Gunillas dotter blev nummer 310 i dödsstatistiken
Gunilla Tholander arbetar långa slitiga dagar på en handelsträdgård i Västervik så det brukar passa att ringa vid åtta på kvällen. Första gången trodde jag att ett flickebarn svarade mig i telefon. Men den späda rösten tillhör en ovanligt kraftfull kvinna som kan tala nästan hur länge som helst om sin Jennie.
Jennie Tholander är det 310:e namnet på min lista över dödade kvinnor under 2000-talet. Nu har mamma Gunilla bestämt sig för att ta målet vidare till hovrätten.
Så här gick det till. Jennie Tholander gjorde slut med pojkvännen förra hösten, två dagar senare sköt han henne i ansiktet. Killen fick fem år i Kalmar tingsrätt för grovt vållande till annans död, ytterligare 16 månader för grovt vapenbrott och narkotikabrott. Han friades från mord. Det kan inte uteslutas att det var en olyckshändelse, står det i domen.
Gunilla Tholander vägrar acceptera att det inte skulle vara mord. Nu pågår förhandlingen i hovrätten, en överprövning som inte hade ägt rum om inte Gunilla Tholander hade överklagat, på sista möjliga dagen.
Åklagaren hade inte gjort det.
Därför sitter Gunilla Tholander ensam i Göta hovrätts lokaler i Jönköping, med en advokat hon betalar ur egen ficka. Dessutom: hon riskerar att behöva betala advokatkostnaden även för pojkvännen som dödade hennes dotter.
När jag ringde Gunilla Tholander för några dagar sedan lät hon samlad och på samma gång rasande.
– Jag måste ju ändå försöka att övertyga hovrätten, sa hon.
Alla dessa mammor. Hur många kontakter har jag genom åren haft med dödade barns mammor, pappor, syskon och vänner? Hur många samtal? Femhundra, sjuhundra? Det kan vara tusen.
Granskningen började våren 2009. Det var aldrig meningen att Kristina Edblom och jag skulle fortsätta räkna dödade kvinnor men det blev omöjligt att sluta. Gensvaret var överväldigande. Vi bars av familjernas tacksamhet och lovade att inte släppa granskningen.
En av de vanligaste frågorna jag får är: Hur orkar du? Hur är det att prata med så många sörjande? Det enkla svaret är att jag inte pratar särskilt mycket. För det mesta säger jag nästan ingenting, men jag lyssnar.
Det är familjerna som nästan alltid har den samlade bilden av vad som ledde fram till morden och dråpen. Det är familjerna som har anförtrott oss berättelser, brev, dagböcker, fotografier, dokument, inspelningar. Utan familjerna hade det inte varit möjligt att göra den här stora granskningen.
Att berätta är ofta oändligt smärtsamt för dem, och ändå gör de det, för att de tror att det kan göra skillnad. Inför detta är jag ständigt förundrad och tagen.
Ex-pojkvännen sköt henne i sovrummet i Västervik
Gunilla Tholander har ingående berättat om Jennie, som fick kraft att lämna pojkvännen efter att ha fött en son. Sedan 15-årsåldern hade det blivit normalt att inte ha vänner, telefon, pengar och att dagligen kallas för ful, äcklig, värdelös hora. Ex-pojkvännen sköt henne i sovrummet i Västervik. Han sa efteråt att han skulle kontrollera sitt vapen och att en kula råkade gå av och träffade henne i pannan. Deras ettårige son fanns i lägenheten.
I Göta hovrätts lokaler finns ingen åklagare för detta mål, bara Gunilla Tholander och hennes advokat som ska förklara varför brottet måste bedömas som mord.
Gunilla Tholander är orolig för advokaträkningen. Men den åtalade 24-åringen – som hon känt sedan han var 14 – har ålagts att betala skadestånd på 60 000 kronor. De pengarna kommer förr eller senare. Det får ordna sig.
Domslutet är några veckor bort. Om hovrätten ändrar påföljden behöver jag ändra den uppgiften i databasen över 315 fall.
I vilket fall vill jag tala igen med enastående Gunilla Tholander.
Här hittar du granskningen Dödade kvinnor:
Lyssna på podden ”Dödade kvinnor” här! ⬇️
På Acast På Spotify
Här kan du läsa chatten med Kerstin Weigl om granskningen ”Dödade kvinnor”.
- Kerstin Weigl24 aug 2020
Och nu avslutar jag chatten - för denna gång. Tack för bra frågor med starkt engagemang - som blir uppmuntran för mig att fortsätta granskningen.
- 24 aug 2020
Samtidigt tror jag ändå att hårdare längre straff, och tex att man behöver jobba hårt under fängelsetiden för att få mat, och en arbetsinsats som går ut på att bidra med pengar till just brottsoffer bland utsatt kvinnor och barn, kan höja kvinnovärdet och barns värde för vissa typer av män - Att de kanske inte lika benägna att begå grövre brott mot dessa. Höjs straffen, höjs även kvinnors och barns värde i samhället och jämlikheten blir starkare.
mEn annan aspekt är att de här farliga männen erbjuds behandling, gruppsamtal mestadels, men som inte verkar fungera. Det nya är att sätta dem i individuell terapi där de förmås att ta ansvar och känna skuld.
Kerstin Weigl - 24 aug 2020
Hej igen! Stort tack för ditt svar. Jag skrev av misstag fel i mitt inlägg. Jag menade att dömda -inte- blir utvisade om det inte finns "synnerliga skäl". Men jag råkade skriva fel (jag skrev att dömda blir utvisade om det inte finns "synnerliga skäl"). Ber om ursäkt. Mvh
Anonyma migIngen fara. Tack för ditt engagerade inlägg!
Kerstin Weigl - 24 aug 2020
Jag undrar hur vi ska ändra synsättet på våld i nära relationer. Varför ska kvinnor och barn behöva fly och leva med skyddad identitet. Det måste bli lag ändringar att mannen blir den som flyttas på. Polis och socialtjänst måste ta brotten på allvar och ha bättre och nytt synsätt på våld i nära relationer. Det finns även män som utsätts för våld av kvinnor, i deras relation. Flytta förövaren på med fotboja, begränsad rörelse utrymme och inlåst på natten. Synsättet och lagen ska straffa den som utför brott inte flytta dem som utsätts för brott. Lagarna behöver ses över och rättssystemet.
Pippi LångstrumpAllt fler tänker som du! I våras gjorde jag en större granskning av kvinnor som lever gömda, och som har satt fart på politiker och forskare. Jag tror vi kan vänta oss konkreta förslag i den vägen, som att utnyttja fotbojan mer.
Kerstin Weigl - 24 aug 2020
Vilken svensk stad har störst bekymmer med den här typen av våldsbrott?
AsetFlest fall ser vi storstäder, det följer befolkningsmängden kan man säga, och inget län är väl bäst eller sämst... i så fall Gotland. Ingen kvinna på Gotland har under 2000-talet dödats av sin man eller exman.
Kerstin Weigl