Makarna Belge nådde Kebnekaises topp – mot alla odds: ”Stolta”
Uppdaterad 2020-07-17 | Publicerad 2020-07-16
Förra veckan började Therese och Daniel Belge sitt äventyr i norra Sverige.
Att Daniel är blind och Therese har sjukdomen MS stoppade inte paret från att ta sig upp till Kebnekaises topp.
– Jag är mäkta imponerad över att vi klarade det. Och riktigt stolt över min fru, säger Daniel Belge.
Det var Daniel som kom med idén att han och frun Therese skulle bestiga ett berg. Men inte vilket berg som helst, utan Sveriges högsta berg, något Tranås tidning skrivit om.
– Jag har alltid varit fascinerad av berg och bergsbestigning, och lyssnat på Göran Kropps äventyr, säger Daniel Belge, 39, och fortsätter:
– Sen vill jag veta hur ett berg är. Jag har ju inte sett ett.
Daniel har varit blind i hela sitt liv. Han är kristen assyrier och kom till Sverige när han sju år. 2001 mötte han Therese på en Folkhögskola på Visingsö, och tre år senare gifte sig paret. Sen dess har äventyren duggat tätt – men bergsbestigning var något nytt för bägge två.
– Jag påminde Daniel, som är rätt bekväm av sig, att det varken finns dusch eller toalett uppe på berget, säger Therese Belge, 38, och fortsätter:
– Men han ville köra på ändå.
Trotsade väder och vind
Paret köpte vandringskängor och började gå upp och ner för Järabacken och Strutsabacken hemma i Jönköping. Efter mycket träning var det förra veckan dags för makarna att packa väskorna och ge sig av.
– Vi hade tänkt ta tåg, men i och med coronapandemin blev det inte så. Therese har MS och är i en riskgrupp. Så vi fick helt enkelt planera om, säger Daniel Belge.
Therese fick diagnosen Multipel Skleros, MS, 2009. Trots att sjukdomen lätt gör henne utmattad och trött, hindrade det inte henne från att köra 163 mil – mot Kebnekaise.
– Vi stannade hos mina föräldrar i Dalarna, och sen övernattade vi i Örnsköldsvik och Jokkmokk på vägen upp. Sen tog vi helikopter från Nikkaluokta, berättar Therese.
På torsdagen var det dags att bestiga bergets östra led tillsammans med en guide som hjälpte Daniel.
– Vi kunde ju haft lite mer tur med vädret, säger Daniel och skrattar och Therese fyller i:
– Ja, det var ju ganska kallt. Det regnade och snöade så vi tog bara korta pauser. För att hålla uppe tempot och värmen.
Daniel: ”Nu vet jag verkligen hur ett berg ser ut”
Klippavsatser, ojämn mark, snö och regn var en utmaning för paret.
– Jag var orolig för att jag skulle bli väldigt trött. Men klätterpartierna var så höga att jag fick en adrenalinkick, vilket gjorde mig pigg. Så det gick väldigt bra, säger Therese och Daniel fortsätter prata:
– Det var fascinerande. Det fanns ingen sekund jag kunde slappna av. Det var ojämnt och klippblock överallt.
Men paret nådde till sist toppen. De skulle druckit champagne, men guiden tipsade de om att lämna flaskan på fjällstationen.
– När vi kom ner igen, efter 12 timmar klättring, tänkte vi dricka den. Men vi var helt slut, säger Therese och skrattar.
Flaskan ligger på kylning tills paret smält sitt äventyr.
– Det är svårt att förstå att vi stått på Kebnekaises topp. Det var tufft, men det är inget mot känslorna över att vi faktiskt klarat det, säger Daniel och tillägger stolt:
– Nu vet jag verkligen hur ett berg ser ut.