Informatören: Jag fick 60 000 kronor i handen för ett jobb

”Erik” jobbade i hemlighet för polisen – i dag lever han gömd

Uppdaterad 2021-10-21 | Publicerad 2021-10-19

  • Han satt många år i fängelse för grova brott och hade goda kontakter med många av Sveriges grövsta brottslingar.
  • Men i närmare fem år var han polisens hemlige informatör som fick betalt för att berätta om utförda, pågående eller planerade brott.
    Tills polisen och en åklagare röjde hans identitet.
  • Tillsammans med sin familj tvingades han fly hals över huvud.
    I dag lever de under dödshot. Gömda, med socialbidrag som inkomst.
  • Vi kallar honom “Erik” – här är hans berättelse.
     

“Jag blev kriminell i samband med att jag gjorde lumpen. Det fanns några gangsters där och några som inte var det. Man var väl påverkad av filmer i den åldern, vi gick på väpnade rån, grova grejer, direkt. Jag fattar inte att vi gjorde det, jag skulle aldrig våga ställa mig med en automatkarbin sådär i dag. Vi hade köpt några vapen och några hade väl försvunnit från regementet.

Efter ett par år åkte jag fast för ett bankrån och fick fem år i fängelse. På Kumla lärde jag känna flera kända kriminella.

När jag kom ut fortsatte jag med kriminaliteten, men inte med bankrån. I fängelset hade jag lärt känna Sveriges största spritsmugglare – vi talar om lastbilstransporter. Jag fick krita av honom och vi höll på ett tag innan jag gick över till narkotika. Det höll på i knappt två år sedan åkte jag fast för grovt narkotikabrott och fick nio och ett halvt år för det. Jag satt i sex år och två månader, första permisen fick jag först efter fyra år.

”Ville göra något för samhället”

Jag muckade i december 2008. Året efter åkte jag fast igen, för narkotikabrott, och fick sex månader. Sex år senare åkte jag fast igen, för våld mot tjänsteman och ett lindrigt narkotikabrott. I samband med det hade jag blivit riktigt trött på det kriminella livet. Jag hade fått barn och jobbat ett bra tag som bilbärgare. Jag ville verkligen lägga av. Som bärgare träffade man ju poliser nästan dagligen vid olyckor och sådant och jag blev lite tjenis med dem.

I samband med utredningen av det där brottet fick jag en tanke. Jag lade korten på bordet för en av utredarna, samma polis som senare röjde mig. Jag ville leva som vanlig medborgare och jag ville göra något för samhället och göra rätt för mig. Jag satt ju med rätt mycket information och ville tipsa polisen.

Den där polisen satte mig i kontakt med sina kollegor som jobbade med underrättelseverksamhet. Sedan gick det inte att komma ur. Jag ville inte umgås med kriminella längre, men varje gång jag ville sluta övertalade de mig att fortsätta. “Du skulle ju göra rätt för dig”, sa de. “Du skulle ju göra något för samhället”.

“Erik” jobbade som polisinformatör tills hans namn läckte i en mordutredning. Nu lever han gömd och under dödshot.

Jag fick olika uppdrag av dem. De hade specifika mål. De ville att jag skulle närma mig vissa personer. “Försök träffa den och den”, sa de. De ville att jag skulle ta fram information om transporter och höra mig för om var efterlysta befann sig. De ville ha upplysningar som kunde leda till tillslag. De ville veta hur olika kriminella gäng såg på varandra. En del av det jag gjorde på deras uppdrag var i gråzonen till kriminalitet.

”Fick 60 000 kronor i handen”

Om jag kom med något bra tips om en person skickade de vanliga uniformerade poliser som gjorde en trafikkontroll eller liknande. Det är ganska vanligt. Poliserna som gör kontrollen vet inte att andra har spaning på personen de ska kontrollera, de vet inte vad de kan möta.

För att jag skulle kunna se mig själv i spegeln hade jag gett mina hanterare en lista på personer som var mina nära vänner. De personerna skulle jag aldrig berätta något om, och poliserna frågade heller aldrig efter dem.

Jag jobbade i närmare fem år åt polisen och fick betalt efter prestation. Pengarna fick jag kontant i handen. Det var aldrig mindre än 10 000 kronor. Ibland kunde det vara 25 000 kronor, och som mest fick jag en gång 60 000 kronor.”

”Varje gång jag ville sluta övertalade de mig att fortsätta. ’Du skulle ju göra rätt för dig’, sa de.”

Så röjdes Eriks identitet

I augusti 2018 mördades en man i Årbyskogen i Eskilstuna. “Erik” kände både offret och den som misstänktes för mordet. Erik berättade i förtroende för en polis att den misstänkte erkänt att det var han som skjutit. Polismannen visste att “Erik” var informatör och lovade honom anonymitet. Uppgifterna om erkännandet hamnade i ett anonymt underrättelseuppslag och inte i det officiella förhöret. Men det börjar spridas inofficiellt på polishuset att det är ”Erik” som lämnat informationen. 
När de misstänkta oväntat friades i tingsrätten pressas polismannen som fått “Eriks” information av sina kollegor och av åklagaren i mordutredningen att avslöja sin källa. Polisen förhörs flera gånger och medger till slut att det var “Erik”. Flera andra poliser förhörs också och namnger Erik som informatör.
Då åklagaren förbereder överklagandet till hovrätten skickas materialet ut till de inblandade parterna – och Eriks är röjd som informatör. Han och familjen hamnar i omedelbar livsfara och förs först till hotell, sedan till olika skyddade boenden.
 


