Mamma och hennes två barn dödade av tåget

Uppdaterad 2015-02-11 | Publicerad 2015-01-17

TREHÖRNINGSJÖ. Dödsolyckan tog tre liv.

När mamman korsade de nedfällda bommarna tillsammans med sina två små barn kom tåget.

– Hon hade ingen övrig familj med sig hit. Men de andra här kände ju henne och är fruktansvärt chockade och ledsna nu, säger föreståndaren Patrick Hollinger.

Kvinnan från Afghanistan blev tillsammans med sina två små barn bussade upp till ett tillfälligt asylboende på en camping- och spaanläggning på lilla orten Trehörningsjö norr om Örnsköldsvik fredagen den 9 januari.

Hon och omkring 30 andra asylsökande hade innan dess bott på asylboenden i Skåne.

Verkade glad

Kvinnan var, enligt föreståndaren Patrick Hollinger, mellan 30-40 år gammal och hon var inhyst med sina två barn, omkring 1 och 3 år gamla, i en av områdets röd stugor.

– Hon kunde varken prata svenska eller engelska, så det var lite svårt att kommunicera med henne, men hon verkade väldigt trevlig och glad av sig, säger han.

Tillsammans med de övriga boende brukade kvinnan äta frukost i restaurangen på mornarna. Men enligt Patrick Hollinger syntes inte kvinnan till på lördagen. Istället hade hon vid 10-tiden gått upp mot samhället tillsammans med sina barn.

”Var helt förstörd”

Barnen satt i en tvillingvagn – och av någon anledning korsade familjen de nedfällda bommarna när tåget kom.

Både kvinnan och barnen dog på platsen.

Maria Hertler arbetar som kock på förläggningen och stod ute och pratade med en kollega när en av de asylsökande kom springande.

– Han var helt förstörd. Han pratade jättefort, och efter ett tag förstod jag vad som hade hänt. Vi ringde direkt till SOS Alarm, säger hon.

”Älskade sin mamma”

Maria Hertler sprang sedan upp till olycksplatsen.

– Jag rusade dit och på väg upp tänkte jag: gode Gud, låt det ha gått bra. Men när jag kom närmare förstod jag vad som hade hänt, säger hon.

– Jag var på väg fram för att se om det fanns något jag kunde göra, men då hörde jag hur räddningstjänsten kom. Jag ville inte gå för nära, säger hon.

Maria Herler berättar att mamman och barnen höll sig lite för sig själva på boendet.

– De pratade ju inte något av våra tolkars språk, men var alltid glad. Det minsta barnet älskade verkligen sin mamma och ville vara med henne hela tiden, säger hon.

Annika Lundgren bor nära olycksplatsen och hade passerat övergången strax innan tåget kom.

– Jag var i morse på väg upp till vävstugan, och på väg upp stod jag och pratade med en bekant och då såg jag godståget kom in i samhället och signalerade.

Hon fortsätter:

– Då gick jag så att jag såg järnvägsövergången och såg att bommarna var nere då tåget passerade.

”Är fruktansvärt”

Annika Lundgren såg inte olyckan utan fortsatte till vävstugan.

Senare fick hon reda på vad som hade hänt.

– Det är ju fruktansvärt. Man kan inte förstå hur man hamnar där när bommarna gått ner, säger Annika Lundgren.

Under lördagen förhördes vittnen och tillsammans med Räddningstjänsten arbetade polisen med att ta hand om lokföraren och andra på platsen.

En samlingslokal på asylboendet upprättades under dagen för dem som behövde stöd. På eftermiddagen hölls samtal med asylsökande, personal och boende i byn.

Patrick Hollinger berättar att alla på asylboendet, inklusive den afghanska kvinnan, har tagit promenader in till byn och då dagligen passerat järnvägsövergången.

– Hon hade ingen övrig familj med sig hit. Men de andra här kände ju henne och är fruktansvärt chockade och ledsna nu, säger han.

Orsaken till olyckan är ännu oklar och polisen misstänker i nuläget inget brott.