Uppgifter: Dubbelmordet i Biskopsgården kan kopplas till blodig konflikt
Publicerad 2025-04-15
Dubbelmordet i norra Biskopsgården i Göteborg ser ut att ha koppling till den blodiga gängkonflikt som rasat i området i över tio år, enligt uppgift.
– Här i Sverige vet man aldrig vad som ska hända, säger en boende i området.
Vittnen berättar om fem, sex skott som ekade mellan husen. När polisen kom fram vid 23.30-tiden på måndagskvällen hittade de två skottskadade män.
Männen, som var i 20-årsåldern, dör av sina skador.
Ingen av de två männen var dömda för brott. Men enligt uppgifter är polisens teori att dubbelmordet har koppling till gängkonflikten mellan södra och norra Biskopsgården. En konflikt som pågått sedan 2011 och där över 20 personer har mördats.
– Det är inget jag vill kommentera i nuläget. Vi kollar på många olika motivbilder för tillfället, säger polisens presstalesperson Christian Brattgård på tisdagsförmiddagen.
Inte måltavlor
Polisens teori är att ingen av de mördade männen var måltavlan, enligt uppgift. Men det är inte heller något som polisen vill bekräfta på tisdagen.
En tredje man i 30-årsåldern var med männen när de sköts. Han klarade sig utan skador.
– Vår hypotes är att de har varit tillsammans och i samband med att de blir beskjutna så försöker de fly, men tyvärr så träffas de, har polisens presstalesperson Thomas Fuxborg sagt.
Ännu är ingen gripen misstänkt för morden och mordförsöket på den tredje mannen. Polisen vill inte säga om de letar efter en eller flera gärningsmän.
”Det bor oskyldiga barn här”
På tisdagsförmiddagen har polisens avspärrningsband plockats bort. Men blodspår finns kvar på marken. Polisen knackar nu dörr och letar vittnen.
En äldre man som bor i huset intill berättar att han inte hörde skotten i går kväll.
– Men jag märkte att polisen kom hit. Blåljusen lös upp min lägenhet.
En annan granne, också en man, berättar att hans vänner hörde av sig på måndagskvällen och var oroliga.
– De vet ju att jag bor här. Men jag var för trött för att svara då och jag hörde inget. Jag läste sedan i medier om vad som hänt och nu på morgonen när jag kom ut till parkeringen var det fullt av poliser och journalister här.
Hur känns det?
– Självklart blir man orolig när något sådant här händer. Det är oskyldiga barn som bor här. Man undrar vart vi är på väg, säger mannen och forsätter:
– Men jag kommer inte sitta hemma och vara rädd och inte göra någonting. Det är inte lösningen.
”Lösningen är inte att fly”
Han håller själv på att starta ett projekt med idrott för ungdomar. För att de ska ha något meningsfullt på fritiden.
– Jag gör vad jag kan. Jag växte själv upp i krig. Där var man ständigt beredd, här i Sverige är man mer osäker på vad eller när något ska hända. Men lösningen är inte att springa iväg, säger han.