Sjukvårdaren Julia om ryska tortyrmetoderna: ”Helvetets plågor”

Uppdaterad 2022-09-17 | Publicerad 2022-09-16

Julia Pajevska, 53, smugglade ut filmklipp på skräcken och döden i Mariupol.

Hon tillfångatogs av ryska styrkor och visades blåslagen upp i ryssvänlig tv.

Nu berättar hon om den ryska tortyren.

En sjuårig pojke som dog i hennes famn. Döende medfångars ekande skrik. Vakter som uppmanade henne att ta sitt liv.

Den ukrainska sjukvårdaren Julia Pajevska, 53, hölls fången i tre månader av ryska styrkor. Nu är hon åter fri. Med ryggsäcken fylld av mörka minnen.

På torsdagen berättade hon för första gången om tillvaron i fångenskap, rapporterar nyhetsbyrån AP.

Smugglade minneskort i tampong

Den frivilliga militärsjukvårdaren Julia Pajevska är ett välkänt namn i hemlandet. Hon har utbildat ukrainska sjukvårdare och plåstrat om krigets offer.

Nu berättar Julia, 53, om den ryska tortyren.

Känd för världen blev hon när ett minneskort med filmklipp, gömt i en tampong, smugglades ut från Mariupol av två AP–journalister förklädda till läkare.

Dagen efter, den 16 mars, försvann hon plötsligt. En tid senare dök hon upp blåslagen i en ryssvänlig tv-kanal i regionen Donetsk, anklagad för samröre med nazister.

Den 17 juni släpptes hon fri efter en fångutväxling. Det var det en tunn och utmärglad Julia Pajevska som mötte AP:s journalister. Då ville hon inte närmare berätta om tillvaron i fångenskap, mer än att det varit ett helvete.

Skrikande fångar dog av sina skador

På torsdagen var hon redo att dela med sig, inför politiker i Helsingforskommittén i den amerikanska kongressen. Det är ett vittnesmål om hänsynslöst och systematiskt våld.

Det brukade inledas med att fångarna fick ta av sig kläderna. Därefter började ryssarna plåga och bloda ner fångarna, berättar Julia Pajevska.

– Fångarna skrek i veckor i sina celler för att sedan dö av tortyren utan någon vård. I dessa helvetets plågor var smädelser och ännu mer stryk det enda de kände före döden, säger hon enligt AP.

En sjuårig pojke dog i hennes famn eftersom hon inte hade den medicinska utrustning som hade krävts för att rädda hans liv, säger hon.

Julia Pajevska räknade upp dödsoffren bland sina ukrainska medfångar.

– Min vän, vars ögon jag stängde innan hans kropp kyldes ner. En annan vän. Ännu en. Ännu en.

Hon tillfångatogs av ryska styrkor och visades blåslagen upp i ryssvänlig tv.

”Sett för många amerikanska filmer”

Mariupols ukrainske borgmästare Vadym Boychenko uppskattar att omkring 10 000 ukrainare försvann under den månadslånga ryska belägringen av staden.

FN:s övervakningsuppdrag för mänskliga rättigheter i Ukraina har dokumenterat hur krigsfångar fått utstå tortyr, misshandel såväl som brist på mat, vatten och sanitet. Ryssland har inte besvarat anklagelserna.

Under sin tid i fångenskap led Julia Pajevska av huvudvärk orsakad av en tidigare explosion. Hon berättar att hon bad fångvakterna om att få ringa sin man och berätta vad som hänt henne.

– De sa: ”Du har sett för många amerikanska filmer, det kommer inte att bli något telefonsamtal”.

Vakterna uppmanade henne vid flera tillfällen att ta sitt liv, säger Julia Pajevska enligt AP.

– Jag sa: ”Nej. Jag vill se vad som händer imorgon”.