Vrakplundrare togs på bar gärning – riskerar fängelse
Har 350 år gammal järnkanon från havets botten
Uppdaterad 2022-10-11 | Publicerad 2022-09-29
Vrakplundrarna togs på bar gärning när de dök efter fynd i Östersjön.
Nu riskerar tre medelålders män fängelsestraff för grovt fornminnesbrott.
– Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt och egoistiskt. Man blir förbannad helt enkelt, säger marinarkeologen Jim Hansson.
När Kustbevakningen såg några dykardräkter hänga över relingen på en båt utanför Öland i juli 2020 bestämde de sig för att göra en kontroll.
De hittade blöta träföremål i form av ett block, en jungfru och en träring. Det blev startskottet för en utredning som Åklagarmyndigheten har kallat för en storskalig och systematisk vrakplundring i Östersjön.
Fyra män i 60- och 70-årsåldern står åtalade för grovt fornminnesbrott mellan 2013–2020. För tre av dem yrkar åklagaren på fängelse.
– Man har plundrat och eftersökt föremål och gjort det uppsåtligt. Man har gjort det i flera fall, det är systematiskt. Man har kartlagt, man har ritningar och vrakpärmar, så man har systematiskt letat efter det här, säger åklagare Magnus Ling.
Polisen begärde att genomföra en husrannsakan, och då hittade man hundratals föremål som kan klassificeras som fornminnen, däribland lerkrus, träföremål och glasskivor. Det går dock inte att koppla alla föremål till vrakplundring.
Men männen har fört noggranna loggböcker med datum och positioner över dykningar. De har också ritat av och bokfört vilka föremål som tagits upp. De verkar inte ha velat tjäna pengar på sina fynd.
– De verkar ha ett stort intresse av historia, arkeologi och marina saker, och det verkar vara det som driver dem, säger Magnus Ling.
Marinarkeologen: ”Själviskt”
Hos en av männen hittade man en järnkanon från 1664 tillhörande ett skeppsvrak som männen kallar för ”Stefansvraket”. Marinarkeologen Jim Hansson har gjort bedömningen att det rör sig om ett örlogsfartyg som sjunkit under andra hälften av 1600-talet.
I förundersökningsmaterialet finns en film där en av männen syns dyka vid järnkanonen, och band som ligger runt den.
– Det är ju supertråkigt. Vi jobbar rätt hårt för att försöka motverka det här. Det här är ju inte någon enskild persons lämningar, det är allmänhetens egendom. Det blir ju väldigt själviskt, det gör att vi inte kan berätta en historia.
I många fall plockar marinarkeologer i dag inte upp saker från havets botten, då de faller i sär när de lämnar vattnet.
– Att plocka bort fynd från en vrakplats är som att rycka ut sidor ur en bok, man förstår inte sammanhanget. Historien används hela tiden. Den är viktig att kunna berätta.
Männen nekar till brott. I morgon, fredag, faller domen.