Håller Morgan Johansson Leif GW i handen när de umgås?

Oisín Cantwell möter ministern i stor intervju

Publicerad 2022-06-26

Möjligen är det en överdrift att påstå att Morgan Johansson i dag träder fram i en öppenhjärtig intervju.

Men detta är trots allt ett samtal med justitieministern om nya kärleken, vänskapen med Leif GW, att vara högerns röda skynke och klassresenärens eviga känsla av underlägsenhet.

När jag frågar om den berömda promenaden med Annika Strandhäll, hand i hand genom Almedalen, tar det dock stopp.

Klockan är en minut i tio på förmiddagen onsdagen före midsommar och Morgan Johansson pekar på en tavla på väggen på sitt tjänsterum och börjar berätta.

Det är någonting om en sten från fängelset som Nelson Mandela satt i och svenskt bistånd och när justitieministen besökte Sydafrika blev han guidad av en kille som hade en tröja från ett svenskt fotbollslag på sig.

Jag är för stressad för att begripa vad han pratar om, då endast 30 minuter har avsatts till en intervju som är tänkt att handla om allt från privatliv till politik.

Det är inte Johanssons fel att tiden är knapp. Inte heller går det att anklaga pressekreterare Sofie Rudh.

Skulden är endast min: jag var enfaldig nog att påstå att det skulle räcka med en halvtimme vid framstöten om detta möte för några veckor sedan.

Oisín Cantwell, Morgan Johansson och tavlan.

Det sägs att politik handlar om att överleva. Och nog har denne Johansson överlevt.

Riksdagsledamot sedan 1998. Doldis som folkhälsominister i Göran Perssons ministär från 2002. Numera en av Sveriges mest kända politiker.

Nu är klockan två minuter över, justitieministern har äntligen pratat klart om stenen från fängelset, vi slår oss ner i soffgruppen, han gör ett harmoniskt och avspänt intryck, blå kostym, partinål på kavajslaget.

Misstroendeförklaringen. Blir du inte ledsen när talare efter talare i riksdagen ställer sig upp och säger att du är den sämsta justitieministern i modern tid?

– Nej, efter så lång tid jag har hållit på i politiken har jag blivit rätt stryktålig. Och så länge det bara är oppositionen som håller på så ser jag det som en del av spelet.

– Det de kanske inte hade räknat med var att det här misstroendet skulle utlösa en ganska stor mobilisering från den andra sidan. De som backar upp regeringen fick också anledning att agera. Jag fick mycket stöd.

Du har blivit något av ett rött skynke bland borgerliga politiker och väljare. Får skulden för allt elände. Tror du att det gör någonting med dig psykologiskt att hela tiden få höra vilken sopa du är?

– Nej, jag känner snarare tvärtom, får en lust att ta ett kliv fram i stället och ta konflikten i stället för att backa undan och bli rädd.

– Men det är en riktig notering du gör. Det är en del av deras strategi som de har kört ganska länge. Den här misstroendeframstöten var väl bara kulmen på det.

”Efter så lång tid jag har hållit på i politiken har jag blivit rätt stryktålig”, säger Morgan Johansson.

Magdalena Andersson sa att hon skulle avgå om du föll. Kändes det någon gång att nu räcker det, jag slänger in handduken, jag vill inte förstöra för polarna i regeringen?

– Så där kan man resonera förstås. Men då ska man också veta att ger man dem det så är man bara en i raden. Då kommer de upptäcka att man kan skjuta ner minister efter minister.

Men tänkte du inte ens tanken?

– Nej, det gjorde jag nog inte. Man kan bara inte acceptera att de tar ner minister efter minister.

Vad tänkte du när din chef i en partiledardebatt sa att hon skulle överväga Ebba Buschs löfte om borgfred fram tills valet mot att du petades? Låter ju som ett knivhugg i ryggen.

– Magdalena Andersson ställdes inför ett nytt förslag och då fungerar hon som så att hon vill ha alla alternativ på bordet innan hon bestämmer sig. Det var nog bara så att hon blev lite ställd över förslaget.

Så det var inte så att du hoppade till i tv-soffan med söndagsgroggen framför dig?

– Nej, vi pratade om det efteråt och känner dessutom varandra sedan 30 år.

Låt oss backa till begynnelsen. Vad var det med politiken som lockade den unge Morgan Johansson?

– Jag är uppvuxen i ett hem där vi pratade en hel del politik. Pappa var plåtslagare, mamma städade på kvällar och blev sedan undersköterska. Det var aldrig någon tvekan med den klassbakgrunden var någonstans man hade sina lojaliteter. Det var det socialdemokratiska arbetarpartiet som gällde för min familj och min släkt.

– Mina föräldrar var aldrig politiskt aktiva, men vi pratade mycket politik. Där har vi ingången. Och att gå längre vänsterut var inte aktuellt, där fanns kommunisterna med sina kopplingar till Sovjet.

– I mitten på 1980-talet, då jag var 15, var Olof Palme statsminister och Anna Lindh ordförande i SSU. Det fanns två väldigt starka företrädare som gjorde att jag kände ytterligare dragningskraft.

– Man kanske inte bara ska ha åsikter, man kanske även ska engagera sig? Direkt efter valet 85 gick jag med i SSU.

Du har gjort en klassresa. Hur tror du det har påverkat dig?

– Det finns så många olika komponenter i det. Jag var en av de första i min släkt som fick högre utbildning. Min farfar föddes som statare.

– Jag hoppas att klassresan inte har gjort så mycket med mig, jag hoppas att jag fortfarande är den jag var då jag var 15-20 år och fortfarande har den här nära kopplingen till folk i allmänhet och hur de tänker.

– Men det är en utmaning att komma in i kretsar som man inte vistas naturligt i, det har jag känt hela livet. Att komma till Lunds universitet och läsa ekonomi är inte en miljö jag känner mig hemma i. Nu har jag varit justitieminister i åtta år och vistas väldigt mycket i de här juridiska kretsarna och det är inte heller en miljö som är naturlig för mig.

Men du behöver inte ligga sömnlös och oroa dig för att pengarna inte ska räcka i slutet på månaden. Minns du ännu hur många människor har det?

– Ja det vill jag absolut säga. Jag är uppvuxen i en miljö där vi verkligen fick vända på slantarna. Mina klasskompisar kunde åka på resor som inte vi hade råd med. Den där känslan kommer jag bära med mig hela livet.

– Nu har jag en bra ekonomi, men känslan av att ha varit i underläge finns kvar.

”Jag hoppas att klassresan inte har gjort så mycket med mig”

Trots din tämligen hårdföra batongpolitik så upplever jag dig som i grunden en vänstersosse. Är du det?

– Det baserar sig på ett antal ställningstaganden jag har gjort. Jag var en av dem som internt drev motståndet mot vinstdrivande skolor. Jag är glad för den positionen vi har nu. Jag ifrågasatte överskottsmålet i statsfinanserna. Jag var en av de ministrar som röstade nej till EMU. Det är nog dessa ställningstaganden som gör att många uppfattar mig som det.

Men håller du själv med?

– Ja, i ekonomiska frågor och välfärdsfrågor har jag alltid varit det. Traditionell socialdemokrat skulle jag kalla det. I kombination med, som du säger, att jag har drivit en ganska hårdför linje i kriminalpolitiken.

Det var väl fortfarande vänstertrafik då du blev minister. Hur har politiken förändrats under dina drygt 20 år i den absoluta toppen?

– Vänstertrafik, hahaha, du det var det inte.

Du har varit med i toppen väldigt länge.

– Ja, det har jag. Och den stora förändringen står högern för. Ta det här med misstroendeomröstningen, så här skulle Moderaterna aldrig göra under Gun Hellsviks eller Beatrice Asks tid. Det fanns en annan hållning i de grundläggande frågorna.

Ok. Högern har blivit sämre och sossarna är lika fina och bra som alltid?

– De har dragit långt ut på högerkanten.

Ni har väl följt med högerut.

– Nej, det har vi inte.

Det där kan man ha olika uppfattningar om. För en utomstående ser det ut som att hela politiken har förflyttats högerut.

– Nej det skulle jag inte påstå. Men det har polariserats. Det innebär att det också finns en rörelse vänsterut. Vår förflyttning i vinster i välfärden är ett exempel.

Vilket är ditt största politiska misslyckande?

– Ett misstag var att vi inte tog tag i arbetskraftsinvandringsfrågan redan första mandatperioden.

