”Vi hoppas på att någon erkänner”

Uppdaterad 2021-09-16 | Publicerad 2015-02-14

JÄRVHED. Nästan 20 år har gått sedan 16-åriga Malin Lindström mördades.

Inez och Rune Lindström börjar tappa hoppet om att någonsin få veta exakt vad som hände deras dotter.

– Jag vill helst inte tänka på vad mördaren gjorde och vilken skräck hon måste ha känt, säger Rune.

Rummet på övervåningen går i rosa och vitt och på skrivbordet står flera skolfoton av Malin. Här bodde hon fram till lördagen den 23 november 1996.

– Visst finns det de som tyckt att vi skulle ha plockat bort hennes saker men det känns på något sätt som att vi har henne hos oss, säger Inez.

Hon och maken Rune minns tydligt den dagen hon försvann.

– Malin fick skjuts av sin äldre bror till Örnsköldsvik där hon tog bussen till Husum. Men hon klev av flera kilometer för tidigt och gick sedan åt fel håll, säger Rune.

En man gick efter

Någonstans längs vägen träffade hon sin mördare.

Efteråt har vittnen berättat hur de såg Malin gående längs vägen och en man som gick en bit efter henne.

– När hennes kompis ringde och frågade var Malin var på kvällen förstod jag att något var fel. Mina ben blev alldeles svaga, säger Inez.

Den 23 maj 1997 svängde en polisbil in på gården och Inez förstod direkt vad som hänt.

Malin hittades tejpad, sexmördad och kniv­huggen nära den plats där vittnen hade sett henne komma gående.

– Jag tänker ibland på hur hon måste ha känt sig när han jagade henne och stack henne med kniven, säger Rune.

En ung man från trakten pekades ut som den som setts tillsammans med Malin.

Han dömdes för mord i tingsrätten men friades i hovrätten.

– Jag har inte gett upp hoppet om att den som mördade Malin ska erkänna. Det skulle betyda allt för oss, säger Inez.

På Malins jeans säkrades dna i form av sperma som förvaras på NFC, Nationellt forensiskt centrum i Linköping. Det biologiska spåret kan lösa fallet om analysteknikerna förfinas.

– Jag tror inte att vi kommer att få uppleva det under vår livstid, men vi hoppas självklart på det. Om mordet klarades upp skulle en stor sten falla från våra hjärtan, säger 73-årige Rune.

När Malin mördades pluggade hon till under­sköterska.

I dag skulle hon ha varit 35.

– Malin trivdes med livet och var så glad. Fast det gått så lång tid känns det fortfarande extra tungt den dagen hon försvann, på födelsedagen och på julen, säger Inez.

Dåligt skött av polis

Mitt i sorgen fanns ingen ork, men i efterhand har de funderat kring hur polis­utredningen sköttes.

– Polisen ordnade ingen skallgångskedja i trakterna av Husum direkt efter försvinnandet utan först på våren och då hittade de Malin direkt. Om de hittat henne tidigare kanske möjligheterna att hitta hennes mördare hade ökat, funderar Rune Lindström.

Följ ämnen i artikeln