16-åriga Sandra sköts på köpcentret i Köpenhamn

”Vissa filmade, andra stod bara paralyserade”

Uppdaterad 2022-07-31 | Publicerad 2022-07-24

16-åriga Sandra Svensson är ett av offren från masskjutningen på köpcentret Fields i Köpenhamn.

Hon flydde ut med en kula i ländryggen.

– Det blir varmt och jag ramlar framåt av trycket. Då förstår jag att jag blivit träffad.

Den 3 juli öppnade en man eld inne på köpcentret Fields, utanför Köpenhamn. Tre personer dog och fyra skadades allvarligt vid masskjutningen.

En av de som skadades allvarligt är 16-åriga Sandra Svensson från Kristianstad. Hon vill nu berätta öppet om det som hände – eftersom det aldrig får falla i glömska.

– Mina tankar går till de som inte klarade sig. Mitt hjärta är med dem, säger Sandra Svensson.

Sandra och hennes kompis Juni Rundcrantz hade biljetter till Harry Styles-konserten och var inne på köpcentret för att köpa något att äta.

PLUS: Laddade upp våldsfilmer innan dödsskjutningen

Flickorna står i rulltrappan, på väg uppåt, när panik utbryter.

– Folk började springa nedåt i den andra trappan. Jag trodde först att det var fans som sprang mot konserten. Sedan började folk springa ned åt fel håll. Då förstod jag att något var fel, säger Sandra Svensson.

I det läget bestämmer sig flickorna för att de också ska fly. De kämpar sig ned för rulltrappan – som är på väg uppåt. Men Sandra kommer inte så långt – en annan flicka trillar framför henne. Hon hjälper henne upp.

”Ramlar av trycket”

Kort efter hörs en hög smäll. Första tanken Sandra får är att det är en bomb. Eller kanske någon som skjuter. När nästa skarpa smäll kommer och glasväggen vid rulltrappan krossas förstår hon att det är skott. Då börjar Sandra springa för sitt liv.

– Jag tänkte att ”Nej, inte idag. Jag ska klara mig”. Jag är bara inriktad på att komma ut.

Sandra kommer ned för rulltrappan och springer mot utgången. Plötsligt tar det stopp.

– Det blir varmt och jag ramlar framåt av trycket. Då förstår jag att jag blivit träffad. Sedan hör jag ljudet av skottet. Det känns som det kom efteråt.

Sandra har träffats i höjd med höger höft. En kula har borrat sig in ländryggen och hon har splitterskador. Trots det är hon snabbt uppe på benen igen och fortsätter springa.

– Det gör inte ont då. Jag är så full av adrenalin. Jag tänker att ”jag måste härifrån”.

Sandra kastar en blick bakåt precis när hon kommer upp på fötterna igen. Då ser hon gärningsmannen stå ovanför rulltrapporna. Han är vänd från henne och håller i ett gevär. Då springer Sandra allt vad hon kan.

Fick ingen hjälp

När hon kommer ut från köpcentret tar hon sikte på en grupp människor som är utanför. Målet är att få hjälp. Hon ropar till dem men får ingen reaktion.

– Ingen hjälpte mig. Då tänkte jag att det kanske var språket och växlade över till engelska. Men ingen hjälpte mig. Vissa filmade och andra stod bara paralyserade.

Blödande sprang Sandra vidare till en grupp vuxna för att få hjälp. Men även de stirrade bara på henne. Då beslutade hon sig för att försöka springa till arenan. För hon visste att det brukade finnas sjukvårdare på konserter.

Sandra var nästan framme när ett ungt danskt par kom i fatt henne. De hade sett hennes skada och sprungit efter. En av dem tog tag i hennes arm och stöttade henne. Sandra sa till dem att hjälpa till henne att stoppa blödningen. De tog av sig sina tröjor och tryckte mot hennes sår. Samtidigt som de ringde sos.

Sandra fördes med ambulans till Herlevs sjukhus. Där konstaterade läkare att hon var allvarigt, men inte livshotande skadad.

Sandra minns att personalen jobbade snabb och effektivt och läkarna sa att hon inte behövde opereras förrän dagen därpå, har hon tidigare berättat för Kristianstadsbladet.

Under tiden har även bästa vännen Juni Rundcrantz varit väldigt orolig. De tappade bort varandra i tumultet. Juni hade flytt ned för rulltrappan och in genom en dörr som hon trodde ledde ut. Men istället var hon fast inne på en stor toalett tillsammans med ett 15-tal andra. Efter ett tag fick hon tag på Sandra på telefon som säger att hon blivit skjuten. Sedan bryts samtalet.

– Jag blev jätterädd. För jag visste inte hur allvarligt det var, säger Juni Rundcrantz.

Det spökar efteråt

Efter händelsen har Sandra tänkt en del på hur människor reagerade. Hon är förvånad över att många filmade istället för att hjälpa henne.

– Jag kände mig väldigt hjälplös. Det har spökat en del efteråt. Jag kan förstå att en del fryser till, men att filma är väldigt respektlöst och kan man filma så kan man även hjälpa till, tycker jag.

Just att vuxna människor som såg henne inte gjorde något förvånade Sandra.

– Att det istället var ett par i 20-årsåldern och sedan även två unga syskon som hjälpte mig – det fick mig att undra lite.

PLUS: Laddade upp våldsfilmer innan dödsskjutningen

Känslan av stark hjälplöshet jagar henne fortfarande. Samma känsla återkommer ibland i vardagssituationer. Hon har även blivit vaksammare.

– Man är mer närvarande och tittar inte i mobilen lika mycket längre.

Lever som vanligt

Sandra har bestämt sig för att skytten inte ska få ändra hennes liv. Hon har redan börjat leva som vanligt igen och har besökt flera köpcentrum. Men rulltrappor är inte en favorit.

– När man inte kan se vad som kommer uppifrån – då är det jobbigt. När det är lite mörkare eller skymd sikt. Det är bättre om ytan är öppen.

En 22-årig man med en bakgrund av psykisk ohälsa greps av polis kort efter skjutningen. Han har häktats för tre mord och fyra mordförsök. Mannen sitter nu på en rättspsykiatriskavdelning i väntan på rättegång. Enligt danska radiokanalen DR ska 22-åringen, före dådet, ha försökt få hjälp genom att ringa en krislinje.

Att bli ett offer i en masskjutning har fått Sandra att formulera tankar om hårdare krav för att ha jaktvapen. Hon menar att det borde vara krav på psykologtest för den som vill ha licens för jaktvapen. Och att det omprövas.

– Något traumatiserande kan inträffa senare i livet. Så testerna bör göras om.