Tarras-Wahlberg fastnar i den vanligaste ”Sommar”-fällan

Publicerad 2016-07-14

Elisabeth Tarras-Wahlberg.

Ingen vet mer om kungafamiljen än Elisabeth Tarras-Wahlberg.

Men därifrån får vi inga nyheter.

I stället får vi en personlig redovisning som kan få en att somna i hängmattan.

Först: den som trodde att Elisabeth Tarras-Wahlberg skulle avslöja något om kungafamiljen är ett nöt.

Givetvis sviker hon inte sin tidigare arbetsgivare. Hon lär snarare gå till historien som landets mest pålitliga informationschef.

Så vad bjuder hon på? En personlig berättelse, från barndomen till i dag.

Här fastar Elisabeth Tarras-Wahlberg i programformatets vanligaste fälla. Hon berättar lite om allt.

Lite om jobbet som rådgivare åt Qatars tidigare emir Sheikh Hamad. Lite om vänskapen med kronprinsessan Victoria. Lite om samarbetet med kungaparet.

Lika lite om sina barn, sin förra man, sin nya man, sin tid i USA, sina jobb, sin kärlek till naturen. Ni ser, det tar ju till och med emot att läsa om det.

Det finns en ödets ironi i detta: att en person som tillbringat 32 år med att arbeta med och mot medias vinklingar själv glömmer att vinkla.

Att vinkla betyder – vilket många har missförstått – inte att ljuga. Att vinkla betyder att välja fram kärnan. Alltså, det viktigaste för läsaren, tittaren och lyssnaren.

Och Tarras-Wahlberg har en story. Hon touchar den ett par gånger, men fördjupar sig inte och fångar inte upp trådarna.

Det är egentligen en saga. Den handlar om flickan som mobbas, som hotas med stryk och är livrädd varje dag på väg hem från skolan.

Flickan som inte har några vänner, förutom låtsaskompisarna som hon dukar saftbord åt och fikar med. Flickan som går på en skoldans utan att bli uppbjuden och som aldrig kommer att gå igen.

Den handlar om flickan som tar sin tillflykt i läxor och böcker, och blir en kvinna som lyckas med allt hon tar sig för. Och som till slut sliter sig loss från den duktiga flickans bojor och lever livet fullt ut.

Här borde producenten ha gripit in och hjälpt till att förädla programmet.

I stället lär en och annan lyssnare ha somnat hemma i hängmattan.

ANNONS