”Det går inte en dag utan att jag tänker på honom”
Uppdaterad 2015-07-22 | Publicerad 2015-07-20
Sista gången Hanne Linaker såg sin bror i livet var när han kramade om henne och sa: "Spring".
Hon överlevde, storebrodern Gunnar Linaker mördades av Breivik.
– Det går inte en dag utan att jag tänker på honom, säger Hanne Linaker.
Under de fyra år som gått sedan den 22 juli 2011 har Hanne Linaker, 21, slutat gymnasiet, börjat på universitet, flyttat hemifrån. Men så länge hon lever kommer hon att bära minnen från Utøya med sig.
Tydligast kommer hon ihåg ögonblicket när hon hörde smällarna och såg Breivik gå över en kulle. Gunnar kramade om henne, sedan började syskonen springa.
– Det var sista gången jag såg honom i livet, berättar Hanne Linaker.
Fallet blev hennes räddning
Hon snubblade när hon sprang in i skogen. Det blev hennes räddning. Hon låg i gräset i tre timmar innan norsk polis kom.
Hanne Linaker och föräldrarna har varit öppna med sin sorg. Några dagar efter massakern ställde sig hennes pappa, fältprästen Roald Linaker utanför mataffären i byn och lät alla som ville krama om honom.
De försöker bevara minnet av brodern, som de kärleksfullt kallade bamsebjörn, genom att prata om honom. Som om hur mycket han avskydde sparris när grönsaken serveras till middag.
”Vill dit själv i lugn och ro”
Gunnar Linaker blev 23 år. Han ligger begravd på en kyrkogård omgiven av tallskog i hembyn Setermoen, i nordnorska kommunen Bardu. Gravstenen bredvid tillhör Anders Kristiansen, 18, som också mördades av Breivik.
På årsdagen kommer minnet av Gunnar och Anders att hedras i Setermoen, därför kommer Hanne och hennes familj inte att vara på till Utøya i dag den 22 juli.
– Jag vill gärna se det nya minnesmärket, men jag vill göra det själv, i lugn och ro, när det inte är mycket folk där, säger hon.
Hanne Linaker, är fortfarande aktiv i norska Arbeiderpartiet. Hon leder ungdomsavdelningen i Bardu kommun, men hon kommer inte heller att åka till sommarlägret på Utøya som kommer att hållas på ön för första gången sedan 2011.
Hon säger att hon förstår de som vill ta tillbaka ön.
– Men för mig skulle det kännas för jobbigt att vara där, på stället där min bror dödades, säger hon.
Hade änglavakt
Sju ungdomar åkte till Utøya i juli 2011 från den lilla kommunen med cirka fyra tusen invånare. Två kom aldrig tillbaka. Hanne Linaker har fortfarande kontakt med de andra överlevarna även om de numera finns utsprida över Norge.
– Några av dem är mina närmaste vänner. Banden mellan oss är starka och kommer aldrig att brytas.
Hanne Linaker hade änglavakt när hon som 17-åring överlevde massakern. Hon tvingades att bli vuxen snabbare, hon har tvingats att ta itu med saker som hon aldrig tidigare hade kunnat föreställa sig. Samtidigt har hon fått ett nytt perspektiv på tillvaron, hon låter inte vardagen upptas av "bagateller" som hon uttrycker det.
– Jag har insett att man måste tillbringa mer tid med dem man älskar, medan de fortfarande finns här bland oss, säger hon.