Sara Danius syster om sista mötet: Hon visste

Av: Ebba Thornéus

Publicerad:
Uppdaterad:

Författaren Sara Danius dog i oktober i fjol – bara 57 år gammal.

Nu berättar systern Felicia Hume om sista mötet med storasystern.

”Hon visste, medan jag trodde vi skulle ses igen” skriver hon på Cancerfondens hemsida.

Den 12 oktober kom beskedet att författaren, litteraturprofessorn och den tidigare ständiga sekreterare för Svenska Akademien, Sara Danius, 57, gått bort efter en längre tids sjukdom.

Danius hade vid flera tillfällen tidigare öppet berättat om sin återkommande bröstcancer i både radioprogrammet ”Vinter i P1” och SVT:s Skavlan.

Inför Cancergalan på TV4 den 6 januari, skriver syster Felicia Hume öppenhjärtigt på Cancerfondens hemsida om sorgen efter sin storasyster.

Sara Danius blev 57 år.
Foto: © CHRISTOFFER EDLING / FAMILJEN DANIUS
Sara Danius blev 57 år.

”En syster är en syster är en syster. Hon och jag lyckades förbli just det. Systrar. Med ett outtalat men ömsesidigt förbiseende av allt som hände oss i det professionella och offentliga livet stod vi alltjämt på samma grund: systerskapet. För det var så det började. Och det var så det skulle sluta”.

”Visste att döden är för tidig”

Vidare berättar Felicia Hume hur systern varit ett stort stöd genom livet.

”Första gången jag rymde hemifrån var hem till henne. Första gången jag bakade scones var med henne. Första gången jag födde barn var hon med, och höll mig i handen”.

Foto: Leif R Jansson / TT
Felicia Hume, en av Sara Danius systrar.

Felicia Hume berättar hur Sara Danius tog rollen som storasyster ”på stort allvar” med ”lojalitet, respekt, nyfikenhet och kärlek”.

Men redan tidigt i livet fick både Felicia och Sara uppleva stor sorg genom sin bror som dog endast tre år gammal.

”Vi visste att döden är både för tidig och obönhörlig. Nu var det hennes tur, den äldsta i syskonskaran”.

Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON / TT
Sara Danius.

”Hon visste”

Felicia Hume skriver avslutningsvis om systrarnas sista möte.

”Den sista gången vi sågs, grät vi. Hon visste, medan jag trodde vi skulle ses igen. Båda fick rätt”.

Men trots systerns bortgång finns hon fortfarande kvar menar Hume.

”Vi talar ännu med varandra, vi skrattar och diskuterar, hon tycker till och jag håller oftast med, ibland är det tvärtom. Vi ses i mina drömmar”.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN