Mamman gav annan version än i tidigt förhör

Dagen efter att den treåriga flickan – "Lilla hjärtat" – hittades död berättade mamman i polisförhör hur hon och pappan badade de två minsta barnen när det plötsligt kom ett "donk" från badkaret. De försökte rädda flickan, men ringde inte ambulans.

Under andra rättegångsdagen i Norrköpings tingsrätt hävdade hon dock att alla minnen från händelsen är borta.

Med svag röst berättar den mördade treåringens mamma att hon var i en bubbla med sitt yngsta barn och inte ville bli störd när flickan, som kommit att kallas "Lilla hjärtat" i medierapporteringen, hittades död.

– Det är bara minnesbilder och känslor. När jag inser vad som hänt så vet jag inte vad vi ska göra och det är väl därför jag stänger av. Det är som en dröm. Ju mer jag försöker komma ihåg, desto mer försvinner det, säger hon.

Mamman står åtalad för mord, synnerligen grov misshandel och brott mot griftefriden och har hela tiden förnekat brott. 

"Fick superpanik"

Första rättegångsdagen presenterade hennes försvarsadvokat Per Oehme en alternativ gärningsbeskrivning: Att flickan ska ha dött i samband med en halkolycka när hon badade. Hon ska då ha halkat och slagit i huvudet. Enligt försvaret var det pappan som tog hand om henne vid badet.

En ljudinspelning med pappan, som avled i häktet, som spelas upp den andra rättegångsdagen ger också bilden av att det var en olycka.

Han berättar hur han efter att flickan slagit i huvudet i badkaret bland annat försökte stoppa ner en slang i hennes hals för att suga upp slem, men att det inte lyckades och att hon slutade andas. Då kom paniken.

– Jag vet inte hur man ska förklara en sådan här sak. När man får en chock och känner att polisen och myndigheterna inte är något alternativ. Jag känner bara superpanik, det går bara runt i skallen, säger han.

Rösten spricker när han säger "Jag vet inte hur jag ska kunna bära det här". Han återkommer flera gånger till att han inte visste vem han skulle vända sig till. Till slut pratade han med sina bröder, som sade att han måste ringa polisen direkt.

Under inspelningen tar mamman fram en pappersnäsduk och tittar med blanka ögon ner i papperen framför sig. Sedan är det hennes tur att berätta vad som hände.

Hård kamp

Hon uppehåller sig länge vid hennes och pappans kamp mot myndigheterna för att få tillbaka flickan från familjehemmet.

– När man varit granskad i så många år och kämpat så hårt för att få tillbaka henne då känner man sig ständigt övervakad. Det förklarar att han (pappan) tog beslutet att inte ringa SOS. Jag vill inte skylla på honom. Det var bra att han fick berätta, så att det blev hans ord, säger hon.

Men även om pappan tar på sig hela skulden ger mamman i ett tidigt polisförhör, dagen efter det att flickan hittades död, en annan version som visar att hon var betydligt mer aktiv i händelseförloppet. Att hon var i badrummet samtidigt som flickan slog i huvudet och att hon deltog i återupplivningsförsöken. Det säger hon sig nu inte ha några minnen av. Hon säger sig över huvudtaget inte ha annat än minnesfragment från den 20 januari till i mitten av mars när hon kom till rättspsykiatriska kliniken i Vadstena från häktet.

Enligt åklagare var dödsorsaken nedsatt andning och aspirationspneumoni, alltså att man andats in exempelvis magsäcksinnehåll. Detta ska ha uppstått till följd av trubbigt våld mot huvudet.