Skolan tvingades skicka hem elever – nästan alla lärare sjuka

Åsa Bauermeister, rektor på Noblaskolan i Järla sjö: En galen situation

Publicerad 2022-01-21

Under terminens första vecka tog lärarna dubbla lektionspass för att täcka upp för sina sjuka kollegor.

Men när även de inringda vikarierna fått viruset så blev situationen ohållbar.

– Det är svårt att hålla peppen uppe när man sitter hemma, säger niondeklassaren Gabriel Leijonhufvud.

I tisdags morse insåg Åsa Bauermeister att det inte skulle gå ihop.

Hon är rektor på Noblaskolan i Järla sjö strax öster om Stockholm, och hon stod inför ett problem som hon aldrig upplevt tidigare.

– Ungefär 65–70 procent av lärarna var sjuka. Vi hamnade i ett läge där personalen helt enkelt inte räckte till för att hålla verksamheten i gång.

Hon fattade beslutet att skicka hem de omkring 200 eleverna som går i årskurs sex till nio vid lunch samma dag.

– Pedagogerna som var på plats berättade för sina klasser, och jag skickade ut ett meddelande till föräldrarna via vår skolplattform.

– Det är väldigt trist att behöva vidta en sådan här åtgärd. Eleverna vill vara i skolan. Det är här de lär sig bäst och samvaron med klasskamraterna är oerhört viktig. Men det gick inte att lösa på något annat sätt.

Redan under förra veckan gjorde den höga sjukfrånvaron att lärarna som kunde jobba fick ta dubbla lektionspass.

– Det var tufft att få tiden att räcka till när vi både skulle planera undervisningen och sätta oss in i nytt material. Men vi ställer upp för varandra, säger engelskaläraren Mariam Johansson.

– Vi ringde in en del vikarier, men flera av dem dök inte upp eftersom de också blivit sjuka. Vi har också flera medarbetare som är friska men som måste vara hemma på grund av att någon familjemedlem testat positivt. Det är en helt galen situation, säger Åsa Bauermeister.

Håller öppet för lågstadiet

Åsa och Mariam sitter vid ett litet bord vid skolans ödsliga entré. I klassrummen är det nedsläckt, och stolarna står uppställda på borden. Ingenting hörs förutom ventilationens dova brummande.

Men plötsligt skiner rektorn upp.

– Åh, här kommer tvåorna.

Ett tåg av stojande lågstadieelever ramlar in som en påminnelse om hur vardagen brukar se ut i lokalerna.

– De är på väg till slöjdsalen.

Några ögonblick senare är barnen borta och tystnaden återvänder.

– Vi gör allt vi kan för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskap även när de pluggar hemifrån, och jag skulle säga att vi blivit duktiga på det under pandemins gång, säger Åsa Bauermeister.

– Men det som bekymrar mig mest är hur detta påverkar ungdomarnas psykiska hälsa. Det har vi i skolan inte tillräckliga resurser för att hantera.

Förhoppningen: En bal för niorna

En av dem som kämpar med geisten är Gabriel Leijonhufvud, 15. Han går i nionde klass och han tog emot tisdagens besked med en suck.

– Det kändes lite grann som att allt började om igen. Jag hoppas verkligen att vi kan komma tillbaka till skolan snart.

– Man får inte lika mycket energi när man sitter hemma. Jag orkar mer när jag kommer ut och får träffa mina kompisar.

Gabriel försöker följa det vanliga schemat även fast han pluggar på sitt rum. Den här förmiddagen ska han förbereda en uppsatsövning i engelskan. Temat är dödsstraff.

– Vi ska skriva en text där vi argumenterar för eller emot. Den uppgiften passar bra att göra hemma.

Bland Gabriels klasskamrater är många bekymrade över om smittspridningen kommer att påverka vårens nationella prov. De har stor betydelse för betygen som niorna söker in till gymnasiet på.

– Vi gick i sjuan när pandemin började. Då funderade man inte så mycket över betygen. Men nu är det allvar på ett annat sätt.

Rektorn Åsa Bauermeister förstår oron. Hon hoppas att undervisningen på Noblaskolan ska kunna återupptas inom de närmsta dagarna.

– Vi är väldigt taggade och vi vill bara komma i gång, säger hon.

Läraren Mariam Johansson fyller i:

– Det vore så kul om niorna kunde få sin bal det här året. Jag hoppas verkligen att smittan går ner så att vi kan genomföra allt roligt som vi har planerat.

Gabriel försöker följa det vanliga schemat när han sitter hemma, men säger att det är tyngre att sitta ensam. ”Jag orkar mer när jag kommer ut och får träffa mina kompisar.”