Befälhavaren i stålverket: ”Skriker efter hjälp”
Höll digital pressträff: ”Vi kommer att kämpa till slutet, för vi kan inte ge upp”
Publicerad 2022-05-08
Bomberna faller konstant över stålverket i Mariupol.
Nu berättar soldaterna om situationen i ”helvetesstadens” sista utpost.
– Vi skriker efter hjälp, säger löjtnant Illya Samoilenko till Aftonbladet.
Aftonbladet och ett hundratal andra medier bjöds under söndagen in till en digital pressträff med ukrainska soldater som befinner sig i stålverket Azovstal i Mariupol i Donetsk.
På en skakig lina redogjorde befälhavaren Syvatoslav Palamar och löjtnant Illya Samoilenko för läget i den underjordiska bunkrarna.
– Det pågår nu en intensiv bombning av området här och ryskt infanteri försöker storma bunkrarna vi befinner oss i.
– Under de senaste tre dagarna har vi evakuerat många civila, och flera av våra soldater dödades, säger Palamar innan han tackar och försvinner.
Många skadade soldater
Samoilenko tar över och skickar en vädjan till omvärlden:
– Vi kunde ha dragit oss härifrån för flera månader sedan, men vi bestämde oss för att stanna.
– Vi har så många skadade soldater här, och vi skriker efter hjälp. De behöver vård och mediciner.
Löjtnanten vill inte avslöja hur många av de drygt 2 000 soldater som befunnit sig i stålverket som dött. Han säger att man fortfarande har mat och ammunition och att man kommer att strida till slutet.
– Att kapitulera är inget alternativ för oss, ryssarna är inte intresserade av att låta oss leva, säger han och fortsätter:
– Vi har bevittnat krigsbrott av Ryssland och den ryska armén. Vi är ögonvittnen. Att kapitulera är inte en möjlighet eftersom Ryssland inte bryr sig om våra liv.
– Vår moral är fortfarande hög. Hela världen tittar på oss och vi har blivit symbolen för det väpnade motståndet . Vi kommer att kämpa till slutet, för vi kan inte ge upp. Det skulle vara en stor gåva för fienden.
”En dag ska vi träffa våra familjer”
De flesta soldater ägnar dagarna i det massiva tunnelkomplexet åt att kommunicera med sina familjer. Nu drömmer de om att få lämna området och återförenas med dem.
– Vi är glada för deras stöd och kärleken de visar för oss. En dag ska vi träffa våra familjer och vänner och fira tillsammans, men vi måste fortsätta kämpa för att ta hem segern.
