En plågsam föreställning för Sissela Kyle

Wolfgang Hansson

helskärm

Jag undrade varför Sissela Kyle i motsats till nästan alla övriga sommarpratare inte ville spela in sitt program i förväg utan sända live.

Nu tror jag att jag förstår varför.

Hon försöker själv skämta bort det verkliga skälet genom att prata om att teknikern kanske går iväg eller att hon ska säga en massa olämpliga saker.

Kyles program är inte en berättelse. Det är en föreställning där hon själv skiftar personlighet och sinnesstämning ett antal gånger.

Jag inbillar mig att hon ser sig själv stå där på teatern med ett publikhav framför sig.

Hon gör det med bravur. Jag har inte hört någon annan sommarpratare som varit så närvarande

Men det är en för henne delvis plågsam föreställning. Även för Aftonbladet.

Kanske är det därför hon vill framföra den live.

Kyle pratar om vänner och bekanta som inte längre är i livet. Men framförallt pratar hon om teaterchefen Benny Fredriksson som begick självmord.

Sissela Kyle anklagar inte direkt Aftonbladets publiceringar om vad som beskrevs som hans skräckvälde på Stadsteatern, för Fredrikssons självmord. Men det råder ingen tvekan om att hon klandrar den publiceringen och alla andra som följde i andra medier för att han tog sitt liv.

Hon läser högt ur Pressens Opinionsnämnds utlåtande som säger att Aftonbladet grovt brutit mot god publicistisk sed. Därpå spelas ödesmättad klassisk musik. Regi: Kyle.

Hon anser att Fredriksson oförtjänt drogs med i Metoo-vågen som hon ändå kallar "uppvaknandets och den rättmätiga vredens tid".

Hon beskriver hur Fredriksson, som hon lärde känna på Scenskolan, från att ha pratat oavbrutet plötsligt blir tyst. Disträ. Går så långsamt på deras gemensamma promenader att hon måste släpa på honom.

Hennes röst brister flera gånger.

Så byter hon helt stämning genom att på några minuter snabbspola sitt eget liv i monotont vansinnestempo. Ett slags drift med det Sommar där så många berättar om sitt liv från A till Ö.

Tragedi, humor och satir i ett. En skådespelares vardag.

Skrytkvot:
Skvallervärde:
Känslostyrka:
Humornivå:
Åh fan-faktor:

Första meningen: Det var inget särskilt.
Sista meningen: Sen tog jag ett dopp till.

Tre typiska låtval:
Francoise Hardy - Comment Te Dire Adieu
Benny Andersson - Tröstevisa
John Lennon - Watching the Wheels