Vilka konsekvenser har det fått?

– Det har lett till att vi har oseriösa arbetsgivare som kunnat exploatera folk. Vissa jobbar för 30 kronor i timmen och bor i källaren. En hel sektor utsätts dessutom för snedvriden konkurrens.

– Det vi höll på med under den första mandatperioden att strama upp asylpolitiken efter migrationskrisen. I samband med det borde vi ha rivit upp den här gamla borgerliga reformen. Nu hade vi MP i regeringen och de bromsade sådant.

Hur väl har ni lyckats under den här mandatperioden i den här frågan?

– Nu går Ygeman fram med ett lagförslag.

Fem i tolv, då mandatperioden nästan är över.

– Det hade inte gått tidigare. Om jag får säga det själv gjorde jag en ganska smart manöver.

– När polisen och de andra samverkande myndigheterna mot organiserad brottslighet kom med en rapport för några år sedan och sa att reglerna för arbetskraftsinvandring ledde till exploatering, då tog jag den rapporten och gick till ett möte med riksdagsjournalisterna och sa titta här, så här ser det ut, det är inte klokt.

– Det blev ett tryck. Sen tog det bara en månad så svängde moderaterna. Det öppnade upp för reformen.

Listigt maktspel av en rutinerad sosse. Hursomhelst, du har varit med i evigheter. Jag sätter hundra spänn på att du snart kastar in handduken. Att du gör dina sista månader som minister även om ni vinner valet. Sätter du emot?

– Det sätter jag gärna emot. Jag vill gärna slutföra utbyggnaden av polisen, genomförandet av 34-punktsprogrammet mot organiserad brottslighet och programmet om våld mot kvinnor.

Rimligen finns det annat i livet än politik. Och apropå det, jag har läst att du träffat en ny kvinna. Emelie Karlsson heter hon, är 38 år och jobbar på Säpo. Hur träffades ni?

– Hos gemensamma bekanta.

Vad gör ni tillsammans?

– Vi umgås som alla andra par.

Jag kan tänka mig att det finns roligare saker än att vara ihop med en socialdemokratisk arbetsnarkoman i 50-årsåldern. Du hör väl själv hur fasansfullt det låter?

– Hahahaha. Den frågan ska du faktiskt ställa till Emelie. Men vi trivs väldigt bra ihop.

Morgan Johansson på sitt tjänsterum.

Du gick hand i hand med Annika Strandhäll genom Almedalen för några år sedan. Vad handlade det om?

– Nu är vi inne i privata frågor som jag inte gärna pratar om.

Jag läste att hon sa att ni är vänner.

– Ja, vi är vänner och kollegor.

Du är kompis med GW. Går även ni hand i hand?

– Nej, däremot så händer det att vi tar en och annan middag ihop.

Och gör vad? Gnäller på högern?

– Vi pratar om allt möjligt. Om politik, om livet. Vi känner varandra sedan över 20 år tillbaka.

Vad gör du den lilla tid du är ledig? Tittar på dammiga polisserier?

– Det händer kanske. Jag bor ju i Skåne som du vet. Jag har mina barn där. En trädgård att ta hand om.

Låt oss prata kriminalpolitik. En gång i tiden stod moderaterna för hårdare tag, medan ni socialdemokrater betonade sociala insatser. Det var en dynamisk konflikt som gav en del vettiga resultat. Men det har gått förlorat. Numera kopierar ni högern.

– Det är snarare tvärtom, det är högern som följer efter oss.

Exemplifiera.

– Ja, ta straffskärpningar och utbyggnad av polisen. Vi gick till val 2014 med ett kriminalpolitiskt program som innehöll detta och en hel del annat.

I grund och botten är straffskärpningar dock en högeridé.

– Det är möjligt. Men de gjorde ju ingenting under alliansens år. Jag tycker att Beatrice Ask är en bra person, men man kan ju inte komma på någonting som hon gjorde som justitieminister. Kan du komma på en straffrättslig reform som alliansregeringen gjorde?

Det var ett annat politiskt läge då. Jag är övertygad om att om Ask varit i befäl under de senaste åtta åren så hade det sett ungefär likadant ut som under ert styre.

– Men de gjorde inte särskilt mycket.

