”Journalistrugby” – ett skämt från Linus Bylund, eller inte?
Man talar om att vi vaknade upp till ”ett nytt Sverige” och visst känns det lite så när Sveriges näst största parti snackar om journalistrugby och att ”knuffa journalister”.
Eller att de nu, efter framgången, säger att man ska sluta dansa efter mediernas pipa.
Det går att tolka SD-toppen Linus Bylunds båda uttalanden välvilligt.
Som att ”journalistrugby” är ett skämtsamt sätt att beskriva de välbekanta scenerna när politikerna får stånga sig fram genom ett hav av reportrar på väg till och från möten.
Som att han menar att medierna under ett par veckor fått bestämma tid och plats för en radda intervjuer och debatter och att partiledarna känt sig tvungna att ställa upp på allt. Men att man nu själva vill välja när man vill prata eller inte.
Men samtidigt har ju både Linus Bylund och hans parti historiskt haft en minst sagt komplicerad relation till medier och journalistik. Och det blir svårt att inte se de här uttalandena i ljuset av det.
SD och deras anhängare har länge känt sig utsatta för en häxjakt och en orättvist hård mediegranskning. Vissa företrädare ser fortfarande medier som någon slags motståndare eller fiende. Att då prata om att knuffa journalister skickar signaler, som oroar vissa, men som går hem hos delar av deras väljarbas.
Medierna har granskat SD intensivt. Men det är inget konstigt: partiet har gått starkt framåt i val efter val och dess företrädare har haft en tendens att ofta trampa i klaveret.
Och nu har de blivit ännu större. För Linus Bylund kanske det betyder att man nu får bestämma hur saker och ting ska gå till.
Men med ökat ansvar ökar ju även behovet av ansvarsutkrävande. Medierna kommer knappast granska partiet mindre nu, när de fått ett större inflytande över svenskarnas liv.
Vi bestämmer själva hur vi jobbar
När USA år 2016 fick en regering som hade – en förvisso långt mer – fientlig inställning till journalistik uppstod en paradoxal guldåder för medierna. Men också en rätt tydlig politisering på nyhetsplats.
Där vill vi inte hamna.
Om Bylunds uttalanden blir en del av ”det nya Sverige” måste medierna hitta ett förhållningssätt.
En sak kan vi dock inte tumma på. Vi kommer aldrig låta något parti, eller någon annan för den delen, påverka hur vi jobbar. När och hur medierna ska ställa frågor bestämmer vi själva.
Det är ju själva poängen med oberoende medier.