Nervsjuke Ove kastas ut på gatan – mitt i köldknäpp

Publicerad 2021-01-12

56-årige Ove Andersson lider av sviterna efter en nervsjukdom och har svårt att gå. Trots det har socialtjänsten i Malmö bestämt att Ove måste lämna sitt boende. Nu befarar han det värsta.

– Det blir döden för mig. Jag klarar inte ett liv på gatan. Det kan min läkare intyga, säger Ove Andersson.

Ove Andersson behöver använda rollator när han ska gå en längre sträcka.

56-årige Malmöbon Ove Andersson har varit hemlös från och till under 15-års tid. Just nu bor han i en liten etta med kokvrå, ett så kallat genomgångsboende i socialtjänstens regi.

Ove Andersson hamnade där efter att ha drabbats av Guillain-Barrés syndrom – en ovanlig nervsjukdom. Sjukdomen slog till förra påsken och gör att han har svårt att gå och använda sina händer. Först fick Ove sjukhusvård men sedan flyttades han till Orup rehabilitering utanför Höör, följt av beslut om hemtjänst och flytt till en genomgångslägenhet.

Nu kräver socialtjänsten att Ove Andersson ska flytta ut från genomgångslägenheten. Tanken är att en det boendet ska vara en tillfällig lösning. Problemet är bara att Ove inte har någonstans att ta vägen.

Enligt Ove har socialtjänsten sagt till honom att söka egen lägenhet. Eller flytta in till någon kompis.

– Jag har en bekant jag kan titta på tv hos någon timme om dagen. Men där kan jag inte bo. Sedan har jag en kompis till men han har redan en inneboende som sover på golvet, säger Ove Andersson.

Ove Andersson bor i en lägenhet på Cronquist gata i södra Malmö.

Riskerar att frysa ihjäl

Nu är han mycket orolig för vad som ska hända om han kastas ut. Det ska nämligen bli riktigt kallt. Enligt SMHI slår kylan till i mitten av veckan och håller i sig över helgen.

– Risken är att jag fryser ihjäl. Jag rör mig så långsamt att det är svårt att hålla värmen.

När Aftonbladet är på plats säger Ove Andersson att han kan inte förstå varför han ska kastas ut. ”Kanske är det för att jag har klagat på hemtjänsten. Jag hinner inte alltid öppna när de knackar på. Jag rör mig för långsamt”.

Jonas Lindquist har varit engagerad i de hemlösas situation i Malmö en längre tid. Han lärde känna Ove Andersson för några år sedan när denne sökte skydd i en värmestuga.

Jonas Lindquist är mycket upprörd över socialtjänstens beslut att ställa Ove på gatan.

– Det är som att skjuta honom i huvudet och slänga honom i soporna. Han skulle inte ens klara av att gå till värmestugan. Den är dessutom full, säger han.

Tidsfristen löpte ut

Aftonbladet var vid Oves lägenhet i södra Malmö när tidsfristen löpte ut.

Enligt Ove hade socialtjänsten sagt att han skulle lämna in nycklarna till lägenheten kl 12 på måndagen.

– Jag vet inte hur det ska gå till. Jag kan ju knappt gå. Jag antar att de förstår att de måste gå hit själva. För jag tänker inte gå ut härifrån frivilligt, sa Ove.

Ove blev allt mer stressad när klockan närmade sig 12. Han klagade över hjärtklappning och tryck över bröstet.

– Det blir min dödsdom detta, sa han uppgivet.

Men när klockan slog 13 hade ingen från socialtjänsten dykt upp. Ove fick också ett telefonsamtal från sin kurator. Denne ska ha sagt att Ove var erbjuden ett möte med sin handläggare under tisdagen. Det gjorde honom inte lugnare.

– Jag vet hur sådana möten är. Då är det bara att man möts sedan tar hon en ansökan som ska gå igenom en process. Jag kommer inte få ett boende. Jag har varit med förr.

Lämnar inte frivilligt

Vid 17-tiden på måndagseftermiddagen hade ingen från socialtjänsten dykt upp.

Ove var orolig men samtidigt glad över att vräkningen drog ut på tiden.

– Varje natt jag kan få här är bra. Speciellt med tanke på hur kallt det ska bli, sa Ove och fortsatte:

– De får begära handräckning. Jag går inte friviligt härifrån.

När Aftonbladet kontaktar Oves handläggare på socialen hänvisar hon till sin chef.

Sektionschef Minela Harbas svarar i ett mejl att hon tycker det är tråkigt att höra om Oves situation. Sedan påpekar hon att hon inte kan svara på frågor om en enskild individ.

Minela Harbas lämnar i stället följande generella kommentar:

”Om en person får bistånd, för boende, innebär det att biståndet är tidsbegränsat och att påföljande bistånd prövas kontinuerligt. Detta betyder alltså att den enskilde behöver ansöka om fortsatt bistånd, samt samverka med socialtjänsten för att ansökan skall prövas. Beslutet är alltid skriftligt och den enskilde får ta del av det”.

 

Följ ämnen i artikeln