En högerpopulistisk revolution som kan lamslå Europa
Vi är vana vid att revolutioner inträffar plötsligt och med ett snabbt förlopp.
Därför är det många som inte uppfattat den högerpopulistiska vågen över Europa som den våldsamma omvälvning av politiken som den sannolikt är.
Efter EU-valet i maj kan populisterna i värsta fall lamslå EU.
När Marine Le Pens Nationella Fronten våren 2014 fick 25 procent i valen till EU-parlamentet gick det en chockvåg genom Europa. Hur kunde ett högerextremt parti få en fjärdel av rösterna i ett demokratiskt val?
Jag minns att jag träffade en kvinna i Paris dagen efter som grät över valresultatet.
Då skyllde man på att EU-valen är ett typiskt tillfälle för väljare att visa sitt missnöje med etablerade partier. Bara de traditionella partierna skärpte sig skulle problemet vara övergående.
Sedan dess har vi haft folkomröstningen om brexit och Donald Trumps valseger i USA. Högerpopulisternas framgångar chockar oss inte längre men de är lika potentiellt omvälvande för det.
Några drog en lättnadens suck under inledningen av 2017 när först högerpopulisternas besegrades i Nederländerna och Emmanuel Macron därefter vann en klar seger över Marine Le Pen i presidentvalet.
Bara för att förfasas igen när Tyskland samma höst för första gången sedan andra världskriget fick ett högerextremt parti som lyckades komma in i förbundsdagen.
Kraftiga framgångar
Nu är det dags igen för val till Europaparlamentet. Fem år har gått sen sist.
Skillnaden mot 2014 är att det inför årets EU-val förutspås kraftiga framgångar för populistiska partier i så gott som samtliga EU-länder. Frankrike är inte längre ett undantag utan regel.
I Italien väntas Lega under ledning av inrikesministern Matteo Salvini med kanske 30 procent av rösterna bli ett av de största högerextrema partierna i EU-parlamentet.
I Österrike spås FPÖ under ledning av Jörg Haiders avtagare Hans Christian Strache nå stora framgångar.
Att det kommer att gå bra för regeringspartierna Lag och rättvisa i Polen och Fidesz i Ungern är i det närmaste garanterat.
I Tyskland förväntas Alternativ för Tyskland, AfD, mer än fördubbla sitt resultat från förra EU-valet där de fick sju procent.
Kan sabotera viktiga EU-beslut
Sannfinnländarnas framgångar i det nyss avgjorda riksdagsvalet i Finland visar att de högerextrema partierna behåller sitt grepp även över Nordeuropa.
I Spanien finns Vox, ett relativt nytt högerpopulistiskt parti som kopierat Trump och som ligger över tio procent i opinionsmätningarna.
Sammantaget tror experterna att högerpopulistiska partier kan få runt 20 procent av de totala rösterna i hela Europa.
Det är visserligen ingen majoritet men de blir i så fall blir tillräckligt starka för att kunna blockera eller sabotera viktiga EU-beslut. Det redan tröga EU-maskineriet kommer att bli ännu mer segt.
I stället för att som tidigare arbeta för att respektive land ska lämna EU så verkar högerpopulisterna nu i stället koncentrera sig på att inifrån riva ner de delar av EU som de ogillar.
Målet är att Bryssel ska bestämma så lite som möjligt. Inget land ska kunna tvingas till åtgärder det inte vill vidta. Ett Nationernas Europa i stället för ett Europas Förenta Stater.
Bygger allianser
Men ska de lyckas så måste de hålla ihop.
Tidigare har oförmågan att hålla sams varit ett av populisternas säkraste kännetecken. Fortfarande är de oense om en del. Italien vill att alla flyktingar som kommer dit ska omfördelas till andra länder. Något som högerregimerna i bland annat Polen och Ungern säger definitivt nej till.
De polska nationalisterna har av historiska orsaker svårt att dra jämt med tyska AfD.
Men samtidigt pågår det ett byggande av allianser. Matteo Salvini ser sig gärna som en ledarfigur för Europas extremhöger. Han har besökt Viktor Orban och sin motsvarighet i Polen. Marine Le Pen har varit ute på nattklubb med Salvini i Italien och tryckt upp valaffischer där de två är på bild tillsammans.
Viktor Orban försöker också bygga upp en ”följarskara” runt sig.
Sannolikt kommer högerextremister fortfarande att vara samlade i åtminstone två olika partigrupper i EU-parlamentet men kommer att rösta likartat i många frågor och därmed bli en tillräckligt stark minoritet för att kunna störa arbetet.
Hur genomgripande revolutionen blir bestämmer Europas väljare.