Nordiska länder vill ha strängare plastregler

helskärm

De nordiska länderna har tagit initiativ till en internationell reglering av plastindustrin och möjligheten att återvinna plastavfall.

– Tyvärr finns det fortfarande länder som är motvilliga till att ta tag i det här, säger Sveriges miljöminister Isabella Lövin (MP).

När vi andas, äter och dricker får vi varje vecka i oss ungefär lika mycket plast som finns i ett kreditkort. Fem gram. Den oreglerade produktionen och användningen av plast sedan 1950-talet och framåt har lett till att det numera går att hitta plastskräp och mikroplast överallt på jorden – i havets djup, vid polerna och högst upp i bergen. Mindre än tio procent av all plast som har producerats har återvunnits.

Än i dag saknas internationella regler för plastproduktion och avfallshantering, samtidigt det tillverkas mer plast än någonsin tidigare. Om takten håller i sig beräknas plastproduktionen ha fördubblats till 2040.

Saknas bindande regler

Därför har de nordiska länderna gemensamt presenterat en rapport som tagits fram av en självständig expertgrupp, som undersökt hur en global överenskommelse om plasthantering skulle kunna utformas.

– Den här rapporten tittar på vad som saknas på global nivå, och det är väldigt mycket som saknas. Till exempel finns det inga bindande regler för mikroplaster, säger Isabella Lövin till TT.

Hon presenterar rapporten tillsammans med sina nordiska kolleger.

– FN:s miljöförsamling UNEA har tagit upp den här frågan under de senaste fyra mötena, men än så länge har inget hänt. Den här rapporten är ett exempel på ett gott nordiskt samarbete, ett initiativ för att vi behöver ta steg framåt i den här frågan, säger hon.

Internationell övervakning

Rapporten pekar ut bristen på en internationell standard för plastmaterial, vilket gör det svårt att återvinna plast, då det finns ett närmast oräkneligt antal blandningar med olika egenskaper och ibland giftiga ämnen.

Utifrån en sådan standard och mål att öka materialåtervinningen föreslår rapportförfattarna att varje land tar fram en nationell plan för sin plasthantering. Arbetet att följa dessa planer ska sedan övervakas av en internationell institution.

– Det är väldigt lätt att komma överens om mål, men man måste också kunna redovisa hur man jobbar mot målen. De måste kunna följas upp och kontrolleras, säger Isabella Lövin.

TT: Vad händer nu, när ni har presenterat rapporten?

– Nu ska vi ta frågan vidare i nästa möte med UNEA, som tyvärr blev uppskjutet på grund av covid-19. Men det kommer att äga rum i någon form under nästa år, säger Lövin.

– Sedan kan ett avtal se ut på många olika sätt, beroende på ländernas politiska vilja. Tyvärr är det fortfarande länder som är motvilliga att ta tag i det här, exempelvis USA under nuvarande ledning, tillägger hon.

Önskemål från industrin

Eric Soubeiran, vice vd för den internationella livsmedelsproducenten Danone – som använder stora mängder plastförpackningar – medverkade när rapporten presenterades och underströk vikten av att industrin får tydliga villkor för vad som gäller. I dagsläget har det kommit olika former av frivilliga initiativ, men det är svårt att förhålla sig till ett regelverk som är fullt av hål, förklarar han.

– En tredjedel av alla förpackningar hamnar i naturen. Det krävs en systemändring, så att det blir 100 procent cirkulärt. Det handlar i långa loppet även om lönsamhet, säger Eric Soubeiran.