Är det EU:s fel att bron rasade?

Efter den svåra broolyckan i Italien, som vid nästan alla stora tragedier, finns behovet att hitta en syndabock.

Den högerpopulistiska regeringen pekar dock finger åt ett oväntat håll.

Det kan vara EU:s fel att bron utanför Genua rasade.

Det är mänskligt att vilja hitta någon skyldig när hemska olyckor inträffar. I en tid när vi inte längre tror att en gud styr allt har människor svårare att acceptera katastrofer. Se bara på den torra och varma sommaren som slagit hårt mot jordbruket och skogen vilket genast skylls på människans koldioxidutsläpp trots att det kan röra sig om en naturlig variation.

Det är också frestande att utnyttja den här typen av tragedier i politiska syften. Om inte annat för att vända uppmärksamheten bort från sig själv. De döda i Italien har inte ens hunnit begravas innan "the blame game" skjutit fart.

I Genuafallet hörs redan ett antal tänkbara förklaringar trots att det kan ta lång tid innan sanningen kommer fram. Om alls.

Korruption

Vid tiden för kollapsen pågick ett kraftigt regnoväder som kan ha påverkat hållfastheten. Det kan röra sig om ett konstruktionsfel. Som alltid när den här typen av olyckor inträffar i Italien dyker misstankar om korruption upp. Kan cementen ha blandats ut för att tjäna extra pengar?

Landets nye inrikesminister Matteo Salvini pekar ut en ovanlig syndabock som lämpligt nog fritar Italien.

Brokollapsen är EU:s fel.

Så här resonerar Salvini:

Eftersom EU har budgetregler som säger ett land inte får ha ett budgetunderskott som överstiger tre procent så kan det ha hindrat Italien från att spendera vad man behöver för att hålla landets infrastruktur i trim.

Något som lirar väldigt väl med den EU-skeptiska inställning som Salvini och hans högerpopulistiska parti Lega och koalitionspartnern, missnöjespartiet Femstjärnerörelsen, har.

Hatobjekt

– Om externa begränsningar hindrar oss från att spendera pengar på säkra skolor och säkra vägar så ifrågasätter jag det kloka i att följa dessa regler, säger Salvini.

Den kontroversielle inrikesministern lyckas slå två flugor i en smäll. Dels fråntar han sin egen regering och sitt eget land allt ansvar. Samtidigt kan han rikta kritik mot ett av sina största hatobjekt och exploatera tragedin i politiskt syfte.

Ligger det någon sanning i det han säger?

EU styr inte vad nationella regeringar spenderar sina pengar på. Vill Italien satsa halva sin budget på att reparera åldrande infrastruktur så kan de göra det. Visserligen finns det en regel som begränsar budgetunderskotten till tre procent av BNP. Detta för att alla de ekonomier som ingår i EU, och framförallt i euron, ska ha liknande förutsättningar.

EU har också en regel som säger att statsskulden inte får överstiga 60 procent av BNP. Italien ligger en bra bit över hundra procent. Italien bryter redan mot reglerna men bron rasade ändå. Salvini vill dessutom öka skulden ytterligare genom kraftiga skattesänkningar. Inte satsningar på infrastruktur.

Sopa igen spår

Femstjärnerörelsen försöker sopa igen spåren efter sin egen kritik mot planer på att satsa stora pengar på att reparera åldrande infrastruktur. 2013 ansåg partiet det vara slöseri med pengar.

Efter brokollapsen har dessa invändningar raderats från partiets hemsida.

Istället skyller transport- och infrastrukturminister Danilo Toninelli, från Femstjärnerörelsen på det företag som sköter motorvägssträckan på entreprenad.

Det som hindrar Italien från att reparera sin infrastruktur är främst en dåligt fungerande ekonomi som ett antal italienska regeringar inte fått fart på. Kanske för att de sällan sitter mer än ett år i taget.

Man kan också konstatera att Italien fått ett antal katastrofvarningar. Sedan 2004 har mer än tolv brokonstruktioner rasat. Fler kan med andra ord vara på gång.

Föråldrad

Italienska experter som citeras av olika nyhetsbyråer säger att underhållet varit mycket eftersatt och att det finns över hundra broar som är i stort behov av reparation eller nybyggnation. De gamla strukturerna från 60- och 70-talen är byggda med föråldrad teknik.

Det gäller även bron i Genua som ansågs ha en livslängd på 50 år men som efter 51 år ännu inte ersatts.

Så vem är egentligen skyldig?