Avhoppare berättar om mord och knarkfabriker

Välplanerade lönnmord. Cyberattacker. Försäljning av knark och vapen.

– I Nordkorea är terrorism ett politisk verktyg, säger Kim Kuk-Song, avhoppad tidigare högt uppsatt spionchef i den slutna diktaturen.

I 30 år arbetade han högt upp i Nordkoreas säkerhets- och spionorganisationer. Men 2013, när den nuvarande ledaren Kim Jong-Uns farbror Jang Song-Thaek plötsligt utpekades som ett politiskt hot och avrättades, insåg Kim Kuk-Song att även hans liv kunde vara i fara. Han flydde till Sydkorea.

När den forna översten nu exklusivt berättar om sin tid i maktens korridorer för den brittiska public service-kanalen BBC sker det bakom mörka glasögon och under fingerat namn.

– Spionorganisationerna var den högste ledarens ögon, öron och hjärna, säger han.

Ovanlig inblick

Hans uppgifter går inte att verifiera med oberoende källor och svenska Nordkoreakännare manar till försiktighet när utsagorna tolkas. Berättelsen ger en ovanlig och personlig inblick i tiden när diktator Kim Jong-Un förbereddes för att ta över efter sin strokedrabbade far. Sonen var ivrig att framstå som en ”krigare” och han gav bland annat order om att en terrorinsatsstyrka skulle skapas för att döda en högt uppsatt, avhoppad tjänsteman, enligt Kim Kuk-Song.

– För Kim Jong-Un var det ett sätt att göra den högste ledaren (fadern) belåten, säger han.

– En terrorstyrka skapades för att mörda Hwang Jang-Yop i hemlighet. Jag personligen översåg och utförde arbetet, påstår han.

Niklas Swanström, Nordkoreakännare och chef för institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik (ISPD), säger att det är väl känt att Kim Jong-Un hade behov av att framstå som en ”stark man” inför maktövertagandet 2011.

– Han försökte profilera sig som sin farfar (Nordkoreas grundare Kim Il-Sung), genom att fokusera på ekonomin och stärka partiets makt, säger Swanström.

Men situationen var komplex, till en början hade den unge Kim inte så högt förtroende hos militären.

– I dag är det uppenbart att han jobbat hårt och byggt sin egen lojalitet inom militären. Där har kärnvapnen varit viktiga.

Armé av hackare

Kim Kuk-Song säger att den tidens militära attacker, som torpedattacken mot det sydkoreanska flottfartyget Cheonan och artillerielden mot grannlandsön Yeongpyeong 2010, aldrig hade skett utan order ”från ledningen” i Pyongyang. Händelserna, som ledde till ett femtiotal människors död, var något man enligt Kim Kuk-Song var stolt över på spionmyndigheten RGB – trots att Nordkorea formellt förnekade ansvar för dem.

Det Nordkorea som Kim Kuk-Song så länge var lojal emot har skickat otaliga spioner till grannlandet i syd och började redan på 1980-talet att bygga upp en armé av dåtidens hackare, påstår han. Genom en särskild sexårig utbildning förbereddes dessa för cyberkrigföring.

Mycket pekar på att konceptet varit framgångsrikt. Den nordkoreanska enheten Lazarus har de senaste åren pekats ut för digitala attacker mot bland annat den brittiska hälsomyndigheten NHS och filmbolaget Sony Pictures, noterar BBC med hänvisning till brittisk säkerhetstjänst. Översten säger att hackarnas kontor kallades 414 Liason Office och hade en direktlina till landets diktator.

Varför just nu?

I det isolerade och sanktionsutsatta landet rådde ofta brist på pengar. Kim Kuk-Song hävdar att det inte var ovanligt att han fick i uppgift att samla in ”revolutionära summor” till den högste ledaren. Det betydde produktion och försäljning av knark. Personligen ska han ha byggt upp en tillverkningsanläggning för crystal meth (en form av metamfetamin) i ett av kommunistpartiets kontor, hävdar han.

En annan inkomstkälla var olaglig vapenförsäljning till det likaledes sanktionsutsatta Iran. Pengarna gick till Kim Jong-Un personligen, trots att svår hungersnöd rådde bland hans landsmän.

– Alla pengar i Nordkorea tillhör ledaren. Med dem bygger han villor, köper bilar, köper mat och kläder och njuter av lyx.

Uppgifterna om narkotikaförsäljning har varit kända en tid, liksom det faktum att nordkoreaner opererar i Sydkorea och vice versa, betonar Niklas Swanström.

Han manar till försiktighet i tolkningen av Kim Kuk-Songs uppgifter.

– Alla avhoppare säger vad de tror att vi vill höra. Jag är lite frågande till varför han berättar just nu, även om jag inte nödvändigtvis betvivlar det han säger.

Frågan om varför han låter sig intervjuas nu, efter sju år i exil, ställer även BBC till Kim Kuk-Song, som bor kvar i Sydkorea.

– Det är den enda plikt jag kan utföra, svarar han.

– Jag kommer att vara mer aktiv från och med nu, för att fria mina bröder i norr från diktaturens grepp så att de kan få åtnjuta sann frihet.