”Det är en superkraft att vara mixad”

Alla antar att han har svenskt ursprung.

Men Danny Saucedo växte upp i ett hem med en kort spansktalande kvinna som både kunde bota en förkylning och ett krossat hjärta med hjälp av lite hokus pokus, ingefära, lök och tvi tvi över axeln.

– Jag är uppvuxen med en helt annan kultur än den som var utanför dörren.

Din mamma är från Bolivia och din pappa är polack. Var träffades de?

– På Stockholms stadsbibliotek. Pappa såg mamma mellan bokhyllorna när hon letade efter böcker. De gick på dejt, gifte sig, fick två grabbar och sedan skilde de sig. En kort romans. Jag växte upp med mamma, farsan var inte så närvarande när jag var liten. Men vi har en svinbra relation i dag.

Varför känns det viktigt för dig att prata om ditt ursprung?

– Det är viktigt att förstå min bakgrund om man vill förstå mig och veta vem jag faktiskt är. Jag kanske ser svensk ut men när jag kom hem som liten så bodde jag hos en galen, kort latinamerikansk mamma och hade en helt annan kultur än den som var utanför dörren. Och jag snackade spanska hemma. Men jag fick min pappas färger. Ljust hår och blå ögon. Det är därför alla antar att jag är svensk.

Hur har det varit för dig, att folk antagit att du är svensk på grund av ditt utseende?

– Som liten fattade jag inte varför jag inte såg ut som min mamma. Jag har faktiskt behövt navigera i det och försökte länge att hitta en tillhörighet. Det har nog med min personlighet och med mitt artisteri att göra. Jag är en inkännande person och vill kunna tolka mig själv och min omvärld för att kunna kristallisera ner det i mina låtar. För att kunna göra det måste jag förstå mig själv i ett större sammanhang. Och mitt sammanhang ser inte ut som för de flesta runt omkring mig. Därför har jag sökt mig till folk med liknande erfarenheter och bakgrund. Det finns en förståelse där. Man känner sig sedd och förstådd, vilket jag tror att alla människor söker.

Vad menar du med att ditt sammanhang ser annorlunda ut än för de flesta?

– Även om jag kanske ser svensk ut så är jag inte uppvuxen med en svensk kultur. Vi firade till exempel aldrig midsommar. Första gången jag firade midsommar var jag i tonåren. Jag fick hänga med en svensk polare och hans familj. Hemma var vi katoliker så varje högtid var förankrad i den katolska kyrkan. Gud, vad jag har hängt i kyrkan! Alla helgdagar, jul, påsk, varje söndag…

Hur är det när du är i Bolivia? Blir det ett tydligare sammanhang där?

– I Sydamerika ser de mig som en gringo, som de kallar alla vita personer. Trots kultur och språk så smälter jag inte in där borta. Folk dömer fort och vill kategorisera och katalogisera allt. Musik, mat – och människor. I Sydamerika är jag vit, svensk. Men här i Sverige har nog mina färger bara varit en fördel för mig. Hade jag haft min mammas färger hade jag kanske fått utstå den rasism som hon har fått utstå. Jag är en vit, privilegierad man. Det är inte synd om mig.

Har du funnit en tillhörighet i dag?

– Jag är svensk. Jag är bolivian. Jag är polack. Jag är 300 procent. Att ha flera olika kulturer är berikande. Jag ser det som en styrka. Jag kan ett språk som typ 600 miljoner människor talar! Jag känner samhörighet med en helt annan kultur. Jag känner mig otroligt berikad av att vara både sydamerikan och polack. Och bo i Sverige.

Du sa att du alltid har sökt dig till folk med samma typ av bakgrund och erfarenheter. Din flickvän Anna är från Gambia och Sverige.

– Ja, det var så härligt att träffa någon som direkt förstod var man kom ifrån. Det kändes tryggt, det kändes bekant. Det är samma sak med mina vänner som också har utländsk bakgrund. Det är en snabbare, enklare väg att umgås med folk som förstår en. Vi behöver inte gå några omvägar.

Om du väljer att skaffa barn i framtiden, hur tänker du kring språk och traditioner?

– Det kommer att vara viktigt för mig att mitt och Annas barn ska förstå hur fantastiskt det är att ha så många delar, så många länder och grenar inom sig. Polen, Gambia, Bolivia, Sverige… Det är en superkraft att vara mixad. Jag ser det som en enorm styrka. Ska vi få en förståelse för varandra och sluta fred på den här planeten – get in bed. Det är dags att blandas. Fuck for peace!

Text: Nicole Gustafsson, Mysia Englund Foto och video: Magnus Wennman Videoredigering: Mysia Englund, Nicole Gustafsson, Filip Meneses Onlineredaktör: Stefan Sköld  Digital redaktör: Sofia Boström Design/UX: Daniel Kozlowski Utveckling: Ulrika Andersson, John Carehag  Redaktionell utvecklings­chef: Titti Jersler Editionschef: Mia Carron