Hbtq-personer hårt utsatta för hedersförtryck

Uppdaterad 2017-10-06 | Publicerad 2017-06-01

Hbtq-personer är hårt utsatta för hedersförtryck.

– Att vara gay är det mest förbjudna, säger Dilek Baladiz, verksamhetschef på Origo i Stockholm.

Hbtq-personer riskerar i hög utsträckning att utsättas för hedersvåld av familjen, eftersom det är så skamligt.

Heteronormen är grundläggande, enligt Dilek Baladiz, verksamhetschef på Origo, en länssamverkan mellan myndigheter mot hedersförtryck i Stockholmskommunerna.

– Om man frågar en pappa vad som är värst: en dotter med dåligt rykte eller en son som är gay, säger han det senare.

Det framgår även av samtalen Aftonbladet haft med flickor och pojkar om heder ute i landet.

– Min son skulle aldrig få bli bög. Jag skulle slå sönder honom, säger Nasir, 17.

– Jag tycker det är äckligt med homosexuella. Det tycker vi i min familj, säger Fabia, 16.

Enligt Baladiz känner man, genom vårdkontakter, till många män som i förorten som har homosexuella relationer vid sidan av sina äktenskap.

– Det är det mest förbjudna. Absolut inget man pratar om.

Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter, RFSL, har en brottsofferjour, dit utsatta personer kan ringa. Under de senaste åren har nära var femte person som sökt stöd utsatts för hedersrelaterat våld.

Fler av dem som söker hjälp är män och transpersoner än cis-kvinnor – som har fler alternativ, som tjej- och kvinnojourer, att vända sig till.

Enligt Maria Tillquist, socionom och brottsofferstödjare på RFSL, är bristen på nätverk utmärkande för hbtq-personer som lever i en hederskontext.

– Väldigt många är ensamma, och många är långt borta från det liv de önskar leva. De har ofta tvingats in i heteronormativt liv och har kanske levt så konstant, säger hon och fortsätter:

– Ensamhet är generellt vanligt bland våra klienter, men ännu vanligare här. Det är många som är utsatta för hatbrott och trakasserier, både inom familj och släkt och utanför. Ensamheten gör det ännu svårare för dem att hantera.

Många lever ett dubbelliv.

Tillquist ger exempel; En ung person som går i skola eller universitet kan vara öppen inför en liten krets vänner i en viss miljö, och klä sig, uttrycka sig på ett helt annat sätt än i hemmamiljön. Man kan ha en partner som man låtsas är en vän eller skolkamrat.

Vissa vuxna lever med sin sexualitet undertryckt, föräldrar i ett heterosexuellt äktenskap.

Om personens sexuella läggning eller könsidentitet framkommer kan reaktionerna bli våldsamma, omvändelseförsök förekommer.

– En del vill inte komma till oss eller vara i närheten av våra lokaler. Det kan ses som riskfyllt. Jag har haft en klient som jag hjälpte ut bakvägen, genom garaget, för att han inte ville gå in i porten under regnbågsflaggan.

För många är det svårt att komma ut.

– Det innebär för en del att man tvingas lämna hela sitt sociala sammanhang, förlora familj, släkt och vänner. Dessutom riskerar man våld och i värsta fall döden. Det är ett enormt steg att ta, som många inte vågar.

Maria Tillquist ser ändå ljusglimtar även för hbtq-personer i hederssammanhang.

– Det börjar komma allt mer arbete med ungdomar och maskulinitetsnormer. Vi pratar om hbtq-kunskap generellt, hedersfrågor, strukturer i samhället, jämställdhet och sexualundervisning. Det finns jättemycket att jobba med, men det går att förändra.