Här fortsätter Eriks berättelse om vad som hände, och hur familjen lever i dag:

”De misstänkta för mordet i Årbyskogen friades i tingsrätten. Men eftersom åklagaren har överklagat är jag kallad till hovrätten för att vittna. Jag kände ju både den mördade och den misstänkte mördaren. Men så länge de inte ordnar något för mig och min familj tänker jag inte vittna. Det är polisen som brutit ett avtal. Jag skulle få lämna uppgifter anonymt.

”Tvingades lämna allt”

Både jag och min flickvän hade ordnade jobb men vi blev tvungna att lämna hemmet hals över huvud, och nu är mina saker stulna.

Kronofogden jagar oss för skulder vi fått eftersom varken jag eller min flickvän kunnat jobba. Vi lever på socialbidrag. De har sagt att jag ska få flytta utomlands och bara träffa mina barn två gånger om året. Det har jag inte gått med på. Det är ju ett hån efter det att jag jobbat åt polisen. Då skulle jag ju gå miste om hela deras barndom.

”Erik” fick betalt efter prestation. ”Pengarna fick jag kontant i handen ungefär en gång i månaden”.

I praktiken har polisen tagit alla våra vänner ifrån oss, eftersom de inte vågar ha kontakt med oss. Barnen har ryckts upp från vänner och fritidsaktiviteter, de tvingas ljuga om vilka de är och får aldrig säga till någon var vi bor.

Poliser har också hotat mig och sagt att min flickvän och barnen får skydd, men om jag inte deltar i förundersökningen av mordet och sedan vittnar i rättegången så drar de in skyddet.

Vi lever nu på hemlig ort och får bara socialbidraget. Polisen centralt, NOA, anser att hotbilden mot mig är allvarlig och skyddspoliserna har sagt att jag inte bör jobba. Men om jag inte får jobba, ska socialen försörja mig resten av mitt liv? I ett års tid har både jag och min advokat skrivit till alla möjliga polischefer, men de har visat noll intresse.

De enda som har gjort rätt är socialtjänsten i Eskilstuna, de som är ansvariga för personer som behöver skydd. De har backat upp oss till 100 procent med de små medel de har.

”Går inte att lita på polisen”

Jag kan inte förstå hur polisen kunde välja att gå ut med mina uppgifter trots att jag lovats anonymitet. Vi hade allting ordnat med barn och jobb. Nu har barnen ryckts upp från sin trygga tillvaro. De har inte gått i skolan på ett år och vi tvingas allihop leva under dödshot. Tänk själv vad det betyder för deras uppväxt.

Mitt råd till den som funderar på att bli informatör åt polisen är att inte bli det. Ingen ska lämna vittnesmål till polisen. De skriver till och med på sin hemsida att man får vara anonym, men om de tycker det är ett viktigt fall så går det inte att lita på. De lämnade ju ut mig. Tyvärr kan man inte lita på dem.”

Fotnot: Efter det att 200 sekunder intervjuade Erik har han och hans familj flyttat ett antal gånger.

 

Chatt: Ställ din fråga till informatören

Informatören ”Erik” röjdes av polisen. Här chattar han med läsarna om sin upplevelse.

Denna chatt är stängd.

  • Robert Aschberg
    19 okt 2021

    Tack för era frågor, ledsen att jag inte hann svara på alla.

    /Erik

  • 19 okt 2021

    Vad tycker du om informatörer; ska det finnas och vad borde då ändras, och varför?

    Fabian

    Jag anser att om man ska få bukt med brottsligheten måste det tyvärr finnas informatörer. Men det måste finnas strikta regler för hur den verksamheten ska bedrivas, och de reglerna måste följas. Framförallt måste det finnas trygga sätt att hjälpa dem som på ett eller annat sätt blir röjda. Som det är nu så finns inga planer, inga skyddsnät.

    Robert Aschberg
  • 19 okt 2021

    Vad får dig att lita på Aftonbladet så mycket att du går med på att röja din identitet för dem?

    Lena

    Jag kan reglerna om källskydd. De finns i grundlagen.

    Robert Aschberg
  • 19 okt 2021

    Tänkte du aldrig tanken att du var utbytbar ?

    Erik 2

    Nej, inte med det kontaktnät jag hade.

    Robert Aschberg
  • 19 okt 2021

    Genom att du går ut med detta nu i Aftonbladet tror du att de börjar ta ansvar nu?

    Anki

    Jag hade sagt i ett halvår till polisen att jag skulle gå ut i media om de inte gjorde rätt för sig. Jag hoppas att det här hjälper.

    Robert Aschberg