Kampen mot nya gruvor på Österlen

Nunnan Christa i spetsen för motståndet

Publicerad:
Uppdaterad:

NYHETER

Österlen – Sveriges Provence. Ljus. Öppna landskap.

Hit lockas de flesta – från miljonärer och konstnärer till oss vanliga turister.

Aftonbladet har gjort fyra nedslag och tittar närmare på snackisar och konflikter.

I dag: Kampen mot nya gruvor.

BONDRUM. Gruvor som tuggar sig igenom det böljande landskapet.
Jo, det kan bli verklighet på Österlen – trots kraftiga protester.
– Motståndet har blivit mycket mer synligt nu. I Skåne har vi haft politiker från samtliga partier som har slutit upp, säger Anita Ullmann, ordförande i Vetonu.

Grönskan är på väg att ta över vid det katolska nunneklostret Mariavall. Stora knoppar på de enorma rhododendronbuskarna gör sig redo att slå ut. Något stenkast bort brusar landsvägen.

Men just här, just nu, härskar stillheten. Bara fågelsång bryter igenom.

Ett litet paradis? Ja, närapå.

Bara några hundratal meter härifrån, bland de mjuka kullarna, vill gruvbolaget Scandivanadium leta efter metallen vanadin som kan finnas i alunskiffer. Två områden i Fågeltofta är inmutade. Plus ytterligare nio områden.

Foto: Krister Hansson

Kraftiga protester

Protester har kommit från bland annat markägare, lantbrukare, länsstyrelsen och LRF.

Den röde greven, Carl Piper på Christinehof, var en av dem som drog igång det nya nätverket Vetonu i mars 2018. Det var då det blev känt att det brittiska bolaget sökt tillstånd att undersöka 21,7 hektar mark. En stor del av det inmutade området ligger på hans ägor.

Mariavalls abbedissa, moder Christa, och ordförande Anita Ullmann i Vetonu berättar om ett möte med Scandivanadiums två ägare David Minchin och Alex Walker. De båda männen försökte få markägare att frivilligt gå med på provborrningar.

– Men människor här är inte dumma. De känner till värdet av den här marken och vet mycket väl att det är den som livnär inte bara oss, utan hela landet. Det är jordbruksmark vi pratar om. De har också varit med om det här tidigare. Ungefär vart tionde år dyker det upp en ny aktör som vill åt alunskiffer, säger Anita Ullmann.

Foto: Krister Hansson
Moder Christa, Marievalls abbedissa, och Anita Ullmann, ordförande i Vetonu.

Oro för slagg

Att gruvorna kallas gröna avfärdar moder Christa med ett ”det finns inga gröna gruvor”.

– De här planerna på att lägga det på hög i ett antal år i ganska stora mängder förstör jorden totalt. Det går inte att återskapa det som finns på Österlen efter ett brott, säger hon.

Hon tar området runt Christinehofs slott som exempel. Under Christina Pipers ledning utvecklades brytningen av alunskiffer till en av Sveriges största industrier på 1700-talet.

– Vid Alunbruket finns slagghögar kvar. De har fått rådet att inte röra i dem för man vet inte vad som finns i dem, säger moder Christa.

Foto: Krister Hansson
Abbedissan Moder Christa och Anita Ullmann på klostret Mariavall norr om Fågeltofta är en av de som leder protesterna mot gruvor på Österlen.

Material till batterier

Emma Rehnström, ordförande i Sveriges geologiska förening, har tidigare lett ett projekt för Scandivanadium. Hon hävdar bestämt att det finns gröna gruvor och att områden kan återställas efter gruvdrift. Ett par exempel är MacRaes goldmine i Nya Zeeland och McLaughlin natural reserve i Napa Valley i USA.

Foto: PRIVAT
Emma Rehnström, geolog, hävdar att det går att återställa naturen efter gruvdrift och att gröna gruvor existerar.

