Svårt sjuke Hama, 27, ska utvisas: ”Vet inte hur jag ska klara mig”

Lider av sjukdomen dystoni och är helt beroende av hjälp

Gustaf Tronarp

LINKÖPING. För tio år sedan var Hama Kamal en lovande fotbollsmålvakt. Nu behöver han hjälp med nästan allt.

27-åringen har en ovanlig sjukdom som gör att han har svårt att äta, gå och prata. Utan högspecialiserad vård riskerar han att bli sängbunden.

Ändå har Migrationsverket beslutat att Hama ska utvisas till Irak – där han inte kan få någon behandling.

Det började med en domnande känsla i ena lillfingret. Sedan spred sig symtomen snabbt till stora delar av kroppen. Hama Kamal drabbades av muskelstelhet, ryckningar och krampanfall. Vid ett tillfälle blev situationen så allvarlig att Hama fick föras till sjukhus med ambulans. Han blev inlagd, och genomgick en mängd undersökningar. Läkarna lyckades dock inte ta reda på vad som var fel.

– Jag trodde först att han hade fått epilepsi, men det var det inte, säger Dalia Jamal.

Tillsammans med sin man har Dalia tagit hand om Hama i flera år. 27-åringen bor med makarna och deras två barn i en lägenhet i utkanten av Linköping.

– Jag jobbar i hemtjänsten och det var en av mina kollegor som sa att hon trodde att Hama hade dystoni. Det visade sig stämma. Hon kom på det före läkarna.

Drömmer om att kunna spela fotboll

Hama sitter på sängen i sitt rum och spelar Fifa. Persiennerna för fönstret stänger eftermiddagssolen ute. På skärmen möter Hamas favoritlag Real Madrid ärkerivalen FC Barcelona, som så många gånger tidigare. 27-åringen är klädd i en blågul t-shirt med ”Sverige” skrivet på ryggen.

Fotboll är Hamas stora intresse. Innan sjukdomen kopplade greppet om hans kropp så var han en lovande målvakt.

– Jag vill inget hellre än att bli frisk och kunna spela igen. Men som det är nu kan jag inte göra någonting, säger han.

Dystoni orsakas av en störning i hjärnans rörelsecentrum. I Hamas fall gör sjukdomen att han har svårt att gå, äta och tala. Den som förstår honom bäst är Dalia.

– Vi har varit så nära varandra så länge. Men ibland uppfattar inte jag heller vad han försöker säga, säger hon.

Läkaren: Behandlingen kräver uppehållstillstånd

Hama kom till Sverige från Kirkuk i norra Irak 2008. Hans föräldrar är döda, och det var farföräldrarna som uppmanade den då 16-årige Hama att resa till Sverige för att försöka skapa sig ett bättre liv.

Men Migrationsverket avslog Hamas ansökan om uppehållstillstånd, som Corren tidigare rapporterat om. Han har dock blivit kvar i landet. Under de senaste tio åren har hans ärende prövats flera gånger, men alltid med samma resultat.

Sjukdomen som Hama drabbats av går inte att bota, men det är möjligt att bromsa förloppet. Det kräver dock avancerad vård som han inte kan få i Irak. I ett intyg skriver 27-åringens läkare att det är nödvändigt att han stannar i Sverige för att läget inte ska försämras drastiskt:

”Den mest effektiva etablerade behandlingen är djup hjärnstimulering, vilket har möjlighet att förbättra livssituationen och därmed under längre tid vidmakthålla funktion. För att denna behandling ska kunna övervägas krävs permanent uppehållstillstånd då behandlingen kräver fortlöpande högspecialiserad uppföljning.”

Men det resonemanget biter inte på myndigheterna.

”Migrationsverket ifrågasätter inte att ditt hälsotillstånd är allvarligt. Migrationsverket finner dock inte att det framkommit några nya uppgifter om att ditt hälsotillstånd förändrats eller försämrats på ett så pass avgörande sätt att du inte kan återvända till Irak”, heter det i ett av alla avslag.

”Ständig oro och stress”

Dalia Jamal suckar när hon ännu en gång bläddrar igenom pappershögen.

– Hans farfar och farmor kan inte hjälpa honom, och inte den irakiska vården heller. Dessutom är synen på funktionsnedsatta en helt annan där jämfört med i Sverige. Jag förstår inte hur de kan tvinga honom att resa dit, säger hon.

Det gångna decenniets motgångar har fått Hamas värld att krympa. Han har dragit sig undan kompisarna, och tillbringar nu merparten av sin tid hemma i lägenheten.

– Det här påverkar honom väldigt starkt. Det är en ständig oro och stress, och det gör hans symtom värre, säger Dalia.

Vännerna finns dock kvar. En av dem är Tony. Han beskriver hur tillvaron i Sverige blivit som ett fängelse för Hama.

– Han känner sig helt ensam och övergiven av samhället. Men vi är många som stöttar honom. Om vi måste sätta oss utanför Migrationsverkets kontor för att de ska ändra sig så kommer vi att göra det.

Trots att myndigheterna inte vill låta honom stanna så har Sverige blivit det land som Hama känner bäst, och han har gjort den svenska kulturen till sin. Irak har blivit honom främmande. Ändå säger 27-åringen att han skulle återvända om det inte vore för hans sjukdom.

– Svenska staten vill inte ha mig här, så jag skulle åka tillbaka till Irak om jag vore frisk. Men som situationen är nu vet jag inte hur jag skulle klara mig där.