Jag har inget minne av att ni låg på särskilt mycket och krävde straffskärpningar.

– Jo, bland annat för grova vapenbrott. Och vi drev datalagringsfrågan.

Allt från kriminalisering av terrorresor till kronvittnen var ju SD först med. Är det inte i själva verket Åkesson som leder utvecklingen inom det här politikområdet?

– Jag tycker inte du har rätt där. Kronvittnena fanns med i det kriminalpolitiska programmet vi gick till val på 2014.

Men det där har ju SD drivit längre än så. Och framförallt terrorresor har de ju vevat.

– Det är möjligt att de gjorde. Men terrorresor tog jag tag i dagen efter att jag tillträdde 2014.

En minister från din tid i Göran Perssons regering har viskat i mitt öra att så fort någon under ett regeringssammanträde knystade om hårdare tag så spjärnade du emot. Numera skryter du om ett 60-tal straffskärpningar de senaste åren. Har du gått igenom en personlighetsförvandling?

– Det där känner jag inte alls igen. Tvärtom, jag har i alla år legat på om det här.

2013, efter upploppen i Husby, stod du i riksdagen och mullrade om att justitieminister Ask hade haft åtta år på sig att åstadkomma förbättringar utan att lyckas. Nu har du själv haft åtta år på dig, och vad händer då, om inte Påskupploppen.

– Ja, men vi har under den här tiden, i motsats mot vad Ask gjort, genomfört ganska mycket.

Men om Husby var Asks fel så är väl rimligen påskupploppen ditt ansvar?

– Man är ansvarig för det man har gjort, reformer man har drivit. I motsats till situationen då så har vi i dag mycket hårdare lagstiftning mot personer som begår sådana här brott, bland annat blåljussabotagelagstiftningen.

Gängmorden. Det ser ut att bli dubbelt så många som förra året. Och då har ändå de senaste åren fört oss till en mindre smickrande topposition bland EU-länder över dödligt skjutvapenvåld bland unga män.

Det här är inte bra, justitieministern.

– Det är inte alls bra. Saken är den att vi tar fler än någonsin. Vi dömer fler och vi dömer hårdare. Förra året dömde domstolar ut sammanlagt 13 000 fängelseår.

– Det är en effekt av straffskärpningar, ökad satsning på polisen, kameraövervakning, mer avlyssning. Problemet är att för varje kille vi tar står det en till beredd att kliva in.

– Jag drar två slutsatser. Vi borde ha genomfört de här straffskärpningarna för 15-20 år sedan, då hade vi kunnat kväva detta i sin linda. Det andra är att vi måste bryta nyrekryteringen. Och då är det skola, socialtjänst, fritidsverksamhet som det ska satsas på.

”Vi måste få bort de mest brottsaktiva från gatorna och det lyckas vi med i stor utsträckning.”

Bara 20 procent av dessa mord klaras upp. Vad får alla dina straffskärpningar för effekt om mördarna ändå går fria?

– Men du ser ju hur anstalter och häkten fylls upp.

Jo, men det handlar om alla möjliga brott, nu pratar vi om morden. 20 procent.

– Ibland kan man inte knyta dem till ett mord. Men man kan ofta knyta dem till ett grovt vapenbrott eller ett allvarligt narkotikabrott eller någonting annat. Vi måste få bort de mest brottsaktiva från gatorna och det lyckas vi med i stor utsträckning.

Det finns två akuta problem. Det ena är den låga uppklaringsprocenten. Du har varit inne på det andra problemet, att en ny ung förmåga står på tur så fort någon blir inburad eller dör. Det problemet löser du inte heller med denna fixering vid straffrätt.

– Ne, det gör man inte. Då handlar det om socialtjänst, skola, fritidsverksamhet. Det ligger utanför kriminalpolitiken. Men också där har vi gjort insatser.

Du har rätt i att det är utanför kriminalpolitiken. Men det är inte utanför regeringens 34-punktsprogram mot gängbrottslighet. Glasgow beskrevs i början på 2000-talet som Europas mordhuvudstad. Utvecklingen vändes framförallt med sociala insatser. I ert program hittar jag inte mycket om det förebyggande arbetet.

– Jo det tycker jag nog.

4-5 punkter, om jag minns rätt.

– Du kan inte bara räkna antal punkter. Kvalitet är viktigare än kvantitet.

Men antal punkter säger ändå någonting om er fokus.

– Så kan man inte bara se på det. Vi går fram med en LVU-satsning, vi subventionerar kommunerna med statliga pengar. Och vi går fram med ett lagstadgat krav på att alla kommuner måste arbeta brottsförebyggande. Så nog finns det förebyggande insatser.

Jag hävdar att politiker från socialdemokratin och högerut har en överdriven tilltro till vad som går att åstadkomma med straffrätten.

– Jag håller inte helt med. Det handlar inte bara om längden på straffen utan även om upptäcktsrisken. Vi jobbar även med avlyssning och hemlig dataavläsning och kameraövervakning. Vi pratar inte bara om straffrätten, även om den är viktig.

Pressekreterare Rudh avbryter oss. 34 minuter har tydligen passerat. Övertid sedan fyra minuter och andra journalister väntande. Aftonbladet, av alla tidningar, vill prata om mäns våld mot kvinnor.

Jag lyckas krångla till mig ytterligare några minuter.

Hur mycket återstår av rättssäkerheten när du är klar med alla dina paragrafer mot terrorister och gäng? Ta bara preventiv avlyssning, avlyssning utan misstanke. Redan begreppet är ju någonting Orwell ler åt i sin himmel. Om misstanke saknas kan ju vem som helst bli avlyssnad.

– Nu ligger det där i en utredning. Grundproblematiken är att kunna hitta ett verktyg där om gäng A skjuter på gäng B så vill vi kunna lyssna på gäng B för att se om de förbereder någon slags hämnd. Men det är ingen lätt fråga.

– Du vet ju också hur systemet ser ut med offentliga ombud och domstolsprövning.

Jodå, men årliga sammanställningar av hemliga tvångsmedel visar att det bara är i några promille av fallen som domstolar säger nej till en begäran.

Men framförallt är det så, och det vet du lika väl som jag, att det tenderar att finnas en ändamålsglidning med lagar av detta slag. Tillämpningsområdet utvidgas med tiden.

– Vi har ju tillsynsmyndigheter som ska se till att myndigheter håller sig inom de ramar som finns.

– Jag vet inte om du har några exempel på ändamålsglidning som dragit ut så att det är stötande?

Det finns, men jag hinner inte gå in på det.

– Får jag bara säga en sak om rättssäkerheten. Det är inte så att jag tar lätt på den. Jag har dragit gränser. Exempelvis anonyma vittnen. Jag har sagt att nej, dit går vi inte därför att det finns en risk för att vi kommer att döma folk som helt enkelt inte har begått de här brotten.

– Det är likadant med visitationszoner, jag vill inte ha en ordning där människor blir godtyckligt visiterade bara för att de råkar bo i fel stadsdel.

– Ibland låter det på högern som att rättssäkerheten är till för att skydda den som är skyldig. Men det är precis tvärtom. Den ska skydda den oskyldige.

”Misstroendevotum ska användas när man misstänker maktmissbruk eller att en minister begått brott. Man ska inte göra det av politiska skäl.”

Jag tycker att det verkar som att även ni glömmer det.

– Jag kan försäkra dig, jag har tänkt på mycket på att det måste finnas röda linjer som man inte får kliva över. Det här är inget jag tar lätt på.

Låt oss summera: Påskupplopp, eskalerande gängmord, passelände, överfulla häkten och fängelser... Och Konstitutionsutskottet konstaterade nyligen att du for med osanning.

Det hade ju varit tjänstefel av oppositionen att inte jaga dig.

– Det är ju klart att oppositionen kritiserar regeringens politik.

Ja, det är deras jobb.

– Däremot tror jag de gjorde ett stort misstag när de gick så långt som till misstroende. De slog så hårt de kunde och missade och det ledde egentligen bara till att de sänkte förtroendet för sig själva. Det har opinionsundersökningar visat.

– Misstroendevotum ska användas när man misstänker maktmissbruk eller att en minister begått brott. Man ska inte göra det av politiska skäl.

Till sist. Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Några veckors ledighet.

Kommer du att få det?

– Jag tror det. Om det inte blir som 2018 med skogsbränder. Då fick jag bryta min semester.

Allt om valet – med valkompassen