– Nästan alla gamla gruvor är naturreservat i dag. Det har blivit biodiversitet i de unika miljöerna med en massa djur som trivs där och inte någon annanstans. Och visst, vid Alunbruket på Österlen ligger den brända alunskiffern i gigantiska högar. Men vattenprover visar att det inte läcker tungmetaller, Verkeån som rinner precis bredvid är väldigt ren, säger hon.

Emma Rehnström protesterar mot föreställningen att brytningen skulle se likadan ut i dag som för flera hundra år sedan

– Vetonu pratar ofta om hur mycket brytningen av alunskiffer i historisk tid har påverkat. Och ja, det gjorde den nog – på 1700-talet hade man en annan teknologi än vad vi har i dag och vi har också ett annat miljötänk i dag, säger hon.

Vanadin används främst i batterier. Men nu handlar det inte om mobilbatterier utan betydligt större pjäser.

– Det är batterier som skulle lagra el från vindkraftverk och solfångare. Det är väldigt kraftfullt, men du behöver enorma mängder för ett batteri. Därför är forskningen ganska stor på alternativ. Där börjar man komma fram till att det finns fungerande organiska batterier som är mycket billigare, lättare att framställa och att återvinna, säger moder Christa.

Foto: ANDREAS HILLERGREN
David Minchin, vd Scandivanadium, visar upp en bit av det eftertraktade vanadinet.

Vill ändra lagen

Just nu står arbetet stilla. Beslutet om provborrning har överklagats till Mark- och miljööverdomstolen. Och även om gruvbolaget vinner i domstolen är det inte säkert att det blir några gruvor.

– Vägen från de första undersökningarna av ett område till att man eventuellt ska öppna en gruva är lång och besvärlig. Det är ungefär ett prospekteringsprojekt på 10 000 som faktiskt blir någonting. Det är otroligt ovanligt att en plats uppfyller alla krav för att det överhuvudtaget ska vara lönt att börja bryta någonting, säger Emma Rehnström.

Nätverkar utkämpar samtidigt en helt annan strid.

– Det stora målet för oss är att ändra lagstiftningen. För det första vill vi ha ett förbud för utvinning ur alunskiffer. Vi har också en bransch som har en egen lagstiftning, minerallagen. Den här branschen kan putta undan både jordbruk och turism. Tänkt om vi hade haft en återvinningslag i stället, säger Anita Ullmann.

Foto: Paul Wallander
Foto: KRISTER HANSSON
Moder Christa och Anita Ullmann i nätverket Vetonu som kämpar mot gruvor på Österlen.

”Lever under hot”

Varken hon eller moder Christa tror att Scandivanadium är det sista bolaget som vill provborra i Skåne. De tar inte ut någon seger i förskott.

– Det är en stor grupp människor som lever under det här hotet fortfarande. Och de känner sig hämmade i sina önskningar att förädla sina områden. Alltså bönder och andra med investeringar, det lägger ju lock på dem så länge det här undersökningstillståndet finns. Tillståndet kan förnyas tre år i taget och gäller totalt i upp till 15 år innan det är avslutat. Nu har det gått tre år, så vi är fortfarande i början av det som kan vara en möjlig framtid för den här trakten, säger Anita Ullman.

Moder Christa hoppas att mänskligheten slår in på en annan väg. Hon tror inte det är för sent.

– Vad vi vet i dag finns det en jord. En planet. En blå planet i hela universum. Om vi kunde gripas av kärlek och förundran över var vi faktiskt bor, då kanske det kunde leda till att vi vill bevara den på ett annat sätt än vad kapitalet eller marknaden önskar.

Fotnot: Aftonbladet har upprepade gånger sökt företrädare för Scandivanadium.

Foto: KRISTER HANSSON
Gruvprotester på Österlen. ”Motståndet har blivit mycket mer synligt nu. I Skåne har vi haft politiker från samtliga partier som har slutit upp”, säger Anita Ullmann, ordförande i Vetonu.
Publicerad:

LÄS VIDARE