Jan, 64: Jag tog mamma från äldreboendet

97-åriga Paula tappade livsglädjen – då fick sonen nog av besöksförbudet: ”Var outhärdligt”

Av: Liisa Aus

Publicerad:
Jan bestämde sig för att hämta sin mamma. Han bokade boende på ett lägenhetshotell, hyrde en bil och hämtade Paula från boendet.
Foto: MARCUS ERICSSON
Jan bestämde sig för att hämta sin mamma. Han bokade boende på ett lägenhetshotell, hyrde en bil och hämtade Paula från boendet.

Det tog två månader för 97-åriga Paula Roostal att gå från pigg till apatisk.

Med besöksförbudet försvann livsglädjen.

– Jag orkade inte se hennes tomma blick genom fönstret på äldreboendet - jag tog henne därifrån, säger sonen Jan Roostal, 64.

I stället för att ta hand om sin firma tar Jan Roostal hand om sin mamma. På heltid. Han är upprörd och besviken. Aftonbladet träffar honom i Täby, strax norr om Stockholm.

Foto: MARCUS ERICSSON
I stället för att ta hand om sin firma tar Jan Roostal hand om sin mamma Paula.

Toppen – före covid-19

– Allt var toppen innan covid-19 spred sig i samhället. Mamma bodde på ett fantastiskt äldreboende, fick massage med gymnastik och olika former av stimulans, säger Jan Roostal.

Han och brorsan hälsade på sin mamma nästan varje dag, de gjorde utflykter, gick på konserter och umgicks.

– Mamma både ser och hör mycket illa, så hon kan inte läsa, se på tv eller lyssna på radio. Så det var viktigt för oss att ge henne upplevelser, trots att syn och hörsel inte fungerade som förr.

När coronan slog till ändrades allt. Sveriges äldreboenden införde besöksförbud. Livet sattes på paus för 97-åriga Paula.

I bästa fall blev det en kort promenad i veckan tillsammans med någon i personalen.

Foto: MARCUS ERICSSON
– Att få gå ut, höra fågelsång, känna solens strålar som värmer huden - det är de små sakerna som blir viktiga när man är gammal, berättar Jan Roostal.

– Det är här det blir så galet. Man kan inte be en 97-åring att vänta till nästa sommar, eller hålla sig inomhus i kanske ett par år. Och att inte få träffa sina anhöriga. Ja, det är ju som ett övergrepp, säger Jan Roostal.

Bröderna fortsatte hälsa på. Men de fick nöja sig med ett besök i veckan utomhus på två meters avstånd tillsammans med personal som övervakade besöket.

– Vid första besöket, när mamma förstod att hon inte skulle få krama eller ens röra vid mig, var hennes förtvivlan outhärdlig.

Där någonstans brast det för Jan Roostal.

– Jag åkte hem, men hennes blick plågade mig dagligen. Till slut bestämde jag mig för att agera. Så här fick det inte fortsätta.

Foto: MARCUS ERICSSON
– Jag tycker hemskt illa om besöksförbudet, men nu känns det bara bra. Jag känner gemenskap och får vara utomhus varje dag, berättar Paula.

Finns inga undantag

Men det var förstås svårt. Besöksförbudet har inga undantag. Anhöriga klassas som potentiella smittspridare.

Jan bestämde sig för att hämta sin mamma. Han bokade boende på ett lägenhetshotell, hyrde en bil och hämtade Paula från boendet.

– Jag fick en ny chock när jag såg henne så nära. Hon, som för några månader sedan kunde gå stadigt med rullatorn, stapplade nu fram, hade tappat finmotoriken och visade oroväckande tecken på demensutveckling.

Nu bor Jan och hans mamma tillsammans i den hyrda lägenheten. De promenerar, gör utflykter och umgås så mycket som möjligt. I slutet av augusti ska Paula flytta tillbaka till äldreboendet igen.

Foto: MARCUS ERICSSON
Jan och Paula på lägenhetshotellet.

Kämpar för äldre

− Jag hoppas att det blir lättnader i restriktionerna i höst och jag fortsätter kämpa för att mamma och andra äldre ska få behålla sin livskvalitet.

Om det blir lika jobbigt igen? Då överväger Jan en ny vända med hotell-boende i höst med sin mamma.

– Att få gå ut, höra fågelsång, känna solens strålar som värmer huden - det är de små sakerna som blir viktiga när man är gammal.

Risken att drabbas av depression under pandemin är stor, enligt Folkhälsomyndigheten. Det gäller särskilt personer i riskgrupperna. Många gamla är ensamma - och ensamheten blir ännu värre med påtvingad isolering.

Paula, 97, trivs med det temporära boendet i hotell-lägenheten:

– Jag tycker hemskt illa om besöksförbudet, men nu känns det bara bra. Jag känner gemenskap och får vara utomhus varje dag. Hon njuter fullt ut av utflykterna med sonen Jan.

– Den trevligaste var nog till min brorsons familj. De hade dukat så fint på balkongen och jag kom ihåg gamla minnen. Jag vill gärna hälsa på där igen, om vi får.

Foto: MARCUS ERICSSON
Jan med mamma Paula.
Publicerad: