”Vågar inte låta barnen sova, då fryser de ihjäl”
Uppdaterad 2021-11-17 | Publicerad 2021-11-11
Rebaz, hans fru och två barn från irakiska Kurdistan har väntat i tre dygn vid Belarus gräns på att få komma in i Polen. Innan dess sov familjen i skogen på sin väg mot gränsområdet.
Familjemedlemmarna är smutsiga, hungriga och trötta.
– Men vi vågar inte låta våra barn sova. Då fryser de ihjäl, säger han.
Aftonbladet pratade med Rebaz i tisdags kväll. Då berättade han att familjen – pappa Rebaz, hans njursjuka hustru, 7-åriga dotter och 3-årige son – betalat 20 000 dollar för att ta sig från irakiska Kurdistan till Belarus och fram till gränsen mot Polen.
I tisdags lät Rebaz ganska hoppfull och trodde att allt kommer att bli bra. När Aftonbladet når honom på torsdagsmorgonen låter han mer uppgiven efter ännu en natt i minusgrader.
– Det blir värre och värre för varje timme. Det är brist på allt, barnen är sjuka, vi fryser. Många har svimmat på grund av kyla och hunger, det finns ingen mat. När kvinnorna går och hämtar ved för att tända eld svimmar de i skogen, säger Rebaz.
Hur mår dina barn och din njursjuka fru?
– Mycket dåligt. Om du såg min fru skulle du gråta.
Hur agerar de belarusiska soldaterna?
– Om det inte hade varit för dem hade läget varit mycket värre. Vi har fått vatten av dem. Och jag tror att det är Röda Korset som har gett oss smörgåsar och mat.
Har familjen försökt att ta sig över gränsen till Polen?
– De flesta på plats är barnfamiljer, vi vill inte använda våld för att korsa gränsen. Vi väntar på att internationella organisationer ska hjälpa oss.
Vad jag förstår har ni sovit fem nätter i skogen nu – hur länge till klarar ni er?
– Vi räknar varje timme, vi väntar på hjälp. Utöver de här fem nätterna så har vi övernattat två nätter till i skogen. Våra kläder är svarta, det luktar rök om oss.
När duschade ni senast?
– Det är tio dagar sedan. Våra kläder är blöta. Vi har gått genom träsk och lera, vi är mycket smutsiga.
Sover ni direkt på marken?
– Vi har tält med oss, men på grund av kylan kan vi inte sova. På sju dagar har jag sovit i sju timmar. Vi låter inte barnen sova, om de gör det så fryser de ihjäl.
I tisdags berättade du att en del familjer har två månader gamla barn med sig?
– De små barnen gråter hela tiden, hela deras hud är röd. Man tänder eldar och placerar barnen mitt emellan eldarna för att de inte ska frysa.
Hur många barnfamiljer finns vid ert gränsavsnitt?
– Jag kan inte säga exakt, men jag tror det är 500-600 familjer med barn.
Har några familjer börjat prata om att försöka ta sig tillbaka till Irak?
– Nej, ingen vill återvända. Vi har gjort mycket, vi är trötta. Vi vill inte återvända.
Har unga män tagit sig över gränsen och skickats tillbaka av polska soldater?
– Förr kunde ungdomar korsa gränsen, men i nuläget är det mycket svårt.
Vad gör ni på dagarna?
– Vi fryser. Vi väntar på att Gud, någon räddare, någon organisation, någon buss ska komma och hjälpa oss, säger Rebaz.
Belarus utbildningsminister Igor Karpenko meddelade på torsdagen att migranternas barn kan få hjälp:
– Vi erbjuder migranterna att ta hand om barnen så att de hamnar i mer acceptabla förhållanden än utomhus vid gränsen, säger han enligt nyhetsbyrån Sputnik Belarus.
Fotnot: Rebaz är ett fingerat namn.
