Gazabarnen som överlevde

Publicerad 2021-06-27

GAZA. Mitt i natten vaknade 11-åriga Rafah Nasir av en kraftig explosion. Taket rasade in, och familjen flydde i panik medan bomberna fortsatte hagla.

Hon och en miljon Gazabarn genomlevde ”helvetet på jorden” – nu är många svårt traumatiserade efter de blodiga striderna.

Här är krigsgenerationen, som förlorat hem, kompisar och som slutat prata.

Följ ämnen
Gaza

Rafah sprintar till översta våningen. På tröskeln stannar hon och sveper med blicken över förödelsen. Plåttaket ser ut som ett ihopknycklat papper.

Det är hennes hem som förvandlats till en hinderbana, med knäckta järnbalkar och cementhögar. 

Hon tråcklar sig fram till ett rosa rum med fåglar på väggen. Ett krypin som hon delade med sin syster. Madrasserna ligger kvar i glaskrosset. 

– Här låg jag och sov på natten. Plötsligt exploderade allt! Det kändes som om huset ramlade ner på mig, säger hon.

I det rosa rummet med fåglar på väggarna bodde Rafah. Här står hon i ruinerna av det som var hennes och systerns älskade krypin.

Rösten bryts när hon berättar. Ögonen blir blanka.

– Jag trodde mamma och pappa låg döda i huset och blev jätteorolig. 

Men familjen levde. De letade upp varandra i kaoset och flydde tre trappor ner, till mormor på markplan. I mörkret försökte de lista ut hur de skulle ta sig ut ur området levande. 

– Det var drönare i himlen, flygattacker överallt. Jag hann inte ta med mig något, förutom kläderna på kroppen, säger Rafah. 

Familjen bestämde sig för att dela upp sig. Då kanske chansen var större att åtminstone någon skulle överleva. 

Men alla lyckades ta sig ut. De återförenades på ett sjukhus i närheten för att plåstra om skadorna. 

Nästa dag, när bomberna tystnat, återvände de till hemmet i Beit Hanoun, strax utanför Gaza City. 

– Det såg ut som om en jordbävning skakat om hela området, säger Rafah storögt. 

– Jag var faktiskt inte så rädd när bombningen startade. För jag var säker på att det här var ett säkert ställe, folk flydde hit från andra drabbade områden. Men nu är jag arg, rädd och ledsen. Det känns som om hela mitt liv är förstört. 

Hon kollar i garderoberna, fortsätter sedan till köket. 

Härifrån har hon utsikt över hela grannskapet. Efter att flygattackerna raserat de yttre väggarna, ser husen ut som dockskåp. Många familjer fortsätter bo kvar, trots insynen. De har inget val. 

På gatorna leker mängder av barn bland ruinerna. För ett par veckor sedan gick de igenom ”helvetet på jorden”, som FN:s generalsekreterare António Guterres uttryckte det, när Israel och Hamas under elva dagar utbytte missiler och bomber. 

Totalt dog 250 personer i Gaza, varav 66 barn. Två barn dog även i Israel. 

De miste livet medan de lekte på gatan, när de var på väg till affären, eller i sömnen.

– En del säger att Israel varnar alla som bor i husen innan de bombar. Att de knackar och evakuerar alla. Men de varnar inte alls, säger Rafah. 

Särskilt barn har drabbats hårt på Gazaremsan. Området har en mycket ung befolkning: två miljoner invånare, nära hälften är barn. 

Alla 13-åringar i Gaza har upplevt fyra dödliga konflikter vid det här laget. 

Över 3000 barn beräknas dött de senaste två årtiondena. 

Därför är de som överlevt svårt traumatiserade av våldscykeln, konstaterar UNICEF. De lider av posttraumatisk stress, ångest och rädsla. 

En del har förlorat sina närmaste anhöriga eller grävts fram ur husspillrorna. Sedan lever de vidare i en vardag där det sällan finns rent dricksvatten, många föräldrar är arbetslösa och fattigdomen utbredd.

Före den senaste våldsvågen, rapporterade FN att var tredje barn i Gaza var i behov av psykiatrisk vård. Norska flyktingrådet erbjöd redan sedan tidigare traumahjälp till 75 000 Gazabarn. Elva av dessa barn omkom under angreppen i maj.

Även många israeliska familjer, på andra sidan gränsen, vittnar om trauman efter Hamas återkommande raketer. Samtidigt har de tillgång till skyddsrum och luftvärnsrobotförsvar. Det finns inte i Gaza. 

Rafah Nasir fortsätter till köket. Där brukade hon hjälpa mamma hacka sallad ibland. Men helst rörde hon ihop sitt favoritmellanmål: nutella blandat med mango. 

– Jag har så många minnen från det här huset. Som när vi satt här och åt ihop, vi firade med god mat när jag hade fått bra betyg, säger Rafah. 

Nu går hon inte i skolan. Den är också sönderbombad sedan ett par veckor tillbaka. 

Familjen har flyttat in i ett tillfälligt boende, en bit härifrån. Rafah gillar inte det nya stället. Därför brukar hon återvända till sitt gamla område. Det är här vännerna finns kvar. 

Rafah försöker hålla modet uppe, men säger att det är svårt. Ibland vaknar hon på nätterna och tror att huset rasar över henne. 

I köket har hon klottrat alfabetet med penna på väggen, vilket inte var särskilt populärt bland föräldrarna. Hon övar nästan dagligen på bokstäverna. 

Därför har hon lärt sig engelska bättre än de flesta i sin ålder och kan hon stoltsera med ett par fraser.

Helst vill hon bli doktor, studera utomlands. Sedan hoppas hon på att kunna återvända för att hjälpa alla palestinier som är kvar i Gaza. 

– Vi är ju bara barn, och vill leva som alla andra över hela världen. Nu vet jag ingenting om framtiden. Det känns läskigt. 

Rafah Nasir

Ålder: 11

Bor: Beit Hanoun, Gaza

Hobby: Tiktok och skriva.

Drömmer om: Att bli läkare och resa utomlands.

Souzey – flickan som slutade prata

Dörren öppnas försiktigt. Souzey Eshkanta, 7, kikar fram, men säger inte ett ljud. Viker bort blicken. 

Hon har inte pratat på flera veckor. Ett enstaka ord med pappa, ibland. 

Dagen då hennes hem bombades av de israeliska flygattackerna förändrade allt. Även Souzey begravdes i rasmassorna, jämte syskonen och hennes mamma som låg döda runtomkring henne. 

Hennes pappa Raued, 43, sätter sig jämte sin dotter i soffan hemma hos farmor. Souzey får hans mobiltelefon och börjar spela. 

– Det är det enda hon vill göra. Hon vill inte prata, knappt äta. Souzey brukade inte alls vara sådan här. Hon var sprudlande, lekfull, tog initiativ. 

Raued berättar om den kvällen, hur golvet rämnade under fötterna och taket följde efter. Han fastnade, klämd under betong och armeringsjärn. 

När han inte kunde nå sin fru och fem barn, kände han sig paralyserad av chock och hjälplöshet. Han låg orubblig i fem timmar. 

– Jag hörde deras röster, de ropade ”pappa, pappa”. Jag kunde inte göra någonting. När deras röster blev allt svagare trodde jag att alla hade dött, förutom jag. Jag bara grät.  

Men dottern Souzey grävdes fram vid liv. På bilder syns hur hon bärs bort i sin pyjamas. Barfota, täckt av damm. Blod över halva ansiktet. Läkaren förklarade senare för Raued att hon är svårt traumatiserad efter händelsen. 

– Hon har förändrats till hundra procent. Souzey har ju sett människor dö. Hon har inte pratat, men en gång frågade hon ”var är mamma?”. Jag sa att ”hon är i himlen”. Då svarade Souzey att hon också ville till himlen. 

Souzey, 7, tillsammans med pappa Raued, 43, var de enda i familjen som överlevde. På bilden tittar pappa Raued ner på resterna av byggnaden de var i när bomben föll.

Han säger att Souzey verkar ha glömt hur man läser och skriver. Ibland skriker hon så fort någon kommer nära. Han tror att det behövs experter för att hjälpa henne. Hans högsta dröm för henne är att hon kommer plugga på universitetet, kanske att han får henne gifta sig en dag. 

– Jag tror inte längre detta är ett säkert område för min dotter att växa upp på. Det kommer komma fler krig. Det tror jag inte Souzey klarar. 

Souzey Eshkanta

Ålder: 7

Bor: Gaza City

Hobby: Leka med vänner

Drömmer om: Att bli läkare, enligt pappa

Matez Hemed, 10, förlorade fyra kompisar i bombattackerna.

Matez –  förlorade fyra kompisar

Matez Hemed leker med sin lillebror på gatan al-Wahda. I ruinerna häromkring dog ett 40-tal personer.

– Det var jättejobbigt under kriget. Vi fick bara sitta hemma och kunde höra explosionerna närma sig. Jag var jätterädd faktiskt, säger Matez. 

Han slår ner blicken i gruset. Det var inte första gången han var med om att missiler flög över Gaza. År 2014 pågick striderna under längre tid – i 50 dagar – men han minns inte det lika väl. Han var bara tre år då. 

Den här gången berättar han att familjen tittade på tv varje kväll för att följa med i nyhetsutvecklingen. När bomber närmade sig hemkvarteret hände det ofta att elen försvann. 

Matez framför bråten som en gång var ett bostadshus.

– Det kändes som att huset dansade av explosionerna, fram och tillbaka, säger Matez.

Fyra av hans kompisar dog under attackerna. Han har hört att deras föräldrar också gick bort. 

Han och kompisarna brukade spela fotboll, springa och tävla mot varandra. Ett par dagar innan de försvann gick de ut och tände ljus tillsammans, eftersom det var fastemånaden ramadan. 

– Jag blev jätteledsen när jag hörde att de dog. Jag saknar dem varje dag.

Matez Hemed

Ålder: 10

Bor: Gaza City

Hobby: Spela fotboll

Drömmer om: Att bli läkare

Sama Nasir, 10, var glad över att ha fått ett eget rum tillsammans med sin syster i familjens nya större hem. Sen kom bomberna. Nu vet familjen inte var de ska bo.

Sama – har inte haft skor på flera veckor

Sama Nasir går barfota bland glasskärvorna. Hon har inte haft några skor på flera veckor. De försvann när familjen flydde från från huset, när området bombades som värst. 

Hon går in i sitt rum. Där ligger nallebjörnen Susu med nosen mot golvet. 

– Han är trasig. Min säng gick också sönder, förklarar hon. 

Sama berättar att explosionerna kom när hon sov. Klockan ett på natten. Därför kutade hon barfota, så fort hon kunde, och fick skärvor i fötterna. Men på sjukhuset fick de hjälp att plocka ut bitarna. 

– Det var jätteläskigt. Och blod också! 

Sama går barfota bland ruinerna.

Kläderna hon har på sig är de enda hon äger. Allt annat fick kastas, eftersom det var så mycket glas i tyget. 

Tidigare tänkte hon att Gud kanske skulle skydda deras hem. Men det gjorde han inte, så nu är hon lite besviken. 

– Vi ville bara vara här säkra och glada. Innan bodde hela familjen i ett enda rum, sedan flyttade vi in i detta stora huset. Här kunde mina bröder för sig, och jag och min syster i ett eget rum. Det var bäst! Nu vet vi inte var vi ska bo. 

Sama Nasir

Ålder: 10

Bor: Beit Hanoun, Gaza

Hobby: Leka med kompisar

Drömmer om: Att bli tandläkare

Följ ämnen i artikeln