"Vad gör skyltdockan där?" – vittnen om terrorn i Paris

”Jag undrade vad den där skyltdockan gjorde där”, minns polisen Philippe i Paris om kvällen den 13 november 2015.

Men det var inte någon skyltdocka.

Framför sig hade han det första civila offret för Frankrikes värsta terrordåd.

Tre veckor in på den historiska rättegången kring dåden 2015 är det nu dags för drabbade och anhöriga att börja vittna om vad de upplevde för snart sex år sedan.

Polisen Philippe var ansvarig för de ridande poliser som patrullerade kring fotbollsarenan Stade de France på terrorkvällen.

Där kom den första smällen en stund efter klockan 21. En självmordsbombare sprängde sig själv i luften efter att ha misslyckats med att ta sig in på arenan, där Frankrike mötte Tyskland i en landskamp.

Den terroristens enda offer blev Manuel Dias, en 63-årig chaufför som just lämnat av en grupp fotbollsfans vid arenan.

Hans kropp hamnade som på knä, med huvudet riktat mot polisen.

– Jag fick intrycket av att han tittade på mig. Jag såg ett naket ben och frågade mig: vad gör den där skyltdockan där? Det där benet kan jag fortfarande se framför mig, berättar Philippe, enligt tidningen Le Figaro.

Tjugo åtalade

Rättegången i Paris har pågått sedan den 8 september. Även om alla de konkreta gärningsmännen antas vara döda – antingen direkt under själva terrorkvällen eller under den följande polisjakten – så står 20 personer åtalade, varav sex i sin frånvaro.

Merparten riskerar livstids fängelse. Bland de åtalade finns franske Salah Abdeslam, uppvuxen i Belgien och med nära kopplingar till flera av gärningsmännen på plats i Paris. Även han var i Paris under terrorkvällen, men flydde hem till Bryssel av oklar anledning och greps först ett halvår efteråt.

Åtalad är även svenske Osama Krayem, som polisen kopplar till en lägenhet i Bryssel där Paris-bomberna tros ha tillverkats.

Chockad polis

Tisdagens första vittnesmål gäller händelserna kring Stade de France, där tre självmordsbombare sprängde sig, men där Manuel Dias blev det enda civila dödsoffret.

En annan av de första poliserna på plats var den nu pensionerade Pierre.

– Jag chockades av liket, av kroppsdelarna och lukten. När jag kom hem var mina skor fulla av blod. Jag är inte lika stark som mina kollegor. Jag har svårt att sova, svårt att äta. Det finns ett före och ett efter det som skedde där, berättar Pierre – och får direkt efter sitt vittnesmål hjälp av de psykologer som finns på plats i rättssalen i Paris.

”Jag vill att de ska se”

För många som var med under terrorkvällen fungerar rättegången som en sorts behandling.

– Jag vill gå igenom det här. Det är en del av återuppbyggandet av mig själv, säger 31-årige Marko till nyhetsbyrån AFP.

Marko, som satt på en av uteserveringarna i Paris när terroristerna slog till, kunde inte hålla sig i rättssalen när Salah Abdeslam i förra veckan försökte kalla dådet för ”oundvikligt”. Marko ställde sig upp och skällde på Abdeslam och stirrade på honom under resten av den dagen.

– Jag vill se de här människornas ansikten. Jag vill att de ska se vilka deras offer var, berättar han för AFP.