Samer mot samer i unikt rättsfall

Anna Lena Wallström/TT

Uppdaterad 2020-02-28 | Publicerad 2020-02-27

Under 1920- och 30-talen tvingade staten samer i de nordligaste delarna av landet att flytta söderut. I trakterna av Tärnaby gav det upphov till en konflikt som ännu inte är löst. Arkivbild.

Fallet är unikt. En grupp samer har stämt en annan grupp samer i samma trakt i Tärnabyfjällen i Västerbotten.

Tvisten har sin grund i tvångsförflyttningar för nästan hundra år sedan. På fredagen kommer tingsrättens dom.

Det är föreningen Vapstens Lappby och dess medlemmar som stämt Vapstens sameby. Med stämningen vill föreningen få tillbaka rätten till renskötsel i området.

Stämningsansökan lämnades in till Lycksele tingsrätt försommaren 2017. Men konflikten har pågått i decennier och har sin upprinnelse i politiska beslut under tidigt 1900-tal.

Norge ville få slut på svenska samers årliga förflyttningar över norsk-svenska gränsen, till och från Atlantkusten, och Norge och Sverige enades så småningom om en renbeteskonvention 1919. På den svenska sidan fick beslutet till följd att samer längst i norr, i Karesuandotrakten, tvångsförflyttades söderut. En del familjer flyttades så långt söderut som till Västerbotten och till Tärnabyområdet – Vapstensområdet.

Konkurrens om markerna

De tvångsförflyttade familjerna kom till området i början av 1930-talet och etablerade sig där. Utan att någon av dem önskat det fanns där nu två grupper, sydsamer och nordsamer, med olika sätt att bedriva renskötsel.

– Nordsamerna hade bara sina renar, och inget annat att leva av. Sydsamerna å sin sida var redan under press i och med att många nybyggare, uppmuntrade av staten, flyttat in i Tärnabyområdet och tagit upp jordbruk på deras gamla lappskatteland. Också sydsamerna tog upp jordbruk men det är svårt att kombinera det med renskötsel. De förlorade renar och de hade förlorat mark, förklarar Marie Enoksson, kommunikatör vid Sametinget.

Fick nej

Frågan om vilka som egentligen hade rätt till renskötsel i området ställdes på sin spets på 1970-talet. Med en ny rennäringslag omvandlades samebyarna till ekonomiska föreningar och både sydsamerna och nordsamerna ansökte om registrering av sameby hos länsstyrelsen. Sydsamernas ansökan avslogs. De överklagade men kammarrätten ändrade inte beslutet och regeringsrätten beviljade inte prövningstillstånd.

Motsättningarna levde vidare och ledde så småningom till stämningsansökan.

– Som jag ser det, utan att vara expert, handlar det om statens felaktiga agerande men också personliga relationer i ett litet samhälle. Det har blivit låsta positioner och båda parter är i försvarsställning. Det är en lång historia där sydsamerna ser sig gradvis ha blivit utestängda. Ur nordsamernas perspektiv har sydsamerna valt att sluta med renskötsel. Nordsamerna vill heller inte ha fler medlemmar i samebyn. De är också trängda, det är svårt att leva på renskötsel i dag, säger Marie Enoksson.