för "laïcité" (ungefär sekularism) och republikens värderingar som inte minst Macron ger uttryck för.

"Vapen, inte tårar"

Macrons reaktion sker mot bakgrund av de senaste årens höjda röster om hårdare tag mot religiös extremism. Senatsledamoten och gruppledaren Bruno Retailleau från gaullistpartiet Republikanerna krävde i helgen att franska staten ska svara med "vapen, inte tårar" (vilket rimmar på franska), och Marine Le Pen från Nationell samling beskriver ett land i "krig" mot islamismen, som hon vill "driva ut med våld" .

– Det officiella Frankrike och stora delar av väljarkåren är ju konservativt lagda. I grunden finns universalismen, man vill se en enad nation med en enad syn på hur människan ska behandlas. Det finns en rädsla för att bli som USA, med olika grupper som försvarar sina intressen. Det är en styggelse för Frankrike, säger Lindbom.

TT: Frankrike har intagit en väldigt principiell hållning i försvaret för yttrandefrihet. Är den linjen hållbar i längden, i ett land med så starka motsättningar?

– Det är en väldigt svår fråga att svara på. Bland extrema grupper i förorterna växer ett motstånd mot franska staten och den liberala upplysningsfilosofin. Det finns ju inga gränser för vad de här grupperna kan göra i form av våld och övergrepp, vilket vi har sett exempel på. Att ge efter för de krafterna tror jag personligen är en väldigt olycklig väg att gå.

Franska grundvärderingar

Utan att göra våld på grundläggande principer skulle det franska samhället ändå kunna fundera på hur man kan visa respekt för människors känslighet inför vissa religiösa föreställningar, enligt Lindbom.

– I Frankrike är man väldigt inställd på assimilering, alla ska ställa upp på de franska grundvärderingarna. Och självklart måste man göra det i väldigt stor utsträckning, man kan inte ha skilda lagstiftningar. Men det finns nyanser, och områden där man skulle kunna visa en viss flexibilitet. Det är det jag tror att debatten kommer att handla om framöver.