Skoterförbud upprör i Kiruna

”Renarna måste tillåtas lugn och ro när de ska kalva”

Publicerad 2019-05-14

I Kiruna kommun rasar en debatt om ett tillfälligt skoterförbud på fjället.

Ena sidan vill att renarna ska få kalva ifred, den andra att Kirunaborna ska få åka skoter fritt.

– Renarna är inte viktigare än människor, det är de bara inte, säger kommunalrådet Gunnar Selberg (C).

Kan kalvande renar samsas med skoteråkare? Juridiken säger renarna först, men många Kirunabor upprördes när regeringen strax före påsk beslutade om skoterförbud.

– Jag tycker att det är horribelt att man skulle låta skotrar köra in i en kalvande renhjord med högdräktiga vajor. Det är som jag skulle fara in i böndernas kohagar när de har dräktiga kor, säger renskötaren Per-Erik Stenberg.

Han står på Luossavaaraberget och blickar ut över fjällskogen som tillhör Laevas sameby där han är ordförande. Om man ställer sig på andra sidan berget ser man det nybyggda stadshuset som just nu ligger i utkanten av stan, men som i takt med att staden flyttas kommer hamna i centrum. Där jobbar kommunalrådet Gunnar Selberg (C).

– Renarna är inte viktigare än människor, det är de inte, säger han.

Påskfirare mot renkalvar

På skärtorsdagen beviljade regeringen två samebyars överklagan om skoterförbud på en del av Kirunas fjäll. Det gjorde att Kirunabor som planerat att åka ut just dit över påsk fick stanna hemma, eller välja en annan rutt. Det väckte starka känslor, inte minst hos kommunalrådet Gunnar Selberg.

– Folk hade precis lastat sina skotrar och var på väg ut till sina stugor och fiskesjöar, då drämde man till med det här förbudet.

När skoterförbud råder får man åka på skoterleder och vissa färdstråk, och det gäller fram till att snön smälter. Men om man exempelvis har en stuga på en avstickare behövs dispens för att färdas just där.

– Vi får inte stänga ner fjällen för Kirunaborna, då flyttar folk härifrån, säger Selberg.

Det är betestillgången som påverkar när renskötarna tar upp flocken på fjället, säger Tomas Kuhmunen som är renägare i Gabna sameby. Klimatförändringarna har gjort vintrarna mer oberäkneliga så ibland sker det i januari, något år i slutet av april.

Tiden före kalvningen i maj är extra känslig, då behöver renarna lugn för att samla energi.

– Skotertrafiken stör renarna, så är det bara, säger Tomas Kuhmunen.

Enligt honom och Per-Erik Stenberg är det bara en handfull stugor som berörs av skoterförbudet i Gabnas och Laevas samebyar.

Tomas Kuhmunen renägare i Gabna sameby, menar att skoterförbudet i grund och botten handlar om djurskydd.

Juridiken på rennäringens sida

Den juridiska rätten till fjällmark för renarbete ställs alltså mot möjligheter till ett lite mer levande friluftsliv. Den samiska befolkningen har enligt lag rätt till fjällmark för renbete, jakt och fiske. Den vilar på urminneshävd, som har samma skydd som äganderätten.

– Även om man kan tycka att det är orättvist att vissa äger mark och andra inte, så är det så att har man en juridisk rätt har man rätt att utöva den, sa Marie Hagsgård när ämnet debatterades i SVT:s ”Opinion live” i veckan. Hon är expert på minoriteter och ursprungsfolk i Europarådet.

– Det betyder att det inte finns någon jämlikhet här. Samernas renskötsel har företräde.

Under 1920-talet utestängde svenska staten många samer från traditionella markrättigheter. Det gör att bara de renskötande samerna har rätt att utnyttja den mark som är skyddad av urminneshävd, vilket gör att de samer som exempelvis har fiskevatten inte kan åka ut på skotern när skoterförbud råder. Det har skapat en viss spänning mellan grupper.

Men Tomas Kuhmunen menar att skoterförbudet i grund och botten handlar om djurskydd. Han hänvisar till FN-rapporten som visar att en miljon arter riskerar att dö de kommande decennierna.

– Rapporten visar att den biologiska mångfalden är bäst i de områden där ursprungsbefolkningen tar hand om marken. Vi måste börja ta hand om vår natur, säger han.

Gunnar Selberg delar inte den uppfattningen och menar att renskötsel stör naturen mer än vad friluftslivet gör.

Psykisk stress

Det är dånet från skotern som gör att det blir ett mycket stort område som renarna undviker. När de blir stressade rör de sig från sin betesmark, och risken finns att de förlorar en kalv. Det bidrar inte bara till en ekonomisk förlust för renskötarna.

– Det värsta är den psykiska pressen, man mår ju illa. Vi lever ju för våra renar, det är ett kall att vara renskötare, säger Per-Erik Stenberg.

Han är fast besluten vid att renarna måste tillåtas lugn och ro, just när de ska få kalvar.

– Det är inte alltid rättvist här i livet.

Följ ämnen i